Tveksam till att göra KUB, är gravid 2a barnet 29 år, hur skulle ni gjort?

Jag är 37 och dom som varit i min ålder har fått höra hur stor risken är därför valde vi att inte göra KUB alls...

Har försökt i 4-5 år att bli gravid ch när vi väl lyckas så 'r det en mening med det.     

jag hade nog inte gjort det om man tvingas betala för det. hos oss är det gratis

Hej!

Enligt de tabeller jag sett så är risken för en kvinna som är 25 år 1 på1250 att få ett barn med DS (Downs syndrom) och för en kvinna på 30 år är den 1 på 952.

Jag var 31 år när jag fick vår lilla Elsa som har DS.

Det jag tycker du ska tänka extra på är att ett KUB-test inte på något sätt är ett "säkert" sätt att ta reda på om barnet du väntar har DS (eller något annat funktionshinder). Jag känner flera barn med DS där föräldrarna gjort KUB-test som visat på minimal risk för DS och bebisen sedan haft DS ändå :)

Det enda sättet att få veta till 100% om bebisen har DS är genom att göra ett fostervattensprov. Och innan man utsätter sig själv och barnet för den extra risk för missfall som ett sådant prov innebär bör man nog tänka några varv till så att man helt säkert vet att man är beredd att offra ett barn för att få veta....

Lycka till med ditt beslut!

Nej det syntes inget på RUL. Det gör det i princip aldrig när det gäller DS. Elsa har inget hjärfel utan är en frisk liten unge. Däremot hade hon problem med sin andning när hon var nyfödd, men det är borta nu.

Elsa är inte mer krävande än sin storebror utan DS - tvärtom nästan :)  Hon är vår lilla solstråle.
Det som däremot är mer krävande är så klart de kontakter man behöver runt ett barn med funktionshinder med försäkringskassan, habiliteringen osv. Det tar mycket onödig tid tycker jag. Det som främst skiljer Elsa från andra barn i dagsläget är att hon har en försenad språkutveckling. Det innebär att hon har väldigt lite talade ord. Däremot är hon mycket duktig på att tala med tecken och hon har ett fantastiskt teckenordförråd!

Nej det är inte särskilt hemskt alls faktiskt, men var så klart en chock för oss i början. :)

TS: Jag tycker att du ska hoppa över KUB-testet om du inte har tänkt göra ett fostervattensprov. Att det är gratis först efter 35 är ju för att det är då risken anses öka. Sen finns det inga garantier oavsett ålder. Jag känner tre familjer där mammorna varit 21-23 år gamla när de fått sitt barn med DS. Jag tror att det du ska fundera mest över är varför du tänker dig en abort om barnet har DS...vad ska du göra om barnet sen föds med autism eller en grav cp-skada? Det kräver betydligt mer "jobb" av dig som förälder en ett barn med DS. Om du inte orkar med ett DS-barn ska du då lämna bort ett barn som ev. har ett annat medfött handikapp som inte går att upptäcka i förväg?
Jag lägger ingen speciell värdering i att det handlar om just DS, utan mer i tanken att man ska välja sina barn...
DS-barn är varken mer eller mindre underbara än alla andra barn enligt mig.

Gjorde nyligen KUB-test med en risk på 1:294, dvs låg risk men dåliga siffror. Vi valde att inte gå vidare med fvp eller mkp.

Jag ångrar mitt beslut att görs testet eftersom det mest inneburit massa oro. Det är precis som toveca skriver ett test som visar EN missbildning ett barn kan ha. Det finns inget sätt att garantera sig ett friskt barn genom KUB! Om man är väldigt orolig över just DS är det i mina ögon bättre att gå direkt på fvp eller mkp, eftersom KUB endast ger en risk (man kan ju vara den där enda på 20 000 som får ett barn med kromosomsvvikelse). Detta är vad jag kommit fram till, jag skulle inte göra KUB igen eftersom jag inte fick ut någon relevant information!

Jag var i ungefär samma situation som du, gällande ålder, barn nr 2 etc. och valde att inte göra KUB. Känns som rätt beslut då siffrorna egentligen inte säger ngt och att risken ändå är så låg. (Har BF nu 28/9).

Får man göra fostervattenprov direkt då? Kan man kräva det? I min ålder?

Vi gjorde kub-test den här gången. Inget jag hade tänkt göra innan, men bm erbjöd det och skickade remiss. Kostade ingenting.

Jag var då 26, skulle fylla 27år. Fick högrisk 1:52. Kom som en chock!

