Hur mycket ögonkontakt har era barn med er och när pekade de?

Du beskriver mkt hur min son var, fast det var mkt mer än det du beskriver. Han är nu 18 mån. Han slutade också le etc vid ungefär 8 mån och började peka ungefär vid 14 mån tror jag (minns inte exakt) men han pekar mkt "för sig själv". Ögonkontakten varierar men det är oftast väldigt korta  stunder och han tittar nog egentligen mer på munnen än ögonen.

Jag misstänker också diagnos, ngt åt adhd, autismhållet, men svårt att sätta fingret på vad eftersom mycket är diffust och svårt att sätta fingret på. Han har förvisso heller inte några ord än heller. Jag har fått tid för logoped och på neuropsykiatriska för samtal för att "kolla upp", så jag vet ju inte om ngt är fel eller inte (hoppas givetvis allt är som det ska) men jag har en magkänsla och jag går efter den. Hellre ta kontakt med läkare osv i onödan än en gång för lite.

Jag vet hur du känner för jag har varit orolig lång tid men egentligen är det väl kanske bäst att avvakta tills han är 18 mån ör mkt kan hända innan dess. Kan ju iaf tillägga att sonen vägrade ge mig ett leende hur mkt jg än försökte runt 8 mån ålder, men nu ler han tillbaka lite oftare så någonting bra har ju hänt också.

Jag vill själv inte måla fan på väggen i förtid, men jag är dock väldigt uppmärksam. Och det tycker jag man ska vara om ngt inte känns rätt. Men sålänge det inte är "massor av andra problem" så tycker jag du ska ta det lugnt. :)

Tack för ditt svar! Skönt att höra att man inte är ensam i sin oro. 

Du skriver att jag ska vänta till han blir 18 månader. Har BVC sagt att man ska vänta till dess innan man börjar utreda? 

Vad bra att du fått tid för att kolla upp att allt är som det ska. Hoppas att det är så. Barn är ju väldigt olika. Och vad mysigt att du får leenden igen. Min son ler rätt mycket men inte såna svarsleenden som man fick när han var yngre. 

Jag håller verkligen med dig med magkänslan. Det är just i och med att min magkänsla haft fel så många gånger tidigare (jag har som nämnt hipsat mycket kring sonen tidigare.) som jag har svårt att göra det. Men han känns inte riktigt som andra barn i hans ålder. Och jag tycker att det är lika jobbigt varje gång nån kommer fram och "hälsar" på sonen för att få ingen eller ganska likgiltig respons tillbaka. Men jag har bestämt mig att avvakta ett tag iaf och se om det blir bättre. 

Kan du inte ge exempel på vad som var mycket mer med sin son än det som jag beskrev? 

Min son säger kanske 3-4 ord men det känns som han pratar mycket ut i luften och inte till mig. 
 

Barn kring 8-9 mån är inne i en känslig period och ofta väldigt blyga. kan det vara blyghet? Har du märkt skillnad på beteende efter nån vaccination? I så fall avvakta med fler sprutor i väntan på utredning. Prova också att ändra kost. Kan det vara mjölk eller gluten? Testa ett par veckor och se om du märker skillnad.
Läs och sjung mycket om det är det som din pojke gillar. Prova massage. Sök hjälp direkt om du är orolig.

Hej oroligamamman och finasteE2010! Jag undrar hur det har gått för era barn! Jag har själv en 9 månaders tjej som jag är jätteorolig för. Hon gör många av de sakerna som ni beskriver om era barn. Hade uppskattat väldigt om ni berättat hur det har gått för era barn.

buffar

Jag är inte lika orolig längre fast jag har inte släppt det helt. Sonen, som nu är två år, är fortfarande inte så intresserad av andra barn men mycket annat har släppt. Han är social med oss och pratar mycket. Sonen går på förskolan, där de menar att han är väldigt typisk för sin ålder. När jag berättade om min oro på 18-månaders kontrollen så tyckte de inte att det med att han inte var intresserad av andra barn var något att hetsa upp sig över då. Vi ska talas vid igen efter sommaren om hur det går.

Om din dotter bara är 9 månader tycker jag du ska släppa din oro helt (även om det är svårt jag vet). De är så små när de är 9 månader och det med ögonkontakten skiljer sig så mycket åt. Alla barn ligger inte och drunknar i sin mammas ögon. Övrig utveckling som skulle kunna tyda på att något är fel har ju inte hunnit komma i den åldern.Har du fortfarande samma tankar när dottern är 18 månader så ta upp det på BVC =). 

Tack för ditt svar! Vad skönt att du inte är så orolig längre och att han har blivit mer social. Ler han mer nu med eller? Är han social mot andra också? Min lilla tjej ler visst en del men många stunder är hon också så allvarlig. Jättejobbigt. Till saken är att hon är dessutom väldigt tyst. Har inte jollrat speciellt. Hur gjorde din son i den åldern? Jollrade han? Nu har hon börjat peka också men tittar inte på mig efter hon pekat och det är visst också ett autism tecken. Hur gjorde din som med det när han började peka. Tog han direkt det sociala samspelet och tittade tillbaka till dig?

Hej!

Emma ns, min dotter påminner så mycket om din. Är också orolig. Hur har det fått för er?

Och oroligamamman; är du fortfarande orolig eller har det släppt? Min lilla , 1 år, är inte heller intresserad av andra barn direkt. Pratar ngt enstaka ord, pa-pa (lampa) taaaa(katt) och dä (där). Pekar mycket men tittar sällan tillbaka på mig. Kan hålla upp saker för att visa mig, men ofta tycker jag hon mest är upptagen med sitt. Tittar oftast som hastigast upp då jag ropar hennes namn. Men hon är inte den som ger lång ögonkontakt och hon är svår att busa med. Verkar liksom inte så intresserad...

Berätta gärna hur det går för era små. Oron är hemsk. Man hoppas ju så...

Hej! Känner igen mitt barns beteende i era beskrivningar. Någon som har lust att svara på hur det har gått??