Hur klarar man av första trimestern?!

jag förstår dig, men försök att tänka positivt, jo mer oro du har i kroppen ju mer spänner du dig och ju mer du spänner dig ju sämre mår du! Oron finns alltid där, även senare, är i v 19 och är fortfarande lika orolig, men slappna av och försök att tänka på annat!

Har varit gravid två gånger. Första gången blev ett tidigt mf, sen blev jag gravid direkt och fick en son. Oroade mig från första stund under den andra graviditeten. Kan inte ge så mycket råd faktiskt, mer än att dagarna går och man överlever För de allra flesta går det faktiskt bra! 

Man slutar oroa sig hela tiden...tänka posirivt inför framtiden med lilla bäbisen i ställe.
Jag har aldrig någonsin tänkt tanken på att få ett missfall!

Tack för era svar. Jag har en son sen innan. Jag blödde i tidig graviditet men det var inget allvarligt.

Denna gång nojjar jag om möjligt ännu mer än sist. Hade en liten sträng av blod i en annars färglös flytning idag och tror att det ska sätta igång nu. Gaaah! Jag går åt!

Åh vad jag avundas dig! Jag skulle nog inte oroa mig om det inte kommit blod sist och så nu yttepyttelite. Blod är nåt man inte vill se!

jag fick oxkså lite blod i början av båda graviditeterna men min bm sa att de e fullt normalt att de kommer lite blod när tiden för mens egentligen borde vara...tänk så här de finns många som fortfarande har ´mens när dom e gravida och fullföljer hela sin graviditet.

Vilken bra attityd du har! Jag önskar jag kunde ta till mig den! Som det är nu så kommer jag ju att krevera inom en vecka. Springer på toa och kollar att det inte kommit blod stup i kvarten. Inte sunt!

absolut inte sunt... jag evt inte riktigt vad jag ska skriva förutom att försök att tänla positivt bara även om de e svårt, kan ju bli så att du stessar upp både dig och bäbisen över det här och de är ju inte bra.

Jag tänkte att blir det missfall kan jag inte påverka det ändå. Dessutom mådde jag så illa HELA tiden att jag hann inte oroa mig. ;)

Nä det finns ju likosm inte nåt att säga. Det förstår jag. Jag menar, antingen så får jag missfall eller så får jag det inte, och det hjälper ju inte hur mycket jag kollar.

Måste lära mig att ta det lugnt. Skönt att höra att du också blött och lyckats ta det lugnt ändå. Vet inte varför det hjälpte litegrann.

Nu blöder jag ju inte ens ordentligt, så jag målar upp skräckscenarion som inte ens hänt. Kanske är det hormonerna. Tycker inte jag är överdrivet nojjig annars.