Sviken & förrådd på alla sätt som går

Hej :(
blir alldels tårögd och vet inte vad ja ska skriva!
tycker verkligen synd om dig, och vilket svin ..
jag tycker absolut inte du ska gå tillbaka till honom,
så gör man bara inte! skicka många många styrkekramar!

Jag blir så ledsen för din skull och vill bara skicka min omtanke. Jag har inga bra råd att ge. Om du känner att du kan komma över det, lita på honom och bli lycklig igen. Ge det en chans. Om du tror att du kommer fastna i dina tankar, (vilket är helt naturligt) lämna honom. Du är värd ett bättre liv än så.

KRAM 

Jag förstår att det är svårt för dig justnu, men snälla gå vidare du är värd mer så gör man inte.
Hur kan man göra så mot någon manälskar. En bamse kram till dej  

jag skulle inte kunna förlåta faktiskt. vi diskuterar ju inget litet snesteg bara på fyllan....

Jag är vanligtvis en person som förespråkar förlåtelse, men det där skulle jag aldrig aldrig aldrig kunnat förlåta. Som du skriver TS så passerade både din sambo och denna tjej alla gränser, det finns liksom inget som var heligt. Dessutom, som du skrev, så var det inte så att han en dag "vaknade upp" och insåg sitt misstag och avslutade relationen. Dom blev påkomna, och därför och bara därför så berättade han för dig. Annars hade detta med största sannolikhet fortgått, kanske i veckor, månader eller år.

Nej, jag hade aldrig kunnat ha honom i min närhet igen, aldrig kunnat lita på honom, och om man inte kan lita på någon så finns det inget. Min kärlek för en sådan man hade varit krossad, död och begraven. Det sveket kan man inte ursäkta sig ur.

Jag skäms å hans vägnar och skickar en stor KRAM till dig TS. Gå vidare.

Jag skulle aldrig kunna förlåta något sånt där. Han ångrar sig bara för att dom åkte dit. Dom avslutade inte det frivilligt. Hur kan man vara så grym mot den personen som man älskar och mot sin bästa vän. Hur lågt får man sjunka egentligen. Förstöra två familjer bara för att man är kåt. Fy fan.

Nej gå inte tillbaka till honom. Det drar ut på ditt lidande i all evighet och resultatet kommer nog bli att det ändå tar slut (men först efter några år extra lidande för din del).

Jag fattar inte hur kan man säga nått sånt! Att han inte har några som helst känslor för tjejen! Hur kan han bedra dig (och barnen) med någon som inte betyder någonting? det måste ju betyda att ni är värda ännu mindre än så.. det är fasen ännu mer kränkande än om han sagt att han hade känslor för henne -då hade sveket varit lättare att begripa även om det aldrig någonsin kan bli okej att göra så som han gjort.

Stäng ute honom och försök reparera dig själv och barnen.  Du kommer nog aldrig kunna släppa allt han gjort mot dig med henne - i ditt eget hem med dig närvarande- jag tror inte man kan reparera sådan skada. Och skadan har uppkommit av en orsak. Jag är ledsen, han kanske älskar dig, men han respekterar dig inte. Jag tror inte man kan få tillbaka respekten för någon när den väl gått förlorad, särskilt inte som när han gått så långt som han gjort med sin orespekt och sin totala nonchalans för er som familj.

Du KAN och FÖRTJÄNAR så mkt bättre än det här!!!  Du är STARK, du har redan överlevt 3 månader efter detta oförlåtliga, det är väl bevis på din styrka? Jag vet att du klarar att bryta dig lös, om inte behöver du betänketid och sådan betänketid kommer du inte kunna få ifall han hela tiden är runt omkring dig och utför skadekontroll med fjäskande och uppmärksamhet.

Stackars dig TS! Jag lider med dig och tappar lite hoppet på mänskligheten på samma gång. Hur kan man vara så grym.. 

Bor ni isär nu? Om inte, se till att han flyttar. Säg att du inte vill ha någon kontakt (förutom för att lämna barnen) på 6 månader. Om han respekterar det, kan du fundera på vad du vill då. Och du får även se om han väntar på dig..
Och kanske kommer du inte vilja ha honom längre efter 6 mån, men just nu är du i chock.

Kunde inte sagt det bättre själv! Jag var med om ngt liknande i relationen jag hade innan jag träffade min sambo och jag kan inte säga annat än att jag är otroligt glad över att jag valde bort den förnedringen och gav mig själv chansen att bli lycklig tillsammans med en man som faktiskt ville ha min kärlek och som behandlar mig som jag förtjänar! Stor kram till dig!

Det var jag som postade inlägget - hade inte tänkt vara anonym...

Jag förlät mitt ex en otrohet en gång (bara en kortvarig affär) och det gör jag aldrig mer igen...

