Är det såhär man känner när man är nybliven 2-barnsmamma?!
Fick andra barnet i slutet på maj, har en dotter som är född i december 2008.
Innan sonen kom kände jag mig förväntansfull, glad, lycklig, relationen till sambon och dottern var på topp och jag kände mig väldigt glad över att få ett syskon till dottern och få ännu ett kärleksbarn ihop med min sambo.
Nu två månader senare känner jag mig trött, sliten, känslig och självförtroendet är nere på LÅG, relationen med dottern och sambon känns mycket sämre, dottern är trotsig till max, mer nu när sonen kommit, kan tro att det är avundsjuka som står bakom där, det är mycket pappa och dotter nu som jag verkligen förstår, hon går till sin pappa då hon ser att mamma bara har lillebror hela tiden. Sambon och jag bråkar varje dag känns det som.
Vi tog ett beslut innan sonen kom att vi skulle måla om huset vilket jag nu i efterhand ångrar. Vi skulle egentligen umgåtts med varandra, hela familjen och komma in i ny livsstil som två barnsföräldrar.
Istället har jag nu fått vara själv mycket med två barn, varav en är väldigt trotsig och inte vill lyssna alls på vad man säger, då sambon har varit ute mycket och grejat med huset, ibland bil och trädgårdsskötsel.
För min del har det blivit för mycket. Men jag vet att det var mitt beslut med att måla om huset. Så egentligen ska jag väl inte klaga.
Det är min roll att ta hand om barnen just nu känns det som + att ta hand om hushållet, laga mat, tvätta, städa etc.
Idag skulle vi iväg på kalas på hans sida av släkten men jag bad om att få vara hemma och få vara för mig själv lite, dock är sonen hemma också då han ammas men då blir sambon sur och säger men dom vill säkert träffa pojken och då blir jag helt plötsligt tvingad till att följa med känns det som vilket jag inte uppskattar så det blev bråk. Nu i slutändan stannade jag hemma ändå men han är inte glad på mig och åkte iväg med rivstart med bilen.
Jag orkar inte! Det enda som lyser upp mitt liv just nu är sonen, han är aldrig arg på mig utan bara ler när jag visar mig. Det är honom jag bara känner kärlek till just nu, och så vill jag absolut inte känna.
Vad ska jag göra? Och få min sambo till att förstå lite, att jag vill ha lite mer hjälp med barnen.
).