Är detta under all kritik? eller ska det vara så?
Bara en liten fundering, jag började just tänka på det.
Jag och älsklingen har försökt få barn sedan Februari -08, och fick ett bekräftat missfall förra året i December, vi är unga.. 24 och 25 år, och enda förklaringen vi fått är att jag har Hypotyreos, och det fick jag då i Januari detta år, och vi började utredning för ca. 2 år sen.. inga fel har hittats på älsklingen, bara mig då... iår, efter att jag fått missfallet.
Jag fick ta prover för 1½ år sen och då var TSH förhöjt, och då fortsattes det att ta blodprover, och till slut hade det blivit normal, jag tror det var omkring 4, som läkaren tyckte var normalt.. ingen mer uppföljning för att kolla ifall det höjts igen, förrutom då iår..
I dagsläget har jag accepterat att jag tydligen har skitsvårt att bli gravid, eller att behålla en graviditet, har fått många tvetydiga svar på graviditetstester så jag har ingen aning.. sambon har sagt "även fast du har gett upp så betyder inte det att jag har det" vilket peppar mig men känner mig ändå lycklig, för vi är ett par, som försöker få barn tillsammans, finns det något mer fantastiskt?
Jag undrar om det är här det ska stanna? ska jag bara fortsätta ta Levaxin varje dag och se ifall det blir någon graviditet eller inte? eller finns det fler tester vi kan ta?
IVF remiss har jag för mig att läkaren har skickat (har en ny läkare nu), men det tar ju sin lilla tid att ta sig fram i kön.