Avstannad viktnedgång

Jag har inga ideer att komma med utan vill bara säga grattis till viktnedgången. Superduktigt

Tack!
Vad snällt av dig:)

Kan det vara så att kroppen har vant sig vid träningen du gör nu? Testa träna något annat eller variera cyklingen? Cykla fortare någon dag och längre någon annan? Kanske kan du byta något cykelpass mot promenad som du sen ökar tempot på så att du kanske till slut orkar springa?

Du ville inte ändra maten, men det kanske är något att se över ändå? Du kan ju testa att ändra och se vad som händer med vågen efter 2 veckor. 

Tack för svar!

Jag har varit ute och sprungit, på landet. Jag har inga problem att orka, det är mest att jag tycker det är jobbigt att vara ute bland folk och träna. Och jag bor i ett tätområde..så jag vill inte springa där. Jag antar att allt mentalt bagage som en livstid av överviktig har gett är svårare att bli av med än själva vikten.
Egentligen gillar jag att jogga/springa, det är bara den där dumma tröskeln att våga sig ut.
Kanske får testa att göra det jättetidigt på morgonen.

Det är frustrerande, för jag borde egentligen ta mig till ett gym, jag förstår ju det. Men det är så svårt att komma över tröskeln.
Extra frustrerande är det när jag vill träna, vill ta ut mig..men psyket säger nej bara för att det är i en offentlig miljö.

:(

Jag ska kolla igenom maten, föra en dagbok över vad jag äter under en vecka och se vad jag kan ändra på.

Hej igen

Jag känner igen det där allt för väl. Även om jag är "smal" har jag haft väldigt svårt att våga gå ut och springa på dagen. Jag har alltid väntat till det blir mörkt. Har varit rädd att folk ska se mig. Jag har extremt dåligt självförtroende och skäms för att låren dallrar, att jag springer långsamt m.m. Alla konstiga anledningar man kan hitta på för sig själv. Det som har hjälp mig att att jag har insett att andra inte tittar på en. Möjligtvis noterar dom att "Jaha där är en ute och springer. Vad duktig hon är." Ingen har tid att lägga ner mer energi på andra! Alla är upptagna med att tänka på sig själv. Och ingen ska väl hindra dig från att göra saker du vill? Du måste peppa dig till att komma över tröskeln och inse att du är värd allt som finns och ge dig ut och spring! 

Idag springer jag när jag vill om det så än är mitt på dagen. Ingen ska hindra mig i mitt liv och om nu någon skulle få för sig att tänka något negativt när dom ser mig komma flåsandes så får dom faktiskt göra det. Jag kommer ändå aldrig få reda på det och det säger mer om dom är vad det säger om mig. 

Eftersom du skriver att du cyklar fem dagar i veckan antar jag att det är till jobbet? Eller pratar vi en cykelrunda på 10 km?

Hur som hellst så är mitt förslag enkelt - cykla längre. Är det jobbet du cyklar till och från så lägg till en liten omväg på hemvägen. Eftersom du inte verkar må lika dåligt av att cykla så utnyttja det - lägg till en runda på minst 3-4 mil på helgen.

Kroppen ställer in sig på den träning den blir "utsatt" för. Man brukar rekommendera ändringar (även om det är små) ca var 6-8:e vecka just för att kroppen vänjer sig.

Som någon sa ovan; försök öka tempot eller längden på passen. Ge dig ut och jogga på morgon /eller kväll om du tycker det är jobbigt. Löpning är det mest energikrävande du  kan göra (generellt menat, sen kan självklart skilja om man går in på ytterligheter).

Du kanske kan göra mer styrkeövningar hemma? Googla på hemmaträning, det finns massa tips och övningar på nätet! Köp hantlar/vikter och kanske gummiband hem för att göra det lite mer krävande?

Vad gäller maten är det svårt att uttala sig om det påverkar eller inte. Kosten är ju det som brukar påverka viktuppgång/nedgång mest, men svårt att uttala sig när man inte vet hur du äter.  

Nu har jag bytt så att jag istället för att cykla 1 mil om dagen, cyklar minst 60 minuter. Det blir ungefär 2,5 mil/dag.
Jag har gått ner 4 kg på två veckor och det känns som att konditionen har blivit bättre.

En sak som jag undrar över, jag svettas nåt enormt när jag cyklar nu. Det gjorde jag inte alls när jag bara cyklade 1 mil. Det är ju helt ok att bli svettig när man tränar. Problemet är att jag kan börja svettas lika intensivt exempelvis bara genom att gå till tunnelbanan i normal takt. Det är helt sjukt, jag brukar ALDRIG svettas så annars. Det är ju jättegenant. Har det nåt samband med att jag börjat svettas så mycket under träningen?

/P

Det där är inte en bra källa, dessutom ganska otydlig. Men vad den skriver (nu skummade jag visserligen endast) är de facto ganska så OK. 

Jag citerade två personer som pratade om att kroppen kan vänja sig vid träning. Jag undrar vad som är tanken bakom det uttrycket. Ska man använda ett sådant uttryck får man vara tydlig med att kcal-förbränningen inte är större än kcal-intaget varför man får reglera balansen som därmed infunnit sig. Vilket kan göras genom att:

1) Äta mindre
2) Träna mer
3) Kombinera båda

Det handlar om kcal-in och kcal-ut som alltid.