• Anonym (bläää)

    Mår verkligen skit! Orkar absolut ingenting av vardagliga saker...

    Måste bara skriva av mig... även om ingen svarar... jag känner mig helt värdelös, har nog gjort det sen jag föddes tror jag... har ingen ork till något, orkar inte städa hemma, orkar inte fixa ärenden, orkar inte klippa gräsmattan, orkar inte diska, fixa mat, betala räkningar minns jag inte när jag gjorde sist... (sambon gör det), är totalt dränerad på energi, har varit så större delen av mitt liv. Är känd för att vara slarvig, glömsk och förvirrad. Har ingen koll på nånting, orkar inte göra intressanta saker, har mycket tankar om olika saker jag vill göra men kommer aldrig igång med något av detta. Att bara sätta sig ner och läsa en intressant tidning/bok, orkar inte . Alla andra bara gör alla vardagssysslor av sig självt liksom. Jag fattar inte hur man gör! Min energi är nog på någon annan planet ...hemmet ser ut som man bara ställt lite saker här och var, inget engagemang att ha fint här inte...

    I sociala sammanhang tycker jag alltid att folk dömer mig, tänker att jag är konstig eller gör konstiga saker, drar mig undan liksom. Om några står lite bortanför och pratar så tänker jag att de pratar säkert om konstiga mig. Vågar inte ta för mig i sociala sammanhang. Folk lyssnar inte på det jag har att säga... om jag säger nåt förstås...

    Har ångest dagligen, ett stort tryck över bröstet och i magen som sitter i flera timmar åt gången...

    Har testat antideppressiv medicin, det fungerade ett tag, men sen slutade det funka. När det fungerade var det som en dröm, såhär skulle livet vara ju!

    Jag är en grå liten trist mus som ingen vill veta av liksom... helt ointressant som människa, tänker väldigt ofta att alla andra är värda mer än mig ... vill ju vara stark i mig själv och vill bli lyssnad på och vill kunna organisera hemma och fixa ärenden och dona och greja. Men har absolut NOLL energi. Var hittar man energi nånstans?? Tack för ordet.

  • Svar på tråden Mår verkligen skit! Orkar absolut ingenting av vardagliga saker...
  • Anonym (Freud)

    Jag känner igen mig lite i det du skriver, att inte orka någonting.I år fick jag reda på att jag har ADHD, och jag får medicin för det. Jag känner mig bättre nu och får saker gjorda, men än så är det ett litet hinder att komma igång och göra grejerna. Kolla upp om du har adhd, om du inte har gjort det redan. Sedan finns Asperger också som kan ställa till problem.

    Gå till någon kurator elelr liknande och prata med henne/honom.
    Det blir inte bättre av att inte prata om sina problem.
    Sök hjälp! Våga be om hjälp.
    Detta är ord som folk har sagt till mig.

    Jag skall ringa en kurator imorgon och se om jag får tid snart.

    Energi? vart hittar man det? har du nån hobby som du gillar att göra, så gör det.
    Gör saker som du tycker om.
    Kommer inte på nåt just nu.
    prata med någon om dt iaf.

    Lycka till

  • bananflugekärlek

    Du är inte ensam.

  • Solsken269
    Anonym (bläää) skrev 2011-08-12 01:17:02 följande:
    Måste bara skriva av mig... även om ingen svarar... jag känner mig helt värdelös, har nog gjort det sen jag föddes tror jag... har ingen ork till något, orkar inte städa hemma, orkar inte fixa ärenden, orkar inte klippa gräsmattan, orkar inte diska, fixa mat, betala räkningar minns jag inte när jag gjorde sist... (sambon gör det), är totalt dränerad på energi, har varit så större delen av mitt liv. Är känd för att vara slarvig, glömsk och förvirrad. Har ingen koll på nånting, orkar inte göra intressanta saker, har mycket tankar om olika saker jag vill göra men kommer aldrig igång med något av detta. Att bara sätta sig ner och läsa en intressant tidning/bok, orkar inte . Alla andra bara gör alla vardagssysslor av sig självt liksom. Jag fattar inte hur man gör! Min energi är nog på någon annan planet ...hemmet ser ut som man bara ställt lite saker här och var, inget engagemang att ha fint här inte...

    I sociala sammanhang tycker jag alltid att folk dömer mig, tänker att jag är konstig eller gör konstiga saker, drar mig undan liksom. Om några står lite bortanför och pratar så tänker jag att de pratar säkert om konstiga mig. Vågar inte ta för mig i sociala sammanhang. Folk lyssnar inte på det jag har att säga... om jag säger nåt förstås...

