Jag nästintill hatar mig själv för den person jag är, jag vill vara den sociala, pratglada, skratta högt åt minsta lilla grej när man är med folk, men jag hittar varken något att prata om, jag ser inte det roliga i det där lilla etc.
Så hjälp mig hur blir man det utåtriktade person jag vill vara, kunna samtala om allt och skratta åt det lilla!
Ibland lider jag verkligen av det där, handlar väl om självförtroende, men hur bättrar man på ett sådant ???
Någon??
Åh jag vill samma. Jag har också svårt att bara bubbla på om allt och inget med alla.
Jag är inte osäker alls, är bara inte den sociala, spralliga tjej som jag ibland skulle vilja vara.
Har iaf blivit 'bättre' med åren men även jag tar gärna emot tips 
Jaa någon med tips!!! =(
Man måste alltså haft turen att ha föds med den konsten!
Jag vill inte vara som jag är! Jag blir avunsjuk när man träffar alla sociala människor, den människan jag vill vara!!
Blir bara mer bitter för varje dag :(
En till som hoppas på svar!
Ja, oftast är det såklart självfötroendet det hänger på. Känner man sig som att man inte är bra nog så tror man ju också att det man har att säga är ointressant för andra och att såklart uppstår en pinsam situation om man yttrar sig eftersom då folk kommer att tänka "är hon helt rubbad?" "vem bryr sig" "gud vad konstig hon är" "så helt ointressant" "vilken tråkig människa". Detta eftersom det är så man ser på sig själv. Alltså kniper man käft för att inte riskera att folk ska tänka så om en och för att man inte vill avslöja vilken oduglig, ointressant, tråkig och konstig människa man ju faktiskt är.
Det tråkiga med det hela är att det är precis det folk tycker om en när man låter bli att ta plats.
Har man däremot gott självförtroende så är det inte lika viktigt att få allas gillande och man skiter i om någon skulle tycka att mitt skämt är tråkigt för JAG tycker det är roligt. T ex.
Jag är väldigt social och inte alls blyg i sådana sammanhang. Tror också att det handlar mycket om självkänsla -inte så att man måste vara uppblåst och ego, mer att ha någon sorts trygghet i vem man är och inte skämmas över sig själv. Då tar man och får man en naturlig plats i sociala sammanhang. Jag tror också att det handlar om att ha ett umgänge som passar ens personlighet. Mina vänner och bekanta är inte särskilt homogena egentligen, men är ganska lika i sättet att kommunicera, samma typ av humor etc. Om du inte tycker att "det där" är så roligt, kanske det är en mismatch i umgänget? Skratt ska ju komma naturligt, för att man tycker att de man umgås med är roliga 
Om man ska försöka sig på tips... vissa är ju direkta klyschor, men funkar bra ändå :)
Börja med att lyssna in de som deltar i samtalet om du inte känner dig bekväm med att prata så mycket på en gång. Ofta hör man vad andra talar om/berättar och kanske kan hitta gemensamma intressen/upplevelser/jobbrelaterat/barn etc. Ta fasta på det och börja småprata med utgångspunkt i dem. Typ - "Jaha, hade du också bott i New York? När var det?" eller "Jag hörde att ni funderar på att flytta till XXX? Jag har en kompis som bor där, hon tycker blablabla" eller "Så du funderar på att plugga till XXX? Det har jag också gjort..." osv. Låt sedan den andra personen fortsätta berätta så brukar det flyta på.
Äsch, jag vet inte. Svammel, men ett försök 
Jag har ett bra tips, välj ut en person som ni beundrar i just dessa egenskaper. Sen studerar ni henne/honom. Lägg märke till kroppspråk, samtalsämnen, uttryck, gester.
Glada människors tankebanor går oftast i dur, dvs inte massa oro och 'tänk om'. Så 1)studera noggrant, anteckna gärna det ni tror är vinnarkonseptet hos dessa människor. -samtalsämnen, kroppspråk, gester osv
2) Försök att se positivt på saker
3) pröva er fram genom att göra likadant och använd anteckningarna. Bocka av det som funkar skippa resten.
4) är du inte perfekt eller helt nöjd studerar du en, två eller tre personer till , tills du är nöjd med ditt nya mer sociala jag.
Snabbaste sättet måste väl ändå vara att låna en annan människas redan vinnande koncept. Snart är det integrerat och modifierat till ditt!
Ändra beetenden går om man vill. Får man inte önskat resultat så försöker man lite till och lite till, ändrar någon liten detalj och tillslut är man där.
Köp en anteckningsbok redan imorgon och sätt igång!!
Du kommer ha skit kul medan du gör det btw :)
Tack för dom 3 senaste svaren! Första svaret om hur man känner sig när man pratar satt som ett smäck, träff mitt i prick på känslorna!
Jag har inga problem att ha kul med folk, men det handlar om småsaker, vill kunna skratta åt det lilla som att någon råkar få färg på näsan om den målar tex!
Och det där med att efterlikna känns som jag gör, omdevetet. Folk kommer ju ta mig för en kopia som vill vara någon annan :(
Hur jobbar man upp självförtoendet??
