Jag är 37 och tycker jag är ung men för gammal för barn. bara tanken på nattvaknätter, blöjor, kräk, mera blöjor, läkande bröst, och massa annat mysig känns som rubbat att ge sig in på. IGEN.. Men är det bara jag som tänker så?
Jag känner igen mig. Jag är 40 och har en liten på 5 år. Men jag vill ha en till så det värker i kroppen. Men jag vågar inte. Kommer ju att vara 65 år när barnet är 25! Det känns gammalt. Och inte rättvist mot barnet. Samtidigt vill jag inte att sonen ska vara själv utan ha ett syskon. Hur gör man???
Dessutom får jag för mig att jag inte kommer att ha hälsan utan drabbas av hjärtproblem eller liknande. Fånigt kanske men risken blir ju inte mindre med åren.
Det är så lätt att säga jajamän, tänk positivt och man måste våga satsa. Det är livsfarligt att lev och ja, du vet.
Kan någon säga några kloka ord???
Nu är ju det där med hälsa otroligt individuellt och vissa klarar sig bättre än andra!
Men jag kan bara säga att min mormor som är 70 och morfar som är 72 är otroligt pigga!
Morfar åker fortfarande vasaloppet varje år och jobbar 40h/vecka och mormor jobbar också heltid plus att hon ofta är barnvakt åt min morbrors 4 barn (i ålder 3-10). Så att vara 65 när barnet fyller 25 behöver ju inte innebära rullator och sängläge ;)
Jag kan tycka att det är lite sent att få barn vid 40 men vill man verkligen ha barn så tycker jag inte att det är fel. Man kommer ju aldrig ångra ett barn man fått, där emot kanske man ångrar att man inte tog chansen och skaffade en till när man fortfarande kunde.
Tror för övrigt att man har mer glädje av att ha ett syskon och lite äldre mamma än att vara ensambarn, jag har i alla fall haft väldigt stor glädje över att ha syskon :)
Jag har sagt till min gubbe att jag vill inte ha barn efter att jag fyller 37. Just nu väntar jag barn nr2 och skulle gärna ha totalt 3barn men han säger att 2 får räcka. Möjligtvis kan vi få en sladdis. Så jag hoppas verkligen att 5 år emellan 2:a och 3:e barnet kan kallas för "sladdistid".
Men om jag varit 38 idag och hade kämpat lääänge för att få barn, ja då hade jag försökt kanske max 5 år till.
oavsett ålder så är det viktigt att man tryggar sina barns framtid så gott man kan till den dagen man inte finns längre. Inte ekonomiskt utan att det finns ett socialt nätverk som fungerar för barnen.
Hej!
Skönt att läsa era svar. Ni låter kloka och ärliga. Tack!
Jag är också 37 och har en nyfödd liten kille. Vill gärna ha ett barn till... Så länge kroppen klarar av att bli gravid så borde man väl inte vara för gammal..? 
Jag har en 16-årig dotter också, så jag har provat att vara både ung mamma och lite äldre! Känner mig betydligt lugnare och säkrare nu, så allt har nog sina för- och nackdelar!
Är 38 och håller med. Hade jag jättelängtat efter bebis hade jag kanske inte brytt mig. Men jag känner mig färdig med småbarnslivet. Är mycket tröttare nu än för bara några år sen (innan flera års vaknätter och spring efter småbarn).
Framförallt älskar jag möjligheten att göra nya saker med barnen allt eftersom dom växer. Hade jag skaffat en liten nu skulle man ju vara fast med den ett bra tag och inte kunna göra så mycket med dom andra.
Dessutom tycker jag också att man ska tänka på att riskerna blir större ju äldre man blir. Vi har ärftliga sjukdomar i släkten och jag är himla tacksam att inte våra barn har fått dom. Jag skulle inte våga chansa en gång till.
Jag är kille 50 år..Jag har en son fyller 6 i mars..Jag tyckte att det var verkligen sent och orättvist mot grabben (hans pappa är lika gammal som kompissarnas farfar).Jag har velat men bestämde med frugan (37 år) att han inte får vara ensam..vi har skaffat en pojke till (4 månader nu).Det är verkligen en gåva ..problemen kommer och går..men jag uppskattar verkligen att byta blöjor och sjunga nattramsor mitt i natten fast jag är lika grinig och lika jobbig som vilken 50 årig gubbe som helst.
Kan man få barn..känner man behovet..då är det bara å satsa.Det är lättare för mig att säga..det är ju frugan som drar det stors lasset..Gud bevare henne!
Jag är ett levande bevis på att det fungerar. Och min bror som var en sladds. Mamma var 36 på mig och 44 på min bror. Och nu tar hon fortfarande hand om oss alla. Även 5 år yngre pappa som fick stroke förra året.
Jag följer hennes exempel. Fick min första Zakaria i november förra året. Och yngre pappa.. :)
Vi har aldrig lidit av äldre föräldrar. Lite snack får man räkna med men kärlek och lek i mängder är det enda som räknas! Och det har vi fått av hängivna och kärleksfulla föräldrar. Mamma säger också att vi håller henne ung.