Du kommer definitivt kunna få ut något av din pappaledighet med ett litet barn!
Med första barnet byttes vi av vid 8 månaders ålder (han ammades morgon&kväll ett kort tag även efter att min fru började jobba). Sen var jag hemma i 12 månader och det var fantastiskt kul på alla sätt! Att få vara hemma på första parkett och se första krypningen, första stegen, att ligga på en filt och bara mysa, att cykla långa utflykter, etc etc... Jag passade även på att göra sånt som jag tyckte var kul när jag fick tid över (när de är små så sover de en del dagtid)...
Med andra barnet var jag hemma en dag/vecka (samtidigt som min fru) och han ammades tyvärr inte pga komplikationer. När han var 8 månader gick jag hem på 50% i 5 månader (vi turades om veckovis att jobba/vara hemma) och därefter har jag varit hemma i snart 9 månader (och ska börja jobba igen om c:a 3-4 veckor).
Det som kan vara problematiskt (men inte olösbart) är ifall ni vill att barnet ska ammas. I övrigt ser jag inte några problem att du är hemma istället för henne. Det som ett väldigt litet barn behöver är ju framförallt mat och trygghet och det finns det ju sätt att ge även för dig! Det viktigaste är nog bara att du ser till att vara delaktig direkt från start så att bebisen får lära känna dig lika mycket som mamman (annars är det nog lätt att man bildar "onda cirklar" så att enbart mamma "duger"). Med båda mina barn så turades vi om att ha hud mot hud redan på BB i princip dygnet runt och den där "plastbaljan" som man kunde ha som säng stod mest som klädförvaring i hörnet. ;)...
Det har aldrig varit några problem för mig att trösta (när det inte handlat om hunger med första barnet som ammades) jämfört med min fru. Första barnet visade inga tendenser till mammighet eller pappighet förrän jag gick hem på pappaledigheten vid 8 månader då han blev extremt pappig!? Sen växlade det till att bli mammighet när han var närmare 2 år och det håller i sig ännu (3½ år snart). Andra barnet har istället varit pappig i princip hela tiden...