• Mary Wollstonecraft

    Aurorasamtal - vad hjälper de till med? (OBS! långt)

    Genomgick förlossningen från helvetet för snart 4 år sedan: värkarna var för svaga, sonen sjönk inte ner, och fick till slut tas akut med sugklocka. Detta har han fortfarande ett stort, cirkelformat ärr över hela huvudet efter. När han väl kom ut var han grå, livlös och behövde syrgas. Han skrek först efter 3 timmar och massor med smärtstillande pga huvudet.
    För min egen del är stora delar av förlossningen helt borta - jag minns inte för jag hade så ont. En av de få tankar jag kommer i håg att jag tänkte var att om jag hade haft en pistol hade jag skjutit mig i huvudet utan en millisekunds tvivel. Så ont gjorde det, jag struntade i bebisen, jag ville bara dö.
    Och nu är jag gravid igen. Fullständigt idiotiskt. Men, vi vill ha ett barn till. Jag vill bara helst inte föda det, i alla fall inte om det ska bli det minsta likt förra gången.
    Så, ni som gått på Aurorasamtal: vad hjälper de en med?
    Jag har fått för mig att de bara är barnmorskor, och för min del misstänker jag att jag behöver mer avancerad psykologhjälp för att bearbeta traumat efter den förra förlossningen? Men de kanske hanterar "allt" där, eller?
    Har Aurorasamtal hjälpt er med liknande erfarenheter?

  • Svar på tråden Aurorasamtal - vad hjälper de till med? (OBS! långt)
  • JQs
    Jag har personligen inte fått hjälp där ifårn men vad jag har förstått så brukar det även ofta kombineras med samtal hos kurator. Jag går själv hos en kurator och om jag fattat det rätt så har hon även Aurorapatienter. Jag tror att de avgör från fall till fall hur mycket och vad för hjälp man behöver...
  • iffis

    Jag gick på auror samtal första och andra graviditeten men av olika skäl ska jag tillägga.
    Min aurora bm var väldigt kunnig inom området rädsla och förlossning, efetrsom jag har varit på en del samtal och jag skulle kunna skriva en novell så stolpar jag kort upp vad vi gjorde och sen får du gärna pm:a mig om du vill ha mer detaljer kring något specifikt.

    Första aurora omgången (1:a barnet) min rädsla då var att jag verkligen inte litade på vård personal p.g.a tidigare upplevelser, sen var jag rädd att jag inte skulle klara av det mentalt.

    Jag fick berätta om mig själv och min rädsla samtidig som vi försökte sätt fingret på vilka bitar vi skulle jobba med.
    Som en del i bearbetningen så fick vi tillsammans jag och sambon gå igenom alla rum och pryttlar på avdelningen för att jag skulle känna mig tryggare och veta vad som gjordes vart.
    Vi gick igenom grundligen alla hjälpmedel och metoder och smärtlindringar så jag skulle få en klar bild på hur dom kunde hjälpa mig.

    slutligen så fick jag skriva en förlossningsplan och ett personligt brev för att personalen skulle veta  hur vi ville ha hjälp.

    Tyvärr blev jag väldigt dålig emot slutet och all förberedelse gick åt skogen, men den hjälpte mig endå till att våga försöka.

    Gång nr 2: Jag såg till att jag fick samma Aurora bm som sist för jag litade på henne. 

    denna gång gick vi mer på djupet och rota fram jobba saker från lång tid tillbaka som jag inte trodde skulle ha en betydelse vilket det hade visade det sig. 

    Efter 2:a samtalet fick jag en ytterligare remiss till att trfäffa en överläkare för att försöka få ett förlossningskontrakt.

    Denna fölossning vart kanon och som grädde på moset så blev jag förlöst av min aurora bm vilket gjorde att jag för första gången kunde känna att jag litade på något till 100%. Hon agerade utefter det gon visste om mig vilket nog inte någon annan hade gjort.                    

  • mammamu och kråkan

    Jag hade också en mycket traumatisk första förlossning, förstår helt ditt resonemang med pistolen, kan jag säga!

    Hur som helst, när jag blev gravid denna gång drog det igång alla obearbetade känslor från förra gången så jag blev skickad till aurora redan i v 20. Det har hjälpt mig väldigt mycket, även om jag INTE trodde det de första gångerna. Men tack vare att jag kom dit i så god tid har jag hunnit bearbeta en hel del även om det inte är klart.

