Anonym

Äldre 7 Aug 23:14

15 svar

Underviktig dotter, 129cm och 20kg

Min dotter är 10 år
längd 129
vikt 20kg?!?!?!?!1

Jag vågar inte tvångsmata för jag är rädd att hon börjar ogilla mat mer än vad hon gör nu, jag har blivit arg nu här i dagarna när hon vägrar ta hälsokostmedel som höjer aptiten, hotade med att då skulle jag oxå sluta ta mina läkemedel. Så nu har hon lovat börja äta det.

Tips råd HJÄLP

Har tagit kontakt med barn och ungdomsavdelningen så nu ska hon vägas regelbundet. IGEN. Hon gick ner en sommar oxå väldigt mycket men hittade tillbaka till sin normala undervikt rätt så fort.

Jag är spyfärdig på folk som säger ge henne mer mat, eller annat. Mat finns, hon vill inte äta! Maten verkar oftast smaka godare hos andra så där äter hon. Så kanske jag är en livsfara för min dotter då? Eller min matlagning. Jag tycker om maten, andra barn och vuxna tycker om maten jag tillagar men inte min dotter.

Anonym

Äldre 7 Aug 23:29

#1

Ja, det låter ju lite konstigt att din mat skulle vara så äcklig att hon hellre svälter sig än att äta den, medan andra tycker om den. Att hon äter borta och inte hemma har kanske inte med själva maten att göra, utan det är kanske ett sätt att tala om för er att hon av någon anledning inte mår bra? Att hon liksom vill påkalla er uppmärksamhet, och vet att hon kan göra det genom att inte äta? Testa att kontakta bup, kanske?

susa

Äldre 7 Aug 23:30

#2

Jobbigt!! Men tjata inte på henne då det har motsatt effekt, tro mej jag var likadan. Jag hade fel på magen som växte bort under puberteten.

Är dottern med och lagar maten? Min son är dålig på att äta men han har börjat laga mat och då är det plötsligt "det godasts jag någonsin ätit" Han är 8 år och fick en barnkokbok i julklapp som är väldigt enkel och pedagogisk.

Anonym Trådstartaren

Äldre 7 Aug 23:37

#3

Hon är förtidigt född och har alltid vägt för lite. Och periodvis äter hon riktigt bra. I skolan tycker de oxå sig se denna upp och ner perioder av matlust. Jag har pratat med henne om det är något speciellt. Vi rök ihop om det idag, och det rejält.

Pappan blev arg på mig för det att jag blev frusterad och ledsen på henne. Själv envisas jag med att tro att det är bra för henne att se att det ger effekt på hennes omgivning att det är farligt nu och är inte bra när hon gör så, även om hon inte har matlust så måste hon ju ändå äta lite. Tidigare har jag bara varit lugn och lugn. Men inte idag. Det fick henne att börja ta aptithöjande och hon har ätit bättre än annars enligt pappan. Vi bor inte ihop, och det är hans vecka så jag vet ju inte om hon på riktigt ätit bättre.

Just nu så tar de prover på henne. Massa blodprover, hälften har vi fått svar på och alla världen är bra än så länge. Vi får ta det psykiska sen om det inte hittas något av fysiskt slag och om hon inte börjar äta bättre nu under utredningen. Skulle tro att det psyksika kopplas in ifall de inte hittar fysiskt orsak. Annars får jag ta tag i det.

Hon är så olycklig och gråter själv när det kommer till frågan att varför hon inte äter. Hon säger att de smakar inte gott, och om man frågar henne om det smakar hemskt så svara hon nej inte hemskt bara inte så jätte gott. Och allt kan inte fan jämt smaka godis heller!!!

susa

Äldre 8 Aug 00:05

#4

Anonym skrev 2011-08-07 23:37:50 följande:

Hon är förtidigt född och har alltid vägt för lite. Och periodvis äter hon riktigt bra. I skolan tycker de oxå sig se denna upp och ner perioder av matlust.
Hon är så olycklig och gråter själv när det kommer till frågan att varför hon inte äter. Hon säger att de smakar inte gott, och om man frågar henne om det smakar hemskt så svara hon nej inte hemskt bara inte så jätte gott. Och allt kan inte fan jämt smaka godis heller!!!