Bara ett år efter kom det fram att han hittat någon ny som han redan hunnit bli halvseriös med bakom min rygg och visst, det gjorde fortfarande ont att släppa taget men vid det läget så var det ändå det enda alternativet.

Jag skulle direkt tolka otrohet som ett aktivt val av min partner att bryta upp från vårt förhållande.
Ett snabbt och effektivt (om än väldigt fult och nedrigt) sätt att göra slut - utan någon som helst återkallelse.

I ert fall har det pågått så pass länge, så planerat och så kalkylerat att jag absolut inte skulle kunna förlåta eller lägga det bakom mig och gå vidare.

Tyvärr, du kommer aldrig aldrig mer kunna lita på honom. Tycker oerhört synd om dig. Det blir naturligtvis smärtsamt men lämna honom omedelbart. Du kommer tacka dig själv efteråt. Asså vilket svin! och med sin kompis sambo dessutom.

Tack för alla kramar & styrkeord! Håller med i det mesta ni säger och vet att fortsätta i förhållandet kommer vara det svåraste jag någonsin gjort. Trots det är jag ändå beredd att ge det en chans. Känns inte som om jag har något att förlora på det. Lyckas jag kan barnen få växa upp i ett hus dom trivs i  tillsammans med sin mamma & pappa. Går jag nu, utan att försöka, kommer jag alltid att undra på vad som skulle ha hänt om jag gett det en ny chans.

Han är som sagt verkligen ledsen för vad han har gjort mot mig. Han har även brutit helt med sitt "gamla liv", Inget krogliv, inga tjejkontakter, bytt intressen, ingen mail, ingen Iphone, ingen facebook för att göra mig tryggare.

Mina nästa frågor till er blir:

Tror ni man kan gå starkare ur en sådan här kris och kaos som par? Är det möjligt om jag klarar förlåta?

Min bror fick nån sorts 40-års kris och vänstrade bakom sin frus rygg....ja, han t om köpte dem
båda samma sorts trosor för att antagligen inte göra bort sig/dumma sig. Jag visste vad som
han höll på med...och bestämde att berätta i fina ord till hans fru. De bråka mycket och hon
visste inte vad som var fel så jag sa till henne att en dag sticka hem på lunchen och kolla vad
min bror syssla med och hon skulle ha svaret. Så nästa dag gick hon hem.....och gav min bror
en rak höger (lika gott åt honom).

De separera 6 månader och släkten bråka hit och dit. Min bror dejta andra kvinnan....och till sist
så sa min pappa till min bror ifall de skiljer sig så är inte min bror längre välkommen i våran familj
och den nya kvinnan ville min far aldrig träffa. Och....JA VI ÄR EN SVENSK FAMILJ....ifall vissa
grubblar.

De lyckades till sist lösa deras problem och vi flytta ihop igen....men litar hon på min bror? NEJ

Det var jag som skrev inlägg 5.

Ja, jag tror att svåra händelser kan stärka en relation. Även något sådant här. Men då måste ju allt förändras fundamentalt och för alltid. Han har kanske en livstid på sig att bygga upp din tillit genom en 100%-ig transparans gällande allt som han har eller händer i hans liv. Allt. Han har ju börjat nu genom att ta bort alla "riskfaktorer", men detta behöver alltså förbli på det viset så länge DU känner att det behövs. Det är påfrestande för honom, iallafall så småningom, att aldrig kunna vara minsta lilla privat. Men han har ju förverkat den rätten, kan man säga. Och det är inte säkert att alla hans ansträngningar hjälper, kanske kommer du alltid ha en oro i din mage, något som gnager, minsta lilla avvikelse blir till hjärnspöken osv trots att han verkligen försöker.

Jag har varit med om en liknande händelse. Kanske inte riktigt lika utstuderat grym som det som din sambo utsatt dig för (för jag tycker att det är utstuderat och grymt, det var inte något som "bara hände") men det kändes. Jag förlät honom, men jag visste någonstans inom mig att han skulle göra om det. Jag var desperat naiv (och ändå medveten) och ville bara så innerligt att det skulle funka. Vi hade ju allt, allt var perfekt, förutom att han hade krossat mitt hjärta. Vi jobbade hårt på vår relation, och han blev sådär transparant, och efter 5 år gjorde han om det igen. Jag blev inte förvånad när jag upptäckte att han hade en ny relation, jag visste inom mig att något var på gång. Det är något fel i huvudet på den mannen som satt och sa att han älskade mig, planerade semestrar, tillbyggnad på huset, pratade om barnen och samtidigt bedrog mig IGEN.

Jag rekommenderar parterapi, samt egen terapi, för er båda. Det kan vara en väg. Tro inte att ni kan lösa ett sådant här svek på egen hand. Ni kommer behöva proffshjälp
Kanske funkar det, eller så gör han om det. Ingen kan veta. Bara du vet vad du är villig att göra med ditt hjärta, och hur många hjärnspöken du orkar bekämpa.

Lycka till.