Killar!! Hade ni kunnat bli tillsammans/dejta en singelmamma med litet spädbarn?

Min farbror träffade sin fru när hennes barn var knappt året och de har varit tillsammans i 23 år nu och gifta i 14 så visst finns det killar som vill bli tillsammans med dig . .

Hade jag varit singel hade jag lätt stött på min tjej alla gånger och hon hade ju vart singel och med en liten tiomånders om jag vart singel, så kort sagt: Självklart...

Själva ammningen i sig är väl kanske inte så sexig, men lökarna blir ju ballonger när man ammar ju, och det är som bekant ganska så trevligt med stora tuttar :P

min storebror blev tillsammans med en tjej när hon var gravid och var med även på förlossningen. Tog dock slut när barnet var  ca 2 år. 

Så visst finns det killar som vill ha mammor=) både gravida och med småttingar=)  

Många killar stöter på mig och jag har ett litet barn... verkar inte som att de tycker att det är negativt alls?

Jag tror inte du har något att oroa dig för, känns kemin mellan två parter så är de bara så de ska vara...

Min tanke är mer, känns de som att de klickar när ni pratar/träffas så är det mer din rädsla att försöka knyta an till något som är främmande, desamma gäller nog den du träffar, så det är djurens lag....Ni är lika rädda för varandra men kan lika gärna försöka :) 

Kanske är konstigt att man ens ställer sig den frågan för jag vet ju andra som träffat killar men det är precis som att just JAG inte kan vara intressant...
Saken är att mitt x (pappan till båda barnen) var otrogen mot mig under hela vårt förhållande med många olika kvinnor (det kom fram nu när det tog slut) och jag tog på mig en del av skulden att det var jag som inte var tillräckligt intressant o snygg för o kunna få honom att bara vara med mig...
Har en gammal ätstörning i bagaget oxå så jag e väldigt kroppsfixerad o att en av tjejerna han var otrogen med väger typ 45 kg och har stora silikonbröst hjälpte väl inte direkt...

Vill inte gå in på det här men han brände mig rejält o jag har ibland tänkt att jag aldrig någonsin tänker låta en man ha möjlighet att va otrogen mot mig mer eller såra mig på annat sätt och jag ska träffa killar men hålla dem jäkligt kort...
Vet inte om det är någon slags skyddsmekanism som gör att jag försöker avsluta ngt som inte ens börjat för att skydda mig själv och så tänker jag att de ändå inte kan vara intresserade av mig pga att jag är mamma...

Känns bara som att hela stan kryllar av snyggare, smalare (jag e smal själv men har fött 2 barn) barnfria tjejer som kan gå ut o dricka drinkar till sent på natten med dem... Varför då välja gå ut med mig liksom?

känner mig precis som du.. kändes som om det var jag som skrivit...

Ja, det är verkligen inget roligt o känna såhär!!
Jag är med i en "ensam-mamma-grupp" och där finns en del som dejtar hejvilt o inte alls tänker i mina banor...
Jag e inte ute efter att dejta som en galning men någon hade ju varit kul om man vågat...

Men jag har bangat ur gällande båda killarna nu... Fixar inte min äckliga mage (egentligen är den inte alls farlig om man jämför men jag är tokhård mot mig själv när det kommer till kroppen) och klarar absolut inte av att visa upp mig naken för någon man ännu.
Kände för stor press av ngt slag och tog därför avstånd från de som verkade intresserade så nu känner jag ingen press men e helt ensam såklart

Jag kände som dig, har tre barn och skulle aldrig låta någon se mig naken. Ett år senare bor jag och barnen med min nya kille och han är underbar. Det gäller att hitta rätt.. För då släpper en del av kontrollen. Dock är jag som dig gällande kroppen. Ogillar min kropp trotts att jag är smal och inte farligt förändrad efter grav, men d är ändå inte ok i mina ögon.

Och tilläggas ska att jag faller i gropen som ointressant, inte tillräckligt fin, bra osv... Lätt att fastna i de destruktiva tankarna. Frågat många ggr varför jag?? Varför inte någon bättre?? Någon med perfeeeekt kropp bra jobb osv...