Jag var som din dotter. Jag åt inte för jag var inte hungrig. Kunde sitta och tugga och tugga och tugga och maten bara växte i munnen på mig. Det serverades ingen äcklig mat men jag hade ingen matlust alls och kände aldrig hungerkänslor. Första gången jag var hungrig var under puberteten då vad det nu var i mig som inte var färdigutvecklat blev utvecklat och sedan kunde jag äta och växte så det knakade.
Folk i min omgivning försökte göda mig ( var huvudet kortare än klasskompisarna) och det gjorde mig ännu mer ledsen. Jag kunde ju verkligen inte äta hur mycket jag än ville.

Anonym Trådstartaren

Äldre 8 Aug 00:14

#5

susa skrev 2011-08-08 00:05:49 följande:

Jag var som din dotter. Jag åt inte för jag var inte hungrig. Kunde sitta och tugga och tugga och tugga och maten bara växte i munnen på mig. Det serverades ingen äcklig mat men jag hade ingen matlust alls och kände aldrig hungerkänslor. Första gången jag var hungrig var under puberteten då vad det nu var i mig som inte var färdigutvecklat blev utvecklat och sedan kunde jag äta och växte så det knakade.
Folk i min omgivning försökte göda mig ( var huvudet kortare än klasskompisarna) och det gjorde mig ännu mer ledsen. Jag kunde ju verkligen inte äta hur mycket jag än ville.

Men jaaa! De tror jag också på att de går inte att äta om de inte går! Därför vill jag heldre att hon tar aptithöjande. Vintrar är bra för då för hon sig mindre och gör av med mindre kalorier vilket passar bra till hennes lilla intag. Förra veckan rasade hon, bara sov och kunde knapt dricka!!! För ja inte vet jag, för att hon helt enkelt nådde något form av botten.
Så länge hon är pigg och glad gör de ju inget men när hon börjar bara sova, då är det illa och då kan jag inte längre bara tycka att "men det blir bättre sen".

Nu äter hon som en häst, tar väll igen de hon har missat. Jag har även förklarat att hon måste töja ut magsäcken och tänka varje gång, kan jag ta en bit till när hon har bra mat period. Så att de blir någon form av balans i det hela. Och det försöker hon göra nu. Hon är så duktig, men hon förståd nog inte alvaret innan. Men samtidigt hur kan man förstå allvaret när det inte känns viktigt och folk tar det lungt omkring henne, i alla fall de två viktiaste jag och pappan.

EJai

Äldre 8 Aug 00:20

#6

laga maten tillsammans, låt henne följa med och inhandla maten. kanske gå en matlagnings kurs på enkel nivå ihop. titta efter nya recept på datan =) kanske inte alls funkar men testa

susa

Äldre 8 Aug 00:33

#7

Anonym skrev 2011-08-08 00:14:53 följande:

Men jaaa! De tror jag också på att de går inte att äta om de inte går! Därför vill jag heldre att hon tar aptithöjande. Vintrar är bra för då för hon sig mindre och gör av med mindre kalorier vilket passar bra till hennes lilla intag. Förra veckan rasade hon, bara sov och kunde knapt dricka!!! För ja inte vet jag, för att hon helt enkelt nådde något form av botten.
Så länge hon är pigg och glad gör de ju inget men när hon börjar bara sova, då är det illa och då kan jag inte längre bara tycka att "men det blir bättre sen".

Nu äter hon som en häst, tar väll igen de hon har missat. Jag har även förklarat att hon måste töja ut magsäcken och tänka varje gång, kan jag ta en bit till när hon har bra mat period. Så att de blir någon form av balans i det hela. Och det försöker hon göra nu. Hon är så duktig, men hon förståd nog inte alvaret innan. Men samtidigt hur kan man förstå allvaret när det inte känns viktigt och folk tar det lungt omkring henne, i alla fall de två viktiaste jag och pappan.

