Mår verkligen skit! Orkar absolut ingenting av vardagliga saker...

Jag känner igen mig lite i det du skriver, att inte orka någonting.I år fick jag reda på att jag har ADHD, och jag får medicin för det. Jag känner mig bättre nu och får saker gjorda, men än så är det ett litet hinder att komma igång och göra grejerna. Kolla upp om du har adhd, om du inte har gjort det redan. Sedan finns Asperger också som kan ställa till problem.

Gå till någon kurator elelr liknande och prata med henne/honom.
Det blir inte bättre av att inte prata om sina problem.
Sök hjälp! Våga be om hjälp.
Detta är ord som folk har sagt till mig.

Jag skall ringa en kurator imorgon och se om jag får tid snart.

Energi? vart hittar man det? har du nån hobby som du gillar att göra, så gör det.
Gör saker som du tycker om.
Kommer inte på nåt just nu.
prata med någon om dt iaf.

Lycka till

Du är inte ensam.

Du har inte funderat över om du har adhd?
http://www.lul.se/templates/page____3647.aspx

Kan du inte testa en annan anti-depp om den första slutade fungera? Det finns ju många att välja på.

Tack för era svar

Jag har diagnosen ADHD redan och har hjälp men det hjälper ju ingenting Tänkte inte på att just dessa problem hörde samman med diagnosen, men det är väl så det är. Bristen på engagemang, energi och depression.

Men funderar på om jag kanske har Aspberger också med tanke på det sociala... det är alltså inte bara lite sådär sociala problem utan jag vet ofta inte hur jag ska säga eller göra i olika sociala sammanhang. Däremot är jag väääääldigt känslig för sinnestämningar och det är man kanske inte om man har Aspberger?

Mår verkligen apdåligt av att ha det såhär. Har testat olika mediciner också, men kanske ska man prova en annan medicin som är mer antidepressiv och som verkar på Serotoninet?

Vad tar du Freud? Och mår du mycket bättre idag än du gjorde förut?

ADD, läst om det? Kanske istället för ADHD? Du kanske har av dig själv för lite seretonin? Därav varför du känner dig olycklig. Det här ordnar sig, bara du kommer till rätt person!

Ja, det viktigaste är att du får prata med någon som kan sånt här, som vet vad man skall göra. Hoppas det ordnar sig, för det är inte kul att inte må bra. Jag vet!

Hur är det med dig TS? allt ok? uppdatera gärna hur det går för dig

Testa mivitotal, livsförändrande för mig :)

Sådär är d för mig m. Nu är jag i rejäl svacka. Jag står inte ens rakt när jag reser mig. Orkar nästan inte hålla kroppen upprätt o orkar knappt prata. Också kännt så jämt. Medicin hjälper inte mot d. Tål bara en medicin hittills o den hjälper fn del mot deppighet men inte ork. Extra trött nu efter en v heltid praktik som jag fick sluta. Jag längtar efter lite livskvalitet! Ha lite kul, orka ta mig ut. känns så jäkla hårt denna "sjukdom". Add låter så ja så det bör utredas. Jag gick en sådan utredning men testerna stödde inte teorin så jag vet inte om jag har det. Tyckte ändå inte att medicin ritalin hjälpte. Känns som en livslång sjukdom. Men lindring finns nog. Halvtid kanske bara kommer funka för mig..

Oj här var det igång ser jag Stickfia - tack för omtanken   Hur går det för dig själv? Annars är det som vanligt här... vet inte vad jag ska göra längre känns det som... Mivitotal - vad är det? vitaminer? Freud - ja jag funderar lite på aspbergerhållet men vette sjutton alltså... jag fungerar helt ok i sociala sammanhang där jag känner folk och om jag inte känner folk och är på rätt humör. Är jag inte det önskar jag att jag inte gått dit typ... tja, i korta drag Har testat Concerta förut... men du tycker inte den hjälper dig helt? Vad är det du saknar?

Jag hade fått för liten dos av Concerta, eller jag håller på att testa vilken styrka jag skall ha. Den dosen jag har nu får mig att göra saker som jag annars inte orkade göra, men det är fortfarande saker som inte blir gjorda. Sedan blir jag rastlös ibland också. Det är det där komma-igång med sakerna som fattas men det har blivit bättre med starkare dos, men inte helt okej än. Oj som jag skriver krångligt...är stressad men ville skriva klart här först...

Träffa folk man inte känner är väl jobbigt för de flesta, jag brukar intala mig att det går bra. Det blir lite teater från min sida, låtsas att jag är en modig man som är självsäker och kunnig :)

Det brukar gå bra, man dör inte av det...fast ibland känns det så