Hitta tillbaka efter otrohet

Ta det i din takt. Ingen annan kan säga vad som är rätt eller för för er/dig. Har ni kommit överens om att det nu är på dina villkor så låt det vara det. Vill du börja ha fysisk närkontakt igen så ha det. Vill du vänta, så vänta till det känns rätt. På någon tidspunkt bör du bestämma dig för att förlåta honom, kanske det då känns rätt för dig att bli fysisk med honom igen? Bara du kan avgöra.

Nej självklart inte snabbare än jag klarar av. Det finns det ingen mening med.

Är lite rädd för att försöka och det ska gå bra en stund och sen bara tvärvända och sluta i tårar. Det blir ju som ett trauma till.

Är också lite rädd att han ska tro att det är mer som vanligt igen... att vi kommit mycket längre än vi kanske har gjort.

Känner igen mig lite och förstår ditt dilemma. Ska inte påstå att jag sitter inne med några fantastiska lösningar eller svar men har själv börjat reflektera över mina egna känslor i motsvarande situation som du befinner dig i.

Så här tänker jag; Min längtan efter närhet är i grunden sund och bra. Närheten är en viktig bit i att hitta tillbaka/igenom, den leder till små små steg mot tillit, hopp och - en ny och (förhoppningsvis) djupare kärlek..

Risken/faran är dock att den närhet man söker handlar om något annat, att man "använder" närhet och sex för att bedöva sina känslor, att man förtränger att man (fortfarande/egentligen) är olycklig - med hjälp av dessa små tomtebloss av tillfälliga lyckorus..
I mitt fall så är det problematiskt utifrån ett annat perspektiv än ditt (tror jag) då min fru faktiskt inte älskar mig, fullt ut. Hon känner (upplever jag) känslor av ömhet, omtanke, trygghet och vänskap - men det finns egentligen ingen större lust och passion. Kärleken går knappt att definiera och vi vet inte riktigt hur vi ska gå vidare..

Om jag verkligen kände att hon älskade mig och ville ha mig så skulle jag inte tveka att släppa alla mina spärrar och ge mig hän fullständigt. I nuläget blir det dessvärre ofta (inte alltid) en ganska så primitiv närhet och det kan ibland slå tillbaka med en ännu större tomhetskänsla - efter ett litet tag, när "ruset" gått över...

Tror möjligen att nyckeln är att först försöka hitta närheten i samvaron, samtalet - att göra saker tillsammans som väcker fina minnen och känslor, som skapar nya minnen och känslor.. När längtan efter närhet känns djup och äkta (dvs. bygger på något mer än att kroppen längtar) så blir resultatet bättre.

Kanske...?

var också otrogen??

Jag vet inte.. jag är väll rätt "barnslig" i den här frågan..
Jag var ofta otrogen mot mina ex.. Det handlade om att få bekräftelse..
Och jag har även blivit bedragen..

När jag blivit bedragen har jag känt mig otillräcklig.. Något i den andra kvinnan har ju attraherat honom och just i det ögonblicket de hade sex var jag nummer två..

Jag vill aldrig vara nummer två.. Jag vill vara nummer ett.
MEN.. Är man i ett förhållande som går i flera år.. så kommer man in i en vardag.. man gör inte vid sig för varandra.. ger inga spontangåvor, för det är "onödigt"... etc etc..
Jag tror att tyvärr att du får mer sån här typ av uppmärksamhet NU än innan otroheten.
För nu KÄMPAR han för att hålla dig kvar..

Precis i början när de KÄMPAR om att få en kvinna.. första gången man har sex kan förspelet vara hur utdraget som helst.. allt från första kramen till första kyssen.. 100% uppmärksamhet.

Och jag tror att det är detta.. hans uppmärksamhet till dig, samt minnena ni har gemensamt får dig att VILJA stanna kvar..
Men i en av hans svaga ögonblick i livet var du nummer två, du var bortvald och du vet innerst inne att du aldrig förtjänade att bli behandlad på detta vis.

Tyvärr tror jag inte att man BARA kan gå vidare.. Men jag är en bitter människa, gör någon mig illa, måste jag göra denna personen illa..

Tycker man kan vara ärlig och säga "ibland vill jag ha sex och det kan vi ha om båda är ok med att det bara är just sex. Allt är inte löst eller har blivit bättre för att vi har sex då och då"

Om du känner att det skulle funka för dig så prata med honom om det