Ja det verkar onekligen som om något inte är som det ska med dottern. Bra att hon tar sina aptithöjare och att hon äter. Hoppas ni hittar något som fungerar för er!

Kanske helt OT men jag hade en kollega som rasade i vikt då hon hade B12-brist som hon fick med jämna mellanrum (några år emellan). Men jag har ingen aning om hur eller om det är något barn kan få...

Anonym (dixie)

Äldre 8 Aug 00:37

#8

Anonym skrev 2011-08-08 00:14:53 följande:

Nu äter hon som en häst, tar väll igen de hon har missat. Jag har även förklarat att hon måste töja ut magsäcken och tänka varje gång, kan jag ta en bit till när hon har bra mat period. Så att de blir någon form av balans i det hela. Och det försöker hon göra nu. Hon är så duktig, men hon förståd nog inte alvaret innan. Men samtidigt hur kan man förstå allvaret när det inte känns viktigt och folk tar det lungt omkring henne, i alla fall de två viktiaste jag och pappan.

Men får hon vitamintillskott? Bara för att täcka upp om det nu skulle vara någon brist, menar jag?

Anonym Trådstartaren

Äldre 8 Aug 00:42

#9

, ska prova med att laga mat tillsammans, och ingen vitaminbrist av något slag. Hennes blodvärden var perfekta förra veckan.

EJai

Äldre 8 Aug 23:56

#10

tänk på att alla barn är inte lika beroende av stora mat intag för att dem skall må bra. min bror åt otroligt lite under en period och gör fortfarande men det e tillräckligt för honom för han har super fina värden och har massa ork. alla e vi olika.

Anonym (en till)

Äldre 9 Aug 00:13

#11

jag var underviktig och spinkig tills slutet av tonåren. hade svårt å gå upp i vikt... beror nog en del på att jag är prematurt född (v 26) men även att jag är och alltid varit liten i maten...

jag har fått äta det jag gillarsom barn, så det har mest vart soyakorv, köttbullar, fisk och pannkakor... inte dog jag av lite ensidig kost heller! i grönsaksväg gillade jag majs, paprika och morötter...
min farmor gav mig även smörklickar att ta en klick till varje tugga, inte gick jag upp i vikt för det..... kul minne...!

exemel på min vikt
nyfödd: 800 gram
1 år: 3,5 kg
7 år: 14 kg (tanig som en sticka)
13 år 42 kg (tanig med början till former)
17 år 46 kg (smal men med fina former, dock syntes revbenen på magen)
20 år 50 kg (revbenen syns inte så tydligt längre, jippi!)
25 år ca 52 kg (nu)

trots spinkighet fick jag mens vid 13,9 år, hade b-kupa vid 15 år. dvs har utvecklats normalt ändå!

dock, tyvärr, har jag blivit retad av andra tjejer som tyckt jag var "äckligt smal" mm... det gör mig ledsen än idag och nu med en vikt straxt över 50 kg ser jag mig osm "tjock"... sorgligt nog, men jag jobbar på en bättre självbild! :)

så ta det lugn, bara hon mår bra! och försök strunta i vad alla andra tycker!!
fråga vad hon får hos kompisarna som hon gillar! så kan du kanske köpa samma eller få receptet (eller så e det bara att hon tycker det e så kul att äta borta som gör att hon äter bra då, jag kunde vara sådan som barn minns jag)

Anonym Trådstartaren

Äldre 9 Aug 12:17

#12

Hon har inte glutenallergi heller! SKÖNT Hon tar aptitökande hälsokost nu. Tvingar inte henne att äta man men vi hade ett sällsynt stor gräl om hälsokosten. Gick så långt att ÄTER INTE DU INTE DITT SÅ ÄTER JAG INTE MITT. Hon tyckte jag var elak för det är nära inpå livsfarligt för mig att inte ta min men jag tycker det är lika illa för henne att inte ta sitt. TACK NI SNÄLLA RARA OCH VISSA RARA OCH SPINKIGA SKÖNT ATT FÅ HÖRA ATT NI LEVER ÄN OCH HAR HÄLSAN ÄVEN OM NI ÅT DÅLIGT.

