Visst är det typiskt

Jag och sambo flyttade isär.
Jobbigt i början men sedan var det helt okej, och jag började t.o.m. titta efter andra kvinnor.
En tjej som jag har känt länge var också singel och jag blev lite intresserad,
och det växte tills en dag jag såg på hennes status på FB att hon hade hittat en kille.
Aj, det gjorde ont, men men inget man dör av.
Sedan har jag en tjejkompis som är ensamstående mamma, som bl.a. sa att hon skulle kunnna tänka sig fler barn.
Fler barn låter bra i mina öron så jag tänkte att jag skulle kanske kolla in henne ;)
Jag såg henne och en person till, som jag trodde var en kille, och så kände jag det där hugget igen. AJ.
men det var ingen kille det var hennes väninna :)

samtidigt så inser jag att jag måste flytta till en mindre lägenhet, och min sambo frågar om vi inte skall flytta ihop igen, för barnen och ekonomin.
Jag var tveksam, men ekonomin är långt under isen så jag bestämde mig att okej, jag ger oss en chans igen.
Barnen mår bäst av att vi bor ihop, så det är inte bara av ekonomiska skäl vi flyttar ihop.

men jag är rädd att jag gör fel...
fast jag kan inte ha en egen lägenhet om jag inte har ett jobb...

och såg på FB att 1a tjejen är singel igen,
visst är det typiskt?

Jag vet inte varför jag skriver detta, antagligen för att få ur mig detta.

jag har känslor för min sambo, men de är nog inte lika starka som förut...
jag vet inte om jag gör rätt. Ville inte säga upp lägenheten men alla de tusenlapparna som hyra är på kan man ha roligare för. Köpa presenter till barnen t.ex.

Skulle gjort detta som en omröstning kanske:
Gör jag rätt eller gör jag fel?