Hur ska jag uttrycka mig, när jag tycker mitt barn har gjort det bra utan att dela ut ordet "duktig" hela tiden?..
Jag säger inte bara "duktig" utan att han är snäll eller att det var bra gjort att han gjorde si eller så.. Han är 20mån.
Jag vill ju uppmuntra honom i det han gör, men vill inte att det senare ska leda till någon slags prestationsångest..
Om ni förstår hur jag menar.
i vilken situation gäller det? Är det när han ätit upp smörgåsen, åkt rutschkana, ritat en teckning, klätt på sig själv?
Bra tänkt!
Ingen är duktig för att han kissar på pottan eller äter upp sin smörgås!
"Vad bra att du har ätit färdigt, nu kan vi leka!"
"Vad praktiskt att du kissat i pottan, nu behöver vi inte blöjan mer!"
"Vad skönt...
"Vad hääääärligt...
"Vad härligt" är min favorit, det säger jag hela tiden till mina barn.
När han hämtar en sak jag ber honom hämta, när han hjälper till: typ ta ut tvätten ur maskin, hjälper mig med dammsugaren, när han har kissat på pottan. Såna grejer.. Eller om han ramlar-slår sig-blir lite ledsen och reser sig upp ändå och så, så säger jag att det var bra eller duktigt... Försöker inte överdriva och försöker tänka på det.. men som sagt, jag vill uppmuntra honom.. men på rätt sätt..
Jag skrev precis såhär i tråden om att barnen är duktiga som äter upp sin mat:
Att vara duktig är i mina ögon något dåligt. Då presterar du något du egentligen inte vill. När någon dessutom berömmer dig ökar din press och du vill vara duktigare och duktigare på det du egentligen inte alls vill äta.
Jag berömmer aldrig någon för att vara duktig längre, utan säger istället saker som:
"Vad bra du är på att pyssla i flera timmar med julkorten, det märks verkligen att du gillar det du gör?"
Många stressade typer idag gör helt åt helvete tokiga saker för att de vill vara duktiga. Lagar cupcakes och matchar barnens kläder. Gör lasagne och bakar bullar. Bloggar om blåbärspajer och hemkokt kola i röda och vita papper. Visst kan många göra typen av grejjer för att de verkligen vill, och känner njutning och gjädje i det de gör, men alltför många gör det för att visa sig "duktiga"
Duktig är för mig ett fult ord.
"Vilken innovativ och dynamisk lösning du funnit på detta problem!"
Jo jag tycker det är svårt att inte fastna i duktig-fällan och läser med spänning 
"Titta vad du kunde!"
"Har du gjort det själv? WOW"
Jag känner liksom att... ordet "bra" kommer kunna bli lika fult som ordet "duktig".. Och NÄR kan man använda ordet "duktig" för jag mena.. ordet finns ju och nån gång är man duktig.. eller? (Jag bara funderar högt här)
Är det bäst att man varierar sig, att inte alltid använda orden bra och duktig? Känns verkligen jättesvårt.. Visst kan jag undvik duktig men då kommer "bra" bli ännu mer använt, automatiskt, iaf för mig..
Hmmmm..... Svårt juu!
vad du kan!
Jag säger i princip aldrig "duktig" till min snart-tvååring. "Tack för hjälpen" när hon hjälper till med sysslor. "Snyggt jobbat" när hon anstränger sig för att göra något och lyckas. Mat och pottning berömmer jag aldrig minsta lilla. "Är du mätt?" "Var det gott?" "Visst är det skönt att kissa!"
Nu känns det mycket lättare. Nu vet jag hur jag ska tänka. Tack!!=)
Jag tycker att det kan vara bra att poängtera varför något är bra/duktigt/härligt. Varför man vill berömma. Slänger man bara ur sig ett "duktigt" förstår barnet kanske inte varför det är bra utan gör bara samma sak igen för att få berömmet. Tex om barnet torkar av fötterna innan hen klampar in i hemmet. "Vad bra att du torkade av skorna, annars hade det blivit massa smuts i hallen att städa upp" istället för "ååååh vad duktig du är!"
Jag tycker barn är duktiga när de tar äcklig medicin utan att krångla. Eller något liknande.