Flytta in i deras gamla hem?

Oj oj! Att du på något vis skulle känna dej i underläge för att hon var den som gjorde slut är ju inte direkt ett bra tecken! Är detta något som du tagit upp på riktigt med honom? Dvs Har du sagt att ni behöver prata och sedan slagit er ner vid köksbordet och du har ärligt berättat precis vad du känner. Jag tycker inte du ska flytta ihop alls så länge du känner som du gör.

När du kommit över detta så tycker jag att om ni fortfarande inte alls kan få tag i eget hus att ni ska renovera hans gamla. Dvs välja ut nya fräscha tapeter och nya gardiner och mattor. Annars är det ju hans och exet som gjort iordning. Kräv nytt och frächt!

Tråkigt att du känner dig i underläge, men du verkar ju vara medveten om det handlar om "hjärnspöken". Jag kan relatera till att det inte känns kul att flytta in i "deras" gamla boende, har själv vart i en liknande sits. Vi gjorde då om hemma och det kändes genast som vårt!

Tack för kloka ord. Jo jag har förklarat för honom hur jag känner, och han tar det på ett väldigt bra sätt. Mitt sunda förnuft säger åt mig att sluta tänka så här, men ändå får jag ont i hjärtat när jag hittar nåt gammlat kort på honom, exfrun och nåt av barnen...fan vad vek jag är

När jag flyttade in i min sambos hus som han hade med sin exfru så gjorde jag som så att jag gjorde om ALLA rum! Målade, bytte golv, köpte nya möbler! Fixade klart köket som inte var klart och bytte golv även där! Så nu är detta VÅRAT hus känner jag än innan! Nu har vi fått så som vi vill ha det eller mest jag fast min sambo har iofs sagt, gör som du vill då detta är ditt hus också

Kan delvis förstå dig. 
Inte det där med underläge, men jag blev pga vissa omständigheter tvungen att flytta in i sambons och hans ex hus. Bodde där under ett år och jag kände mig aldrig hemma.
Det var liksom inte vårt hus, det var deras, och det spelade ingen roll om jag gjorde om. Det var ändå inte han och jag som valt det huset. Grannarna var vana vid att han och exet bott där och ställde ofta nyfikna frågor om henne och hur allt var.
Nej...  Det kändes inte alls bra. 
Som tur var ville inte sambon heller bo kvar där, så nu är huset sålt och vi bor i en lägenhet som VI valt, i väntan på att hitta VÅRT drömhus.  

Aa han har två barn sen innan och jag ett och nu har vi ett tillsammans

Bättre att va särbos till ni hittar något gemensamt. Du märker ju redan nu att hans barn pinkar revir och inte blir det bättre sen.

Men varför finns hennes saker kvar?