Hur hanterar man föräldrar som inte bryr sig om uppfostran!?

Man är ju olika :) Själv tycker jag att det där är saker som barn måste få göra just för att de är barn (inte alla sakerna). Vi har ett stort lekrum där de kan härja fritt och i övriga huset är det "normala" regler som gäller. Det fattar de små och det är inga problem hemma hos andra. Sedan så har ju olika familjer olika regler och när man är gäst hos någon så får man väl ställa in sig efter deras regler...

Man kan ju umgås ute eller på andra ställen än i hemmet om man tycker att vännernas barn är för vilda.

Men vad får vi för värld om ingen vågar ha regler!? Inte konstigt att barn av idag inte har någon respekt.
Rätt ofta får lärare av idag höra från barn: "Håll käft annars anmäler jag dig" om man tillrättavisar dom.

Har faktiskt aldrig träffat nån som inte har några regler alls... Däremot har jag träffat många som har helt andra regler än oss och prioriterar på ett helt annat sätt.

Visst kan det vara irriterande men så ser hela världen ut.

Jag ser det som ett bra sätt att lära mina barn att alla är olika och att man alltid själv måste fundera på om något är ok eller inte, och inte bara göra som alla andra gör eller säger.

Vissa av de sakerna du räknar upp ÄR ok i vissa familjer och de får ändå helt underbara vuxna barn.
Min erfarenhet är att ju striktare hemma desto jobbigare beteende borta (märker det på många av mina barns kompisar)

Vad menar du med strikta regler? Du tycker det är ok med ovannämda exempel?
Ska man bara försvara sig med att så ser hela världen ut, därför orkar jag inte bry mig?

Ska man inte våga vara förälder?

Jag tycker det brukar ha sin relevans med sådana uttalanden. Jag undrar mer varför någon ska ha rätt att avgöra vad någon annan gör utan att motivera det.

Jag ser inte varför man skulle ha samma regler och inte varför respekt kommer av regler, tvärtom skulle jag vilja säga. Jag tror att det som är relevant är att få barnet att se andra och hur det drabbar dem. Att hoppa i soffan tycker jag tex inte alls är någon rimlig regel utan något som tillhör att vara barn. Jag tycker inte att en bra förälder är den som har mest regler utan den som tar hand om sina barn på ett bra sätt. Det inkluderar att hindra dem från många falriga saker, men också att låta dem göra sina misstag och lära sig själva.

Jag undrar då såhär: 
Varför tycker du INTE att barnen får göra dessa ovan nämnda saker? Utom hammaren, där undrar jag varför barn har tillgång till hammare?
Jag vill gärna veta varför du har just dom reglerna (Om du har dom alltså)
Vad händer om barnen hoppar i soffan, skriker allt dom kan, leker på förarplatsen mm?

Strikta regler i mina ögon är inte alltid detsamma som strikta regler för andra. Några av sakerna du nämner i ts får mina barn göra, några får de göra ibland och några aldrig. Några av dina exempel är alltså ok för mig och några inte.
På barnens kompisar märker jag att de som måste stå som små soldater hemma (MIN åsikt), aldrig får läsk eller godis osv, osv,  inte är speciellt trevliga att ha hemma hos oss. Det skriks, bråkas, intrigeras och tjatas om än det ena och än det andra.
Min erfarenhet säger att trygga barn tar ut sina frustrationer hemma och sköter sig utanför och vise versa.

Bara för att man inser att alla är olika och gör olika val så betyder det inte att man inte bryr sig.
Jag personligen tar alla tillfällen i akt att visa barnens kompisar vad VI tycker är rätt och riktigt, men jag har ingen rätt att bestämma vad deras föräldrar ska tycka.

Jag vågar vara förälder åt MINA barn och på MINA premisser, inte andras.

Orkar verkligen inte leva mitt liv utifrån vad andra tycker är rätt och riktigt. Mina barn skulle bli totalt förvirrade då jag skulle behöva byta regler varannan dag!

Men är det inte något vi föräldrar missar numera? Hur man ska uppföra sig tillsammans med andra människor.

Är det ok att:

- Skrika
- Kasta saker
- Slåss

m.m.

Det är väl inte direkt några HÅRDA regler utan sunt förnuft.

Sedan så har naturligvis även vår son hoppat i soffan vilket slutade med att han slog bakhuvudet i ek-bordet med hjärnskakning som följd.
Varpå vi nu försöker lära honom att man sitter i soffan. Jag som vuxen hoppar inte i soffan!

Tyvärr verkar det som dagens föräldrar är på TOK för mesiga för att sätta regler!
Känns som att många föräldrar låter förskolan sköta uppfostran för att de inte orkar själva.

Vissa kaske inte behöver ha dessa saker som regler. Det kanske bara är naturligt i vissa familjer och i andra familjer behövs det som just regler. Det är olika hur olika familjer fungerar.
Min fråga kvarstår: Vad är det som händer när BARN skriker t ex, varför får dom inte skrika?

Man säger så klart till att det är fel, svårare än så behöver det inte vara! Hur gör du?