Vi gick vidare och gjorde moderkaksprov som sen kom tillbaka normalt. Tror nog att man alltid blir erbjuden att göra moderkaks- eller fostervattensprov om man hamnar på högrisk.

Kan dock säga att vi inte hade gjort kub-testet alls om vi fått betala för det själva. Jag tänkte mer att; varför inte, är ju ingen risk för mig som är så ung och så är det kul med ett tidigt ultraljud!

Vet inte om man kan göra fvp direkt. Skulle gissa på att man inte får det.

Problemet i mitt fall var att jag inte hamnade i högriskgruppen (hur nu det kan vara ett problem ). Hade jag gjort det så hade fvp varit "självklart". Nu hamnade jag i limbo istället. Inte jättehög risk och inte jättelåg, vilket skapade massa funderingar och svåra beslut och en kvarhängande oro... Det jag i efterhand vänder mig mot är att jag tror att man får en falsk känsla av trygghet om man får bra siffror. Då har man inte ett barn med ds - men det kan man ju faktiskt ha trots bra siffror. Och får man halvdåliga siffror så blir det svåra beslut. Tror att KUB skulle vara bättre med bara hög eller låg risk som besked, men det skulle väl också väcka frågor...

Skönt med en tråd som diskuterar detta svåra beslut. Jag är i samma ålder som TS och väntar nu mitt tredje barn. Av den anledningen, att jag har två andra barn som också vill ha min tid och uppmärksamhet så gör jag det för deras skull. Jag tror att ett barn med t.ex. en kromosomavvikelse skulle uppta väldigt mycket av vår tid med risk för att försumma de barn vi redan har.

Sen är jag fullt medveten om att en siffra kan orsaka enormt mycket ångest och oro. Bara att bestämma sig för vilken siffra som vi anser vara tillräckligt låg för att gå vidare och göra ett fostervattensprov och därmed riskera missfall på ett barn som kanske är fullt frisk?? (Om man nu får bestämma det själv?)

Jag är även fullt medveten om att det inte är några som helst garantier för att det blir ett fullt friskt barn ändå, den stora risken tror jag ändå är under förlossningen, om barnet skulle bli lidande av syrebrist och därmed bli hjärnskadad. Men den risken finns oavsett om barnet har en kromosomavvikelse eller ej.

Vi kommer att få betala för det, här är det samma sak, gratis över 35år p.g.a. att de anser att risken ökar då. Dock har jag för mig att det finns statistik som visar att de som faktiskt får barn med de "fel" som man kan upptäcka vid KUB är yngre än så.

Jag anser inte att pengarna ska styra valet i alla fall. Det skulle bli oerhört jobbigt att få ångra det i efterhand.

Detta är absolut ingen kritik mot någon, man älskar ju alltid sina barn mest av allt oavsett, detta är bara mina tankar kring detta.

Jag avstod, är 32 och väntar mitt andra barn. Skulle inte göra abort om barnet hade ds och tycker mest att testet skulle ge mig mer oro än glädje. Och som tidigare skrivits i tråden screenar kubb testet inte för ex vis autism eller andra funktionshinder som jag oroar mig mer för. Däremot hade jag gärna gjort ett vanligt ul i v12 för att se att barnet levde och mådde bra. Det fick man inte.

Jag hade fyllt 24 år dagen innan vårt första barn föddes, med en ovanlig (kanske till och med unik då det inte har hittats någon annan med samma) kromosomavvikelse. Alltså inget man ändå hade kunnat se på något test.

När jag 2 år senare blev planerat gravid igen ville min man kolla bebisen på alla sätt som gick men jag var mer tveksam. På det tidsbestämmande ul:et inför nupp då vi såg vår lilla loppa i magen kände jag starkt att jag INTE ville "lägga mig i" graviditeten...! Vi har aktivt försökt få detta barn - vilka är då vi att bestämma om det ska få leva vidare eller ej?! Detta barn har kommit till just oss, just nu, av en anledning.

Så det bidde inget nupp eller annat.

Så blev jag gravid en tredje gång, 30 år gammal, även denna gång planerat och även denna gång med känslan att detta barn har kommit till oss just nu för att det är meningen, så jag avstod koller igen.

Detta är även en anledning till att jag inte vågar försöka skaffa ett fjärde barn i framtiden - jag vill inte ha ett barn med knas men jag vill heller inte ta reda på något - därför "utmanar jag inte ödet" så att säga.