    Skulle du eller aurorabarnmorskan känna att ni inte kommer vidare kan hon säkert skicka dig vidare till psykolog.

    Mitt tips är alltså att komma igång så fort som möjligt med aurora och att ge det några gånger eftersom det tar tid att jobba igenom en svår förlossning.

    All lycka till dig!

  • Mary Wollstonecraft

    Åhhh, tack iffis och mammamu och kråkan! Nu känns det faktiskt lite bättre, jag ska ta upp det redan vid inskrivningssamtalet om två veckor! :) Förhoppningsvis kan de hjälpa mig med det som behöver bearbetas - även om jag själv måste erkänna att jag själv faktiskt inte vet vad som är vad i nuläget... Det rent fysiska (kan min kropp föda barn?!) och det psykiska känns hopplöst ihoprört just nu, men förhoppningsvis kan jag få rätsida på det innan det är dags. Så, tack för era svar, nu känns det lättare!

  • Miola

    Jag har gått på Aurora av andra anledningar än dina (hade en snabb första förlossning och livrädd att jag skulle föda i hallen ensam med storasyster tittandes på med andra). Men jag upplevde att jag blev oerhört proffsigt bemött och de lyssnade på mig och tog mig på allvar. Jag fick en handlingsplan och inskrivet i journalen och möjlighet till ingångsättning om jag önskade. Allt för att jag skulle känna att jag hade kontroll på situationen. Skillnaden mellan Aurora och mvc tyckte jag var att de inte viftade bort min oro med ett "det är ingen fara" utan faktiskt lyssnade på vad jag var orolig över och gav mig chansen att komma över det. Efter det samtalet mådde jag otroligt mycket bättre,s å jag rekommenderar det verkligen.

  • Rockabilly

    Bara undrar om det kostar något med aurorabm?

  • Miola

    Nej, det kostar inget. Men man behöver en remiss från mvc för att komma dit tror jag

  • Elsamamman

    Jag gick på aurora när jag var gravid med mitt andra barn, jag ville egentligen inte alls föda vanligt, men vågade liksom inte riktigt stå på mig. Min erfarenhet av aurora är att det bara går ut på att lyssna på dig och sen övertala dig att föda vanligt, träffade både bm och läkare där. Båda pratade väldigt mycket om hur stor operation snitt är och vilka risker det är. Jag skrev förlossningsbrev, fick inskrivet i journalen att jag skulle få tryckmätare insatt i livmodern eftersom jag hade blivit T-snittad första gången, blev lovad snitt om det drog ut på tiden. Inget av detta hände, snitt var helt uteslutet eftersom det var fullt på förlossningen, bara min sista bm läste förlossningsbrevet och då var det krystdax. Med facit i hand skulle jag verkligen stått på mig om snitt. Med första barnet var jag jätteförlossningsrädd och det blev inte alls bra med igångsättning och en förlossning som sen inte gick framåt och det slutade med akut snitt. Men barnet var det ingen fara med. När värkarna satte igång med andra barnet var det som att kastas tillbaka till första förlossningens ångest och jag var skiträdd hela tiden och tyckte bara att det gjorde ont. Sen tog det väldigt lång tid, och det blev klipp och sugklocka. Barnet mådde ganska bra, men väldigt medtagen. Jag har inte haft jättehemska förlossningar, men det är väldigt tråkigt att inte ha positiva förlossningsupplevelser och jag hade ångest flera månader efter sista barnet. Så min erfarenhet av aurora är tyvärr inte så bra.  

  • gravid 2010 tack

    jag gick på aurora när jag väntade min son...2007..

                     hjälpte mycket,,och vi kommer överens att jag skulle försöka föda naturligt..

    fick dock 10dagar över bf veta att fostervattnet nästan va borta..så skulle bli igångsatt..fick panik o fick ett snitt

                           är nu gravid igen i vecka 13..o ska till aurora igen redan om 2veckor..men hoppas på ett snitt till..då jag i mina ögon inte kan se mig föda vaginalt...finns inte i mina tankar...

                         LYCKA TILL...

Svar på tråden Aurorasamtal - vad hjälper de till med? (OBS! långt)