    Har ångest dagligen, ett stort tryck över bröstet och i magen som sitter i flera timmar åt gången...

    Har testat antideppressiv medicin, det fungerade ett tag, men sen slutade det funka. När det fungerade var det som en dröm, såhär skulle livet vara ju!

    Jag är en grå liten trist mus som ingen vill veta av liksom... helt ointressant som människa, tänker väldigt ofta att alla andra är värda mer än mig ... vill ju vara stark i mig själv och vill bli lyssnad på och vill kunna organisera hemma och fixa ärenden och dona och greja. Men har absolut NOLL energi. Var hittar man energi nånstans?? Tack för ordet.
    Oj du skriver verkligen hur jag är i perioder...klockrent allt.
    Jag tror verkligen att du behöver söka hjälp om inte så för din förlamande ångest som du har jag tror att du är depremerad bla men det borde ju en läkare ta tag i och utreda dig det låter ju inte bra alls att du mår så där.

    Jag och så behöver det inte vara för dig men jag har lidit av ångest och depressioner sedan jag var 10 år ungefär och jag sökte inte hjälp förrän jag var 20+ så det gick ett par år då jag mådde så dåligt och var så fölamad kunde inte ta mig för något,det känns som man är på väg att bestiga ett berg när man ska göra något det var hemskt.
    Först i när jag var 30+ så fick jag diagnosen bipolär typ2 och medecinerar för det nu så det funkar ganska bra för mig just nu inte så allvarliga skov som förr dock är jag inne i en djup svacka just nu men det lättar väl hoppas jag.
    Jag tror verkligen att du behöver läkar hjälp du kommer nog inte att komma tillrätta med allt själv så vänd dig till vårdcentralen och det som är viktigt du kan skriva ner allt på ett papper innan men det är att vara 100% ärlig alltså lägga ALLA dina kort om hur du mår på bordet,gör man inte det så riskerar man att få fel hjälp och det är inte bra alls.
    Minsta lilla grej kan vara viktig för läkaren att veta så försök att säg som det är ,glömmer du som mig väldigt lätt så skriv ner på en lapp allt du behöver säga..

    Lycka till med allt
  • Astarte

    Kan du inte testa en annan anti-depp om den första slutade fungera? Det finns ju många att välja på.

  • Anonym (bläää)

    Tack för era svar

    Jag har diagnosen ADHD redan och har hjälp men det hjälper ju ingenting Tänkte inte på att just dessa problem hörde samman med diagnosen, men det är väl så det är. Bristen på engagemang, energi och depression.

    Men funderar på om jag kanske har Aspberger också med tanke på det sociala... det är alltså inte bara lite sådär sociala problem utan jag vet ofta inte hur jag ska säga eller göra i olika sociala sammanhang. Däremot är jag väääääldigt känslig för sinnestämningar och det är man kanske inte om man har Aspberger?

    Mår verkligen apdåligt av att ha det såhär. Har testat olika mediciner också, men kanske ska man prova en annan medicin som är mer antidepressiv och som verkar på Serotoninet?


    Vad tar du Freud? Och mår du mycket bättre idag än du gjorde förut?

  • Anonym (Freud)
    Anonym (bläää) skrev 2011-08-12 09:06:13 följande:

    Tack för era svar

    Jag har diagnosen ADHD redan och har hjälp men det hjälper ju ingenting Tänkte inte på att just dessa problem hörde samman med diagnosen, men det är väl så det är. Bristen på engagemang, energi och depression.

    Men funderar på om jag kanske har Aspberger också med tanke på det sociala... det är alltså inte bara lite sådär sociala problem utan jag vet ofta inte hur jag ska säga eller göra i olika sociala sammanhang. Däremot är jag väääääldigt känslig för sinnestämningar och det är man kanske inte om man har Aspberger?

    Mår verkligen apdåligt av att ha det såhär. Har testat olika mediciner också, men kanske ska man prova en annan medicin som är mer antidepressiv och som verkar på Serotoninet?


    Vad tar du Freud? Och mår du mycket bättre idag än du gjorde förut?


