Hoppa över förskoleklass? Kan redan läsa och skriva...

Jag vet ganska många som börjat första klass när de varit 6 år. Det var visserligen på min tid då förskoleklass inte fanns som idag. Det har gått bra för dessa personer och enda skillnaden är ju att alla andra är ett år äldre, vilket inte på något sätt har märkts på de personer jag känner till utom möjligtvis långt senare vid den magiska gränsen 18 år . Däremot är jag inte insatt i vad man lär sig i dagens förskoleklass, kanske är det mer än bokstäver han missar om han hoppar över denna?

Tycker ni ska testa några veckor i den klass han skulle gå i som vanligt, men prata med pedagogerna från början om era funderingar. Sen kan man byta om man känner att det är för lätt.
Det är ju en mognadsaspekt också. Det finns barn som är superduktiga och ligger långt fram på de områden du nämner, men är "små" inuti, känslomässigt och behöver vara med jämnåriga för att skillnaden kan bli för stor om de hoppar upp i nästa årskurs. Detta är förstås mkt individuellt och kanske behöver diskuteras med pedagogerna på dagis, innan han ska börja skolan, de känner honom vi bra vid det laget.

Ja, inte är det roligt att gå första året när man redan kan allt. Men du måste också fundera på om han är socialt mogen för att börja ettan. Kunskapsmässigt kan nog en bra lärare ge honom utmaningar om han är "för duktig" men är han efter resten av klassen rent mognadsmässigt så kan han få det besvärligt. Nu säger jag inte att det är så eftersom jag inte känner din pojke, bara att du ska tänka på den biten. Skolan är så mycket mer än att läsa, skriva och räkna.

Jag skulle inte rekommendera att hoppa över förskoleklassen. Den handlar ju om så mycket mer än bara "skolarbete". Utifrån min erfarenhet av sonens år i förskoleklass, så handlar det mycket om att lära sig hur skolans värld fungerar. Och det utan att de har "krav" på sig att prestera en massa. Lära sig att fungera i ett klassrum, gå till en matsal och äta lunch, vara ute på raster och sen komma in när rasten är slut etc. De lär sig att bli mer självständiga osv. Sen är det ju positivt att de får ett år på sig att lära känna de andra i klassen/börja fungera som en grupp innan "allvaret" börjar.

Om det sen visar sig att din son faktiskt är längre fram än andra i utvecklingen och verkligen skulle bli uttråkad av skolarbete, då kan man ändra på det längre fram. Jag jobbar som lärare i åk. 6-9, och det har hänt att jag har haft elever som är yngre än sina klasskompisar. Men då handlar det ofta om att de har fått hoppa över ett år senare (gått från 5:an till 7:an etc.) alt. börjat ett år tidigare.

Många bra tankar! Precis så tänker jag också, att både skola och förskoleklass är så mycket annat än att skriva och räkna. Själva rutinerna tror jag inte blir något problem, han har lätt för att anpassa sig och skulle säkert med lätthet klara av att sitta i klassrum (om han fick göra sådant han tycker är kul...), vänta på sin tur, komma tillbaka in från rast osv.

Själv tänker jag mest på det sociala (men där skriver ju Fjonkans att det inte varit någon större skillnad på yngre klasskompisar) och jag tror att pappan tänker en del på hur det är rent fysiskt, han är själv nämligen väldigt idrottsintresserad.

Jag tror inte riktigt på modellen att prova och sen byta om det blir för lätt efter någon månad, tänker att det blir jobbigt att plötsligt börja i en ny grupp då och så.

Jag ska absolut prata med rektor och pedagoger när det närmar sig, men tankarna började som sagt snurra nu och jag vill fortfarande gärna ha fler synpunkter i frågan! :)

Och MintMint: bra åsikt att man kan byta längre fram också, men just nu är det ju att han kommer få långtråkigt första åren då han antagligen är som mest nyfiken som jag är orolig för!

Jag tycker att förskoleklassen kunskapsmässigt verkar vara ett skämt . Det de lär sig i förskoleklassen det lärde sig mina döttrar när de var 3 år men samtidigt så finns det ingen anledning att skynda och hoppa över det. Låt de leka ett år extra innan den riktiga skolan känner jag.

Jag tror att barn mår bäst av att gå med jämngamla barn och behöver barnet utmaningar så är det skolans ansvar att tillgodose det behovet.  

Sen ka det ju vara så att han är jätteduktig nu, men att intresset avtar framöver. Vilket kan innebära att kompisarna kommer ifatt så att säga...sen som sagt är det ju mer än bara läsa och skriva dom lär sig. Det sociala runtomkring är ju minst lika viktigt i den åldern. Men det är ju ett bra tag kvar innan han börjar. Det är nog bättre att ta den diskussionen om 2 år, när man vet hur han ligger till då....

Det är inte att jag inte vill låta honom leka, jag vill bara att han ska få ha kvar sin nyfikenhet och VILJA att lära som är så otroligt stark nu. Om all undervisning är för lätt för honom, kommer han inte att ge upp då? Och vad får han för bild av sig själv och jämnåriga när han kan så mycket och de så lite?

Nej, jag tror nog att han kommer få gå förskoleklass om jag får ett bra bemötande och svar av rektor och pedagoger, men jag vill att han ska ha roligt och utvecklas efter sin förmåga hela tiden.

Jag är rädd att intresset svalnar fortare om han inte får någon uppmuntran...

Självklart ska jag (eller vi, så klart, pappan är ju lika involverad men skriver inte här) ta diskussionen framöver när det börjar närma sig och diskutera igenom med pedagoger både på förskolan och i skolan.