Jag och "stora" dottern bråkar så ofta

Så har jag det min 4,5-åring redan nu. Antar att det blir värre och värre.

Det är hjärtskärande, tråkigt och jobbigt när det ska bråkas. Ibland är jag säkert den felande länken, men inte alltid. (Menar att jag kanske inte ger henne tillräckligt med uppmärksamhet och då bråkar hon för att få det) Igår tex tittade vi på film, åt popcorn och hade det bra. 30 min senare slår hon mig och skriker att jag är dum i huvudet. (Jätetkul uttryck de lär sig idag dagens barn) En gång var hon på  mig så mycket en kväll att jag låste in mig på toa och grät en skvätt medan hennes pappa pratade med henne.

Japp, det är asjobbigt. Och tråkigt. Jag är inne i en sådan period med min 4-åring och toppar det med en trulig 8-åring. Det är så man riktigt tappar musten.

Ärligt talat så är jag övertygad om att jag spär på vissa gånger; andra gånger bara det kommer ur det blå. Jag vet inte riktigt hur man ska komma förbi det där men jag brukar lägga extra krut på det barn som för tillfället bråkar mest. Oftast löser man det med en stund på tu man hand. Åtminstone hittills.

"skönt" att höra att det inte bara är vi.  Ibland tror jag att hon känner att jag och hennes pappa är "emot" henne. jag tycker synd om henne emellanåt, det är inte lätt att vara i den åldern, man är för stor för vissa saker och för liten för vissa saker. Det bråkas ibland mellan mig och min man och det är klart att hon tar efter. Justnu är jag bara så besviken att jag inte bara biter ihop och inte fortsätter bråka. Bara låter henne vara när hon blir högljudd. Hon har sagt till mig någon gång att jag inte lyssnar, hon  tycker faktiskt inte allti d som jag. Klart hon inte gör och det accepterar jag, men detta skrikande och att hon absolut inte vill göra eller prova det som jag säger. jag känner mig jätte ledsen och mår dåligt just nu.

Tack för denna tråden! Jag har en dotter som är 7 år och vi går varandra på nerverna.. Kändes så skönt att få veta att man inte är ensam om att ha det så.. Känner så igen mig i det du skrev polly om tandborstning.. Det är ett återkommande problem här hemma.. Och att alltid säga emot.. För att provocera! Varje kväll likadant.. Det är dags att gå och lägga sig nu.. Svar från dottern: nä de tänker jag inte alls. Och så får man tjötta och truga..

Har en tös på 4 och ett halvt och vi har det precis likadant. Ständiga bråk dagligen,om allt. Som suger musten ur oss föräldrar, men antagligen även henne. Va tusan gör man?

Det är verkligen jättejobbigt att alltid behöva tjafsa med barnen om saker och ting. Många gånger kan man minska problemen genom att växla fokus, bygga upp strukturer och strategier samt fråga barnet vid tillfälle vad som är jobbigt med just den grejen. Många barn har faktiskt bra svar och ofta finns det en logisk förklaring till varför de blir frustrerade, i andra fall vet de inte varför de blir det. Hur jobbigt vi än tycker att det är måste det ju vara än värre för de själva.

 I vår hemkommun har man kurser i coping (olika kurser beroende på barnens ålder) där man tar upp vanliga svårigheter som kan uppkomma i familjer. Det är verkligen riktigt bra och det är konkreta tips och råd man får.

Att uppmuntra barnen och jobba mycket med positiv förstärkning är viktigt men det kan vara svårt att hitta det tillvägagångssättet om man är trött eller stressad. Var aktivt medveten om att undvika att säga nej till barnen och var uppmuntrande och positiv så mycket som möjligt.

Att inte säga nej men ändå mena nej är en konstart i sig..men det går att träna upp det och fungerar väldigt bra.

Får jag en glass?

(NEJ)

Glass? Vill du ha glass nu? Vad är det för glass du vill ha? Hur kom du på att du var sugen på glass? Jag förstår att du vill ha glass, den är ju jättegod. Just nu ska vi inte äta glass, men när vi ska göra det vet jag vilken glass du vill ha...

Vill inte borsta tänderna.

Fråga varför, beror det på att något känns konstigt, smakar konstigt eller är obehagligt. Är det för att det närmar sig kvällen och barnet inte vill lägga sig? Påbörja nattrutinerna tidigare isåfall så kanske inte själva tandborstningen blir ett problem.

Ha dialoger med barnen fråga dem varför de "sätter sig på tvären" utan att för den skull får dem att känna sig att de är skulden till allt tjafs. Det här verkar viktigt för dig, kan du berätta för mig så jag förstår?  i många fall kan man resonera bort mycket av bråken. I andra lägen har man varken tid eller tålamod att göra det men om man börjar kommer man igång med en positiv utveckling.