min 5åring kommer in till oss på nätterna....

Led tillbaka honom till hans säng och sitt med honom ett tag. Eller lägg en madrass bredvid eran säng som han kan sova på. 

Min dotter är 4 år och har ganska nyligen börjat ens sova en del av natten i sin säng
Nu sover hon en liten stund i sin innan hon kommer in till oss. Men jag ser inget problem med det. Detta är så mycket bättre ändå än vad det har varit, har haft stora sömnproblem så jag är nöjd.
Så tyvärr har jag inga tips åt dig, kanske bara att ni i en period har en madrass på golvet bredvid hans säng så ni kan lägga er där hos honom tills han somnat om. Är han rädd så förstår jag att han vill ha sällskap

Om barnet drömt mardrömmar tror jag att det kan få honom att känna sig ännu mer otrygg i sitt rum om ni nekar honom att sova hos er. Ni kanske kan gå dit och lägga er där med honom istället och sedan smyga tillbaka när han somnat om eller lugnat ner sig?
.

jag kämpade i många år med att han skulle sommna i sin egen säng..... jag ville inte att han skulle få in en rutin med att sommna i vår säng.... men nu när han ändå kommer in till oss så känns det lite som allt var förgäves... jag funderar på att ha ett sånt schema på väggen och så får man stjärnor om man sovit hela natten... efter 15 stjärnor en leksak eller dyl....
tror igentligen inte på sånna här grejer som 5mm och olika nannytekniker...... 
har ni några tankar??!! 

håller med tjohalla trygghet är så viktigt för mig...... jag vill inte att han ska känna sig otryggg eller övergiven sammtidigt vill man ju att han ska va stark i sig själv och våga sova själv.....

Min 5åring nänstan 6-åring sover numer i sin säng som står bredvid vår säng och sen kommer han hälften av nätterna o lägger sig bredvid mig vid 4-tiden. Han tycker det är så mycket tryggare plutten, det är så mkt otäckt att drömma om, det är så mkt som händer både fysiskt och känslomässigt den här tiden så vi resonerar så att då behövs den extra tryggheten, det dröjer nog itne länge förrens han vill sova själv ändå...så vi tycker itne det är ett problem även om det naturligtvis vore skönast för alla om han sov i egen säng i eget rum, då skulle det bara vara sambons snarkningar som störde nattsömnen för mig ;)

E brukade smyga tyst som en ninja och lägga sig i vår säng utan att  vi vaknade utav det.

Så vi fick sätta upp en grind till vårat sovrum, så när hon vaknade på nätterna så kom hon inte in, utan stod utanför grinden och gnällde och frågade om hon fick sova hos oss, och då var det bara att gå upp, leda tillbaka henne till hennes egen säng och snällt förklara att man ska sova i sin egen säng.

Det är viktigt att ni är väldigt konsekventa när ni väl har bestämt er. Om han inte får sova hos er, då får han inte det, punkt. Det går inte att låta honom göra det ibland, för då kommer han ha svårt och förstå varför han får det ibland men inte alltid. Håll fast vid det, prata om det lugnt och harmoniskt på kvällen innan han ska sova.

"Du är ju en stor grabb nu, älsklingen min. Mamma och pappa sover inte så bra när du sover hos oss, så du kan ju sova hela natten i din säng. Men du vet att vi är i närheten, vi hör dig, och vi kommer om du ropar, men du kan inte sova hos oss längre."

Lycka till!

Det är inget ovanligt eller konstig med en femåring som vill sova hos sina föräldrar. Det har inget att göra med självsäkerhet eller styrka. Mardrömmar kan man ju inte hjälpa och närhet tycker ju många barn är mysigt. Vill ni vänja honom vid hans "eget" rum så sov där på madrass när han önskar och gå upp när han somnat. Men det är ju inget skadligt för femåringen att sova hos er helt och hållet . Om det är ett plötsligt ökat behov hade jag funderat på ev livsförändringar för er eller honom eller hela familjen. Syskon, nya jobb, nya dagistider, nya kamrater. Mycket kan skapa oro eller ökat närhetsbehov.

