Ger snart upp.

Måste bara få kräka av mig någonstans.
Idag känns det verkligen som att jag öppnar dörren och går, går tills jag inte vet var jag är längre och där ska jag stanna.
Orkar verkligen inte med livet längre.
Har två små barn och en sambo som aldrig är hemma.
En sambo som konstant ställer kvar och ska ha hjälp.
En saambo som aldrig lyfter ett finger hemma men som mer än gärna kan köra ner till sin farmor i tid och otid och äta eller hjälpa henne.
Två små barn som just nu driver mig till vansinne.
Kan verkligen inte hitta ngn ljusning i livet just nu.
Vet inte var jag ska bli av.
SAmbon säger jag kan flytta men då ska han ha barnen varannan vecka. barnen han ser i stort sett bara när dom sover!

får panik på allt.
alla skriker och alla gråter och jag står som en fallen soldat. får inte ätit druckit eller ngt...
kan inte så mycket som gå på dass...