Försäkringar gällande bipolär sjukdom!

Jag vet inte alls hur det fungerar men jag tycker att du ska be personalen om hjälp. De kan både stötta, leta information och ringa mm i brådskande ärenden, såsom t ex att få fakturor betalda. Om försäkringen snart slutar gälla så tycker jag att du ska se hur de kan hjälpa dig.

Beror helt på vad du har för villkor i din försäkring.

Du ska skicka in skadeanmälan.
Du kan prata med en handläggare och fråga vad som gäller.

Efter en viss tid, brukar det vara, tror det var 1 år efter min anmälan (ej folksam) fick jag 2 års årsersättningar (dvs det var 1 års "karens" från anmälningsdag). Sen när jag "pensionerades" fick jag engångsbelopp. Mitt bolag tog inte enbart in "icke arbetsför" i beräkningen utan hur 24 h om dygnet påverkas av min sjukdom. 

Du bör få ersättning för dina omkostnader, då du ligger inne osv. Men som sagt olika från bolag till bolag.

Kontakta ditt bolag omgående och gör en anmälan! 

Gör genast en sjukanmälan eller vad man kallar det på folksams hemsida, be dem om hjälp och skynda som f.a.n innan du blir 25.
Jag har också en folksam försäkring o är under 25, förra året fick jag ut 250 000 skattefritt, för min sjukdom.

De samlar sedan in dina journaler från där du varit typ, vårdcentral, öppenpsyk, psykakuten osv.
Efter det gör de en bedömning på hur handikappad de tycker att du är och så får man ut ett visst belopp om de nu tycker att man är sjuk.

Gäller detta bara om man inte arbetar?

Beror från försäkring till försäkring... engångsbelopp tror jag man bara får om man är ekonomiskt invalid som det så fint heter...  Om man närmar sig 25 år då man anmäler vet jag inte vad som gäller, man ska dock vara noga att låta försäkringen gå över till vuxenförsäkring. Har man jobb har man ju ofta även en till försäkring, kolla med den också. Ev engångsbelopp kan man få från flera bolag, det är årsbeloppen alltså ersättningarna för mediciner, vård och sånt man bara kan få från ett bolag då väljer man det bolag som ersätter högst.

Har man haft diagnos länge kan man nog anmäla bra långt retroaktivt och få ersättning från då man insjuknade alltså... 

Ok värt att kolla upp

Tack för alla svar härligt att se att man inte är ensam och att människor bryr sig om en..har sjukanmält mig från dag 1 samt att personalen har varit kanon när det gäller kontakten med mitt jobb och sedan var det tydligen mitt arbete som skulle ta all kontakt med försäkringskassan. Hur lång tid tog det för dig "upp och ner" innan du fick pengarna och hur lång tid tillbaka har du haft diagnosen bipolär? var det många professorer och läkare som träffat dig innan du fick din diagnos? har fått en remiss till några specialister inom bipolär sjukdom så får väl se hur lång tid det tar innan jag får träffa dom..blev iaf sjukskriven i 6veckor till att börja med och är intagen två veckor i taget tills medicinerna börjat fungera..Vilka mediciner fungerar för er? och hur mycket skiljer det sig mellan att vara bipolär 1,2 eller 3? vet att det är många frågor på en gång men är så orolig hela tiden för att inte bli frisk.

Första gången jag gjorde en anmälan var 2007, men då var det bara en anmälan för generaliserat ångestsyndrom. Fick inte min bipolära diagnos förens i slutet av 2008, jag hade då hoppat runt bland psyks läkare ett tag. Men alla var väl ganska klara med att det var bipolär sjukdom, jag kan göra ett schema för mina manier och depressioner sen jag va i 12 års åldern.
På ansökan från 2007 hittar jag inte hur lång tid det gick, men jag fick en första utbetalning på 17000 kr, efter det fick jag ut ett par tusen per år. De bedömde mig 10% invalid.

Min andra ansökan skickade jag in 2009-07- sen samlade de in alla journaler och dyl. sen 2010-04- så fick jag papper på utbetalning och färdig bedömning.  Då räknade de på att jag kommer ha en kvarvarande invalidet på 15%. Jag fick även dröjsmålsränta.

Jag äter Litium, Voxra och Seroquel, tar Zopiklon för sömnen.  Men jag mår inte bra och har inte en optimal medicinering ännu.

Ang att bli frisk så kommer du inte bli det, Bipolär sjukdom är en kronisk sjukdom och är inte övergående. Däremot så kan man klara sig utan perioder med hjälp av medicinering, terapi osv. Vissa slipper aldrig sina perioder o medicinerna bara dämpar dem.
Men man kämpar ju hela tiden för att kunna bli "normal" och orka ett vanligt liv.  Sen ska jag även tillägga att det finns många som klarar sig utan medicinering också. Det finns många lösningar, och världen går inte under för att man har denna sjukdom även fast det känns som det. Jag gick in i ett maniskt tillstånd när jag fick min diagnos, ville inte inse att jag var sjuk.

Jag är bipolär 2.
Det finns mycket att läsa om bipolär sjukdom. Googla på "bipolar for dummies pdf" så kan man få upp hela den boken. jag har läst delar ut den o tycker den är lättläst o okej.
Ett bra forum är också http://bipolar.forum24.se/ det är skönt att vara bland människor som förstår problemen.
Finns även en sida som heter bipolarna men där har jag inte varit så mycket. Det är lite mer community aktigt vad jag förstår.

Ta hand om dig, och saker o ting kommer ordna sig. Man kan leva ett normalt liv som bipolär, man får bara tänka lite mer på att vara rädd om sig och undvika sånt som triggar igång depp och mani.