Ställ in en extrasäng i sovrummet eller lägg en madrass på golvet intill sängen. som barnet kan lägga sig på.
Enkel lösning.

Sätta en grind förföräldrarnas sovrum så inte barnen komer in, låter för mig helt sjukt.

Barnen kommer ju in till föräldrarna för att få trygghet osv.

Vi har två tjejer på 4 resp 6 år och de kommer ofta in till oss på nätterna. Ibland ligger vi alla fyra i vår säng och då sover naturligtvis ingen särskillt bra även fast det är mysigt

Om jag eller pappan känner att vi behöver "sova ut" lägger vi oss i någon av tjejernas sängar så ligger de hos en förälder.

Jag tror absolut inte på idén att tvinga dom att sova i sina sängar, vill de inte så är det troligtvis för att de känner ensamma och otrygga mitt i natten.

 Ha en madrass tillgänglig inne hos barnet där du eller pappan kan sova efter att barnet vaknat så slipper han sova själv men sover ändå i sin egen säng, om ni tycker det är viktigt.

tack för alla bra tips! jag tror också på att va konsekvent..... annars blir det nog jättesnurrigt för barnet! det handlar ju också lite om att man som förälder vill vara ifred ibland.... och nu är han ju så stor att det även blir lite jobbigt om man blir påkommen om ni förstår vad jag menar.....
sammtidigt så får jag så dubbla känslor det är ju liksom våra vuxen behov som styr..... samtidigt som jag verkligen tror att även min son sover bättre i sin säng om det funkar!
och hur mycket av pratet om att det är läskigt kommer utav att det verkligen är läskigt och hur mycket kommer från att det är tråkigte att man inte får va med mamma, pappa och äldre syskon på kvällen och gärna vill "va med"
som sagt det är inte lätt.....

nu har vi bestämmt att vi ska åka och köpa klistermärken och göra en tavla så att när han sovit 10 nätter i sin säng och allt har funkat så får han bestämma nåt kul han vill göra typ badhuset eller dyl...... vi får se hur det funkar!  

Nej, så kan det också vara men det var inget jag uttalde mig om.

Vår 4 åring kommer in till oss varje natt, ibland sover hon hela natten i sin säng. Men jag tycker det är supermysigt när hon kommer in till oss =)vi vill att hon alltid ska somna i sin säng, men sen spelar det ingen roll om hon kommer in till oss, brukar vara runt 3 tiden.. Jag tänker lite som så att hon slutar väl med det nån gång.. jag njuter så länge det varar =)

MIn 4-åring kommer in i vårt rum varje natt och sover i vår säng. Hon är också tyst som en ninja, så vi märker det oftast inte. Men liksom nån annan sa så sov hon ursprungligen hela natten i vår säng så för mig är det en lyx att kunna gå och lägga sig i en säng fri från barn, läsa en bok etc. Vi är ju så vana vid att sova med henne att det inte stör så värst mycket. Jag har vänner som, liksom ni, kämpat mycket och länge för att deras barn ska sova i egen säng, vilket de också gjort. Men så en dag vill de plötsligt in i föräldrarnas rum.

Jag har förståelse för om det är svårt att sova med ett barn i sängen eller om man av andra skäl inte vill att ens barn ska sova i sängen. Jag tror att ett barn generellt  blir tryggare av att få komma in till föräldrarnas säng om natten, speciellt om har drömt något läskigt. Jag tror att det är svårt att förstå om man möts av en avvisande grind mitt i natten och oklara besked om varför man inte är välkommen.

Så. Om det är viktigt för er, vilket det ju verkar vara, tycker jag att ni ska säga precis som det är. Inte linda in det, och givetvis inte prata i tredje person utan säg att ni sover sämre med honom i er säng, eller vad för anledningen det än må vara. Och har han drömt nåt läskigt så kan väl en av er sova med honom i hans rum, på en madrass - eller köp en större säng till hans rum.

Men lycka till med stjärnorna. Hur funkar det egentligen?