att bli förälder för första gången - dela med er av erfarenheter och tankar!

Om man inte är nervös inför att bli förälder har man nog missat vad det handlar om, tror jag

Största omställningen: den ständiga oron för att något ska vara fel, att något ska hända, att de inte ska vara lyckliga, vad som helst. Det börjar med oro för missfall och då är det liksom bara att vänja sig för det blir inte bättre! För oss var det en ren existentiell chock att få barn - fantastiskt, men omtumlande. Vi kunde ju inte lämna tillbaka honom!

Det som var bra i relationen blev bättre och det som var dåligt blev sämre med barn. 

Det som förändrade oss mest var nog upplevelsen av att inte få sova och hur mycket tid som gick åt - nu med andra barnet har jag mycket mer flyt och hinner mycket mer, för jag har vant mig. 

Jag tror det är bra att ha diskuterat den basala uppfostran innan barnet kommer. Hur ser man på barn? Vilka straff är ok (strunta i ordet konsekvenser, använd ordet straff istället)? Vad är totalt oacceptabelt? Hur vill man göra med föräldraledigheten? 

Annars är det bara att hänga med, det blir inte som man tänkt sig. Försöka njuta av det som är bra och tänka att det som är dåligt kommer att förändras.               

tack så mycket för ditt svar! det är jätteintressant att få lite inblick  från olika håll hur livet förändras när det kommer barn. Ja, det där med oron kan jag mycket väl tänka mig hur det kommer att bli...vi har hund och jag är nojjig så det räcker att något ska hända honom:) så min sambo brukar skämta om hur det ska bli när jag blir mamma:)...Min egen mamma var/är en person som oroar sig för allt, och sådan vill jag absolut inte bli! även om jag förstår att alla föräldrar bär på en oro, men det finns väl kanske sund, normal oro och en osund oro...

Vi har en bra och kärleksfull relation jag och min kille, men jag är beredd på att det kommer att bli påfrestningar när man får gemensamt ansvar för ett barn...mest rädd är jag för att sexlivet ska blekna och att man ska vara för trötta för att vårda relationen...

när det kommer till föräldraledighet så lär det bli fajt:) vi vill båda vara hemma så mycket som möjligt, men vi lever billigt och konsumerar knappt någonting så vi kommer nog att kunna lösa det på något vis. tid med barnet är viktigare än alla jobb och pengar i världen för oss båda.

existentiell chock säger du...det låter både skrämmande och spännande på en och samma gång!:)

någon fler därute som vill dela med sig...?

Jag trodde inte jag skulle få sådana moderskänslor som jag faktiskt fått.. Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle bli så starkt, att man faktiskt kan gå genom eld och vatten för sitt barns bästa!