Inga vänner.. i småstad

vart bor du?

Jag gjorde samma flytt som dig - jag flyttade från Stockholm upp till Hälsingland och kärleken och till en liten bruksort där alla känner alla. Men här blev jag väl mottagen.  visst var det väl en och annan sur kommentar som fälldes men det var  mest från dom tjejer som kanske trott att han var intresserad av dom .. dom kommentarerna tog sen slut när han och jag gifte oss.

Jag fick snabbt jobb och skaffade mig ett eget kontaktnät - vilket jag tycker är JÄTTEVIKTIGT! Det gör att jag har egna vänner och bekanta att vända mig till och hitta på saker med.
Jag har även engagerat mig i kyrkan här på orten och sjunger i deras fantastiska kör - vilket också ger mig egna och nya kontakter.

Här är alla öppna och vänliga och min man är brandman så han är välkänd här i byn och alla tog emot mig med öppna armar och vi går mellan husen här och umgås med alla.

Det viktiga är ju att du hittar egna vänner - kan du inte börja med din svärmor? Kan du inte via henne få lite större kontaktnät och få egna vänner? Kan det finnas släktingar du kanske kan hitta något gemensamt med?

Finns det nån hobby du kanske vill börja med som kan ge dig lite nytt socialt liv?

Kan ni bjuda hem vänner på middag nån kväll? Eller bjuda hem nån på lite fika?

Om du öppnar upp ert hem och dig själv så blir folk nyfikna och vill se vem du är och dom kommer att ta kontakt.

Jag tycker det är svårt över lag att hitta vänner. Jag hittar de få jag har via nätet... jag är oerhört kräsen med folk, de måste vara koko som mig... hahaha... 

Har du något speciellt intresse där du kan finna någon som är likasinnad? Eller via något forum?  

Jag känner ungefär som du. Det är mycket svårare på ett litet ställe att komma in i gemenskapen än i en stad. Folk håller sig till de de redan känner och är inte så intresserade av att lära känna fler. Tyvärr...

Jag flyttade också till en liten håla i norrland, mellan umeå och skellefteå och jag tycker också att det är jättesvårt.
Nu känner varken jag eller min sambo någon i byn förutom min mamma. Men Min sambo är blyg och han trivs med att sitta hemma själv de ggr han är ledig då han annars är borta på jobb så mycket. Men jag får sitta hemma själv eftersom det är så svårt att lära känna någon. Nu är inte jag så gammal (24) men särskilt såhär på landet är det mycket parsamankomster och middagar å annat och då blir man lite utanför då man är ensam eller då ens sambo inte är  intresserad av att lära känna någon ny. Det är svårt.

Självvklart får jag ju ta mitt eget ansvar att försöka lära känna andra men det är definitivt inte lika lätt som i stan. Nu bor jag ju iaf bara 9 mil från umeå där jag bodde förut så jag kan ju lätt träffa vännerna där, men inte dagligen.. Jag saknar att bara ta en promenad eller ses på konsum, Jag saknar det vardagliga umgänget med vänner. 

Jag förstår hur du känner 

Du har rätt i det där med att skapa en egen vänskapskrets. Det hade jag verkligen behövt! Jag har varit sjukskriven men jag ska börja arbetsträna i höst så då hoppas jag verkligen att jag lär känna lite folk.. Mina intressen är många men det verkar inte vara något som nån annan gillar.. Men samtidigt så är jagnog väldigt kräsen med vilka jag vill umgås med. 

Känns så jobbigt att behöva umgås med folk man inte gillar "bara för att".. Men snart har jag inget annat val

Jag är 26.. Det är verkligen inte lätt att lära knna någon men jag försöker. Det gjorde inte saken bätre av att jag verkligen avskyr min mans vänner heller. Jag är riktigt chockad över hur dom betett sig mot mig om jag ska vara ärlig. Jobbar du på dagarna? 

Har du gett din killes vänner en chans?

Kanske finns det nån tjej bland paren som faktiskt är en vänlig själ du kan bli kompis med?

vad har du själv gjort för att lära känna folket omkring dig?

Inte för att vara taskig men väl en tankeställare: Du kan inte sitta här på sajten och gnälla om att dom är inbunden, inte vill bjuda till och att dom är fördomsfulla om du själv sen sitter och är exakt likadan..  Förstår du poängen? Dom tycker garanterat samma sak om dig som du tycker om dom!

Låter som att det är Härnösand du bor i. Jag bor där och är inte infödd om man sger så men flyttade hit ganska ung. Det är skitsvårt att komma in och ska jag vara ärlig så har jag  inte kommit in riktigt än. Visst har jag bekanta och vänner men de flesta är också inflyttade.

HETT TIPS: Läs nån kurs på folkhögskolan om det finns någon. Där brukar det finnas likasinnade och det är inte särskilt svårt att ta kontakt med människor.

Jag förstår precis vad du menar. Och tro mig, jag har försökt! hur mkt som helst.

haft middagar och allt möjligt. Men dom kan sitta och prata om en tv-serie i 4 timmar i sträck.. "vad skulle hända om han bev tillsammana med henne.. blablabla" och jag har varit med i discussion för jag ser också på serierna.. men det är inte mitt liv. jag vet att det "bara är på låtsas"..

Samtidigt som jag tycker det känns så stelt att flertalet män och kvinnor sitter i samma rum men ändå pratar bara kvinnorna och männen för sig. Det känns sektliknande! 

Men du har också rätt i att jag faktiskt har sett en och annan som är normalt hövlig och trevlig.. och som inte verkar inskränkt. Så henne håller jag faktiskt på att ta kontakt med.. Då kommer dock problemet in att jag vet inte när det blir "för mkt". jag vill ju inte vara påflugen? =/ Mitt problem där är att jag inte vet vart gränsen går.

Och att inte bjuda till när man är med någon eller att tänka något tyst i ens huvud är inte samma sak.. Dom är väldigt stela och säger "ja" eller "nej osv.. medan jag är den som försöker. Så det kallar inte jag att dom bjuder till över huvud taget. 

Ett annat exempel är krogen. Här på krogen pratar bara folk som känner varandra. Hemma i storstan så lär man känna nya folk, blir bjuden på drinkar UTAN att det ska vara en sexuell inbjudan.. Kommer en okänd person fram och pratar i den här stan så kollar alla på honom som att han vore en bakterie.

Lazyass skrev 2011-08-30 20:26:02 följande:

Låter som att det är Härnösand du bor i. Jag bor där och är inte infödd om man sger så men flyttade hit ganska ung. Det är skitsvårt att komma in och ska jag vara ärlig så har jag  inte kommit in riktigt än. Visst har jag bekanta och vänner men de flesta är också inflyttade.

HETT TIPS: Läs nån kurs på folkhögskolan om det finns någon. Där brukar det finnas likasinnade och det är inte särskilt svårt att ta kontakt med människor.

Det är ett bra tips =) jag har faktiskt funderat på det. Jag läste på folkhögskola hemma men har några kurser att ta igen. Men ska arbeta lite först hade jag tänkt och ja hoppas jag lär känna lite folk då :)

okej, jag försöker också. Nä jag förstår det, och min känner ju ingen här heller. Ja det är konstigt hur vuxna människor kan bete sig. 
Jag vikarierar på dagis och ett transitboende för ensamkomande flyktingbarn.  Så jobbet är min räddning kan man ju säga. men där jobbar mest äldre och ingen som bor där jag bor.
Jobbade du? och var bor du?