    Conterta tar jag och det får mina tankar att gå rakare om jag säger.
    Det där med den sociala biten känner jag också igen i. Hur vet man vad folk menar egentligen?
    Jag funderar på att bli utredd för Aspeger senare, skall först hitta rätt styrka på medicinen
    Pratar du om dina problem med din sjuksköterska/läkare?
    Jag visste inte att jag hade ADHD och tyckte att livet var svårt,
    men jag lärde mig leva med det och accepterade livet som det var.
     Jag kunde ju inte göra nåt åt det så jag "byggde" mitt liv på den grunden.
    Jag har alltid velat klara mig själv, inte behöva be om hjälp, så det är lite jobbigt nu, har fått tid hos min sjuksköterska nästa vecka, och då skall jag prata om mina känslor..jag har alltid bara förträngt och stoppat undan dem....men nu är min situation så att jag måste prata med någon som kan hjälpa mig.

    Det kännssom om jag har fått ett återfall til ldet där "inte orka någonting"-stadiet. Jobbigt! Skulle vilja rymma och gömma mig någonstans, försöka få ordning på mitt liv.
    Det känns som om jag har ramlat av livet, och att jag inte kommer på hur man hoppar upp igen.

    Aspergers, ja man skall inte vara käsnlig då om man har det säger de, men jag vet inte. Jag har kanske drag av asperger då. Jag har medkänsla och det är jag glad över. Jag har haft problem förr med att jag sa ofta vad jag tyckte och kunde såra människor då, men jag fattade ju inte att folk tog illa vid sig. det var aldrig min mening att såa dem.
    Oj, Jag tycker att du skall tala med någon utbildad människa som vet någonting om dig och din medicin. Någonting som du tycker är rolig kan du kanske kommma på. läsa böcker är inte det lättaste att ta tag i om man inte orka. Ljudböcker kanske?

    Hoppas attt mitt svar har kunnat hjälpa dig lite. det var kansek lite rörigt, men sån är jag :)
    Ha det bra och var rädd om dig.
  • Anonym (fjäril)

    ADD, läst om det? Kanske istället för ADHD? Du kanske har av dig själv för lite seretonin? Därav varför du känner dig olycklig. Det här ordnar sig, bara du kommer till rätt person!

  • Anonym (Freud)

    Ja, det viktigaste är att du får prata med någon som kan sånt här, som vet vad man skall göra. Hoppas det ordnar sig, för det är inte kul att inte må bra. Jag vet!

  • UngaMammanE

    Testa mivitotal, livsförändrande för mig :)

  • Anonym

    Sådär är d för mig m. Nu är jag i rejäl svacka. Jag står inte ens rakt när jag reser mig. Orkar nästan inte hålla kroppen upprätt o orkar knappt prata. Också kännt så jämt. Medicin hjälper inte mot d. Tål bara en medicin hittills o den hjälper fn del mot deppighet men inte ork. Extra trött nu efter en v heltid praktik som jag fick sluta. Jag längtar efter lite livskvalitet! Ha lite kul, orka ta mig ut. känns så jäkla hårt denna "sjukdom". Add låter så ja så det bör utredas. Jag gick en sådan utredning men testerna stödde inte teorin så jag vet inte om jag har det. Tyckte ändå inte att medicin ritalin hjälpte. Känns som en livslång sjukdom. Men lindring finns nog. Halvtid kanske bara kommer funka för mig..

  • Anonym (bläää)

    Oj här var det igång ser jag Stickfia - tack för omtanken   Hur går det för dig själv? Annars är det som vanligt här... vet inte vad jag ska göra längre känns det som... Mivitotal - vad är det? vitaminer? Freud - ja jag funderar lite på aspbergerhållet men vette sjutton alltså... jag fungerar helt ok i sociala sammanhang där jag känner folk och om jag inte känner folk och är på rätt humör. Är jag inte det önskar jag att jag inte gått dit typ... tja, i korta drag Har testat Concerta förut... men du tycker inte den hjälper dig helt? Vad är det du saknar?

  • Anonym (Freud)

    Jag hade fått för liten dos av Concerta, eller jag håller på att testa vilken styrka jag skall ha. Den dosen jag har nu får mig att göra saker som jag annars inte orkade göra, men det är fortfarande saker som inte blir gjorda. Sedan blir jag rastlös ibland också. Det är det där komma-igång med sakerna som fattas men det har blivit bättre med starkare dos, men inte helt okej än. Oj som jag skriver krångligt...är stressad men ville skriva klart här först...


    Träffa folk man inte känner är väl jobbigt för de flesta, jag brukar intala mig att det går bra. Det blir lite teater från min sida, låtsas att jag är en modig man som är självsäker och kunnig :)


    Det brukar gå bra, man dör inte av det...fast ibland känns det så

Svar på tråden Mår verkligen skit! Orkar absolut ingenting av vardagliga saker...