Anonym (India girl)

Äldre 9 Aug 20:52

#13

Hej Anonym!

Här är en till som också var dålig på äta som barn men orsaken till det är nog för att jag var otroligt matkräsen. Jag har alltid varit smal och huvudet kortare än klasskamraterna i skolan vilket egentligen inte var något större problem för mig men för de andra var det självklart ett problem.

Visst har både föräldrar och lärare (även släkt) tjatat på mig men resultatet blev såhär;
Irriterad på släkten, arg på föräldrarna och bråkade gärna och lärarna var ju som sagt dumma i huvudet.
Men värst var klasskompisarna. Genom min längd och vikt såg de att jag inte tillhörde dem, att jag borde gå i klassen under (sades även av andra i min ålder).

Min slutssats är:
Barn tittar på varandras kroppar och tror att alla i en viss ålder ska ha en viss längd och väga ett visst antal kilon, vet att en del vuxna också är lite åt det hållet och kan vara så att barn tar efter.

Idag är jag hela 1,51 cm och väger kring 40 kilogram. Får även idag ta emot det ena och det andra men eftersom jag har förstått att alla kan inte ha samma vikt, längd...osv så antar jag att de inte har kommit längre än så.

OBS!!!!
Vill verkligen inte att någon på något sätt ska ta illa upp, skrev bara lite om min bakgrund.

Hoppas det löser sig för din dotter på något sätt. Har hon någon maträtt som hon tycker mycket om? Kan du prova laga den lite oftare kanske?

susa

Äldre 9 Aug 21:00

#14

Anonym (India girl) skrev 2011-08-09 20:52:12 följande:

Hej Anonym!

Här är en till som också var dålig på äta som barn men orsaken till det är nog för att jag var otroligt matkräsen. Jag har alltid varit smal och huvudet kortare än klasskamraterna i skolan vilket egentligen inte var något större problem för mig men för de andra var det självklart ett problem.

Visst har både föräldrar och lärare (även släkt) tjatat på mig men resultatet blev såhär;
Irriterad på släkten, arg på föräldrarna och bråkade gärna och lärarna var ju som sagt dumma i huvudet.
Men värst var klasskompisarna. Genom min längd och vikt såg de att jag inte tillhörde dem, att jag borde gå i klassen under (sades även av andra i min ålder).

Min slutssats är:
Barn tittar på varandras kroppar och tror att alla i en viss ålder ska ha en viss längd och väga ett visst antal kilon, vet att en del vuxna också är lite åt det hållet och kan vara så att barn tar efter.

Idag är jag hela 1,51 cm och väger kring 40 kilogram. Får även idag ta emot det ena och det andra men eftersom jag har förstått att alla kan inte ha samma vikt, längd...osv så antar jag att de inte har kommit längre än så.

OBS!!!!
Vill verkligen inte att någon på något sätt ska ta illa upp, skrev bara lite om min bakgrund.

Hoppas det löser sig för din dotter på något sätt. Har hon någon maträtt som hon tycker mycket om? Kan du prova laga den lite oftare kanske?

Visst är det märkligt hur många det är som tror man är mindre vetande/intelligent bara för att man är kort och smal... Min historia påminner om din . Är några cm längre och sedan några år 10 kilo tyngre. Fick visa leg på systemet vid 35 års ålder bara för att jag är kort. Såg ju att kassörskan inte tittade mig i ansiktet utan bara såg en liten människa komma fram (liten=måste vara ett barn)

Anonym Trådstartaren

Äldre 9 Aug 23:08

#15

Jag har oxå fått visa leg på system och kiosk (cig) fram tills jag blev 36 sen över en natt förändrades det. Kanske fick rynkor? 160cl och närmare 80kg!

Underviktig dotter, 129cm och 20kg

INNEHÅLL