Mobiltelefon till snart 8 åring?

Min 7 åriga dotter tjatar om att hon vill ha en, men jag tycker att det är på tok för tidigt.

jag har koll på vart hon är och jag ser inte att behovet finns.

hon kan knappt hålla reda på skolväskan, jackan, busskortet, sina leksaker....så njae här kommer vi att vänta tills hon blir äldre och då jag ser att det finns ett behov.

 

Före 10 års ålder kommer inte mina barn att få en.
Egentligen tycker jag inte att de behöver någon för än tidigast i högstadiet. Dom får väl lära sig att passa tider precis som vi fick när vi var små!

Jag tyckte inte att mina barn skulle ha mobiltelefon innan 10 års åldern. MEN.. Nu har hon börjat vara ute mera, under helger och även vissa skoldagar. Och det är en trygghet för oss som föräldrar att kunna få tag på henne. Plus att hennes pappa jobbar sent så jag är ensam och det känns mycket tryggare att kunna nå henne. Men hon har inte telefonen hemma eller om vi åker iväg. Utan endast för att vi ska kunna nå henne.

Här blir det ingen mobil innan jag är övertygad om att vi verkligen har ett BEHOV av det. (För mig har det faktiskt inte inträffat än, jag har en mobil men den ligger i en låda och plockas bara fram i "nödläge"!)

Förhoppningsvis inträffar det inte innan de är 13 år eller så, men jag håller mig öppen för att det kan bli mycket senare - eller lite tidigare - än så. 

Min 8 åring har ingen egen mobil men hon har fåt övertagit mina gammla som jag säger åt min dotter att ta med sig ibland när hon ska iväg längre bort än utanför lekparken där jag kan se henne. Och om hon går längre bort än lekparkerna man ser eller kan ropa på henne så är det bra att hon har med sig en så man kan ringa och fråga vart hon är så man vet vart dom tagit i vägen någonstans.

Det är endast kontantkort i dessa mobiler och ibland tankar jag på med en hundring som jag kan andvända själv och i vissa fall kan hon ringa mig men oftast är det jag som ringer för att veta vart hon tagit vägen så man slipper vara mer orlig än vad man kanske är.

Jag är en jäkla hönsig hönsmamma som oroar mig men känns lite lungnare när hon har mobil med sig så man slipper gå eller cykla runt i området eller samhället och vara orolig över att något har hänt något vissiligen så oroar man sig lite ändå.

Men med en kompis och mobil så känns det lite säkrare i alla fall. Men som sagt vi som har ansvar ändå.
Men dom kan ju ringa 112 om det skulle behövas o det är ju bra fast att det inte finns pengar på kortet men det är bra att lära dom att inte andvända detta nummer som lek utan bara i fall om det händer en värklig olycka som tappa andingen eller bryta ben eller något annat man får helt enkelt prata om det men dom är ju inte dumma våra barn så.

Barnen tycker väl snarere att det är vi föräldrar som är dumma.

Och spritt nya mobiler behöver dom inte ha !! Om man ska låte sitt barn ha en mobil ta en gammal mobil som dom kan eventuellt ringa på om det skulle vara så eller du kan ringa upp på. Musik gillar dom ju att ha i. Men att skaffa en spritt ny mobil som kostar flera tusen är ingen ide i fall dom slarvar bort mobilerna då är det bättre att ha en gammal mobil som inte är värd så mycket. Så får dom lära sig ta ansvar.

Sen att barnen har fickor med blixtlås hellst är det bästa.

Mina barn har det.
Nioåringen åker hem själv efter skolan och tar sig vidare till simhallen. Ibland går hon hem tidigare från fritids och ibland är hon hos kompisar och jag vill ha hem henne;) 
Vi behöver verkligen den där telefonen ;)

Min sjuåring har också mobil, den fick hon för att jag glömde henne i gympahallen (lång historia inget jag är stolt över men det gick ingen nöd på henne) Nu akn hon ringa mig eller jag ringa henne om jag är sen. Vi använder den en del. Det är en trygghet för henne att ha den och bara den är väl värd telefonen.    

Bara läst ts, ge henne en mobil! Kontantkort e helt ok.

Läs gärna på denna sida först, se länken till artikeln på sidan. Den är skriven av en pedagog och forskare som har skrivit många böcker om hjärnan:

ladberg.se/content/om-mobilstralning-tradlos-teknik-miljo-och-halsa

Är för övrigt tacksam att jag slapp det där med mobil när jag växte upp, tänk att ständigt kunna bli nådd av mamma och bli avbruten när man hade som roligast

Personligen är jag/vi lite emot det i så tidig ålder, för vår dotter finns liksom inget behov? Vi lämnar/hämtar vid fritids och leker hon med kompisar så når vi alltid deras föräldrar som då enligt ök har ansvaret för vår dotter precis som vi har det för deras barn om de är hemma hos oss!

Vi bor på landet och leker hon ute här så är det på tomten eller möjligen hos grannen och dit kan vi både ringa och gå om/när vi behöver få tag i henne!

Jag hoppas hon får nån form av fritidsverksamhet även efter 3:an (går i fs-klass nu) då jag tycker det skulle kännas konstigt att hon ska åka skolbuss hem och vara ensam i ett hus på landet tills vi kommer hem? Men den känslan kanske ändras med tiden...