Bröstförminskning

Jag gjorde en bröstförminskning 1996, gick från F-kupa till C-kupa. Opererade mig privat i Göteborg eftersom jag tyckte att jag blev väldigt illa och framför allt arrogant bemött av kirurgen på utvärderingssamtal hos Landstinget. Priset då var 40 000.

Operationen skedde på kvällstid och jag hade inte ont när jag vaknade, var bandagerad mycket väl. Jag var inte sjukskriven efteråt eftersom jag gick i skolan och hade lov. Allt läkte som det skulle och det blev inga komplikationer. 

De komplikationer som kirurgen pratade med mig om innan operationen bokades var t ex inflammation, ärrbildning, bortstötning av bröstvårta, känselbortfall i bröstvårta, inte kunna amma osv.

Jag tyckte att det positiva sidorna med förmnskningen var betydligt viktigare än det ev negativa komplikationerna så jag körde på. Inga komplikationer och jag fick, märkligt nog, otroligt mycket känsligare bröstvårtor efter operationen.

Bröstvårtorna skärs ju loss (inte helt) och flyttas upp (eftersom man skär bort vävnad "underifrån") och det enda jag tycker att du ska prata med kirurgen om är att se till att bröstvårtorna placeras rätt, och inte för högt. Mina hamnade lite lite för högt, kanske 1-2 cm, och det var okej när jag var ung och brösten var fylliga och runda men efter två barn så saggar ju brösten lite mer och då sitter vårtorna lite lite lite fel.
Jag har faktiskt funderat på att lägga in nåt implantat om en 10 år eller så, och då löser sig väl den lilla detaljen också. Mina ärr har bleknat bra under åren och idag kan man faktiskt nästan inte se dom alls.

Det är oavsett ett av de bästa val jag gjort och jag ångrar inget.             

Tack för ditt svar. Jag funderar faktiskt på att försöka få det genom landstinget först. Fast jag vet att det är i stort sett omöjligt att få det beviljat. Jag känner bara mer och mer att det här är något jag behöver få gjort. 

Nån annan som har gjort denna op och vill dela med sig lite?

Åh nej, det är inte alls omöjligt att få det beviljat. Oroa dig inte för det. Både min mamma och min syster har gjort bröstförminskning via Landstinget. Det är bara längre väntetid via Landstinget (medan man kan opereras nästan direkt om man går privat). Jag skulle fått tid via Landstinget om jag hade velat men förlorade förtroendet för kirurgen, som person och läkare, och vägrade därför att opereras av honom.

Tycker absolut inte att du ska vänta en minut längre. Sök kontakt redan imorgon. Lycka till! 

Var börjar man? Vårdcentralen eller?

Både jag, min syster o min mamma harr fått via landstinget.. :) fick vänts i ca 1,5 mån

Vad jag minns så skrev jag en egenremiss till kirurgen på sjukhuset, sedan fick jag en kallelse till bedömning med kirurg. Ring till sjukhusets växel och fråga om egenremiss. Då slipper du bli bedömd av en vårdcentralsläkare (vars remiss inte direkt väger tungt).

Hur tog ni er dit? Hur stora bröst hade ni? Hur länge sen var det?

Ok, tack

Jag hade 75H och änsökte om remiss via VCT förra sommaren, efter att ha blivit godkänd där så blev jag vidare remitterad till Sahlgrenska. Sahlgrenska gjorde en mer utförlig bedömning och även dom godkände mig, sen 3 månader senare blev jag operarad tack vara att jag ringde till vårdslussen och påpekade vårdgarantin. Tyvärr så kunde Sahlgrenska inte op inom vårdgaranti tiden så jag slussades vidare till Art Clinic GBG, operationen gick kanon men dom tog bort för lite det var sagt 400-500 ml per sida och han tog bara bort 350 ml. Jag är besviken eftersom jag innan jag blev sövd på pekade att jag verkligen hellre att ville vara platt en att dom skulle ta bort för lite, sen så får man bara remiss 1 gång och det käns surt att brösten idag fortfarande är för stor/tunga. Jag gick från 70-75 H- 70-75 D/E.

Jag genomgick en förminskning via landstinget 1999 och gick från DD till B (tog bort 700 g på varje sida).  Tror att det tog ca 6 månader från att jag fick remiss till op. totalt sett var jag sjukskriven i ca 3 veckor och kunde under den tiden inte lyfta särskilt mycket. Självklart gjorde operationen ont och det tog flera månader innan nervsmärtorna avtog men jag tycker det var värt varje sekund! Har kunnat amma båda mina barn och trots att jag har ärr på brösten tycker jag att beslutet om operation var det bästa jag någonsin gjort.

Pondus det var lite så jag tänkte det skulle bli för mig, inte gå från större bröst till mindre stora bröst

Jag gjorde operationen för några år sedan och jag är nöjd med precis allt. Jag har synliga ärr men det är inget emot hur fult det var att ha stora bröst tycker jag. Jag tog bort sammanlagt 1 kg, hade 75e och ville få små bröst som inte skulle kunna hänga ut sig med åren. När du kan börja lyfta är individuellt, beror även på lyftteknik och hur tungt du ska lyfta. Menar du nåt tungt som snöskottning, flytta osv.  så 3-4 månader innan det kändes ok för mig. Jag studerade när jag opererades och var sjukskriven ca 3 veckor. Jag var på en privatklinik och var jättenoga med att kirurgen var klar över att jag ville ha små bröst, eftersom jag absolut inte ville ha för mycket kvar.

Nån som vet vad ens bmi måste ligga under för att få det beviljat i stockholm?
Nån som vet vad det minsta (ml) är som de tar bort vid operation via landstinget? 

I Stockholm ska du ha BMI under 25. Jag fick aldrig veta någon minsta mängd vid min bedömning. Kirurgen jag träffade sa direkt vid mötet att hon såg att jag fyllde kvoten storleksmässigt men att de ändå skulle mäta och det slutade med att de tog bort 550 på ena och 600 på andra.

Jag gick från HH-kupa till en liten D och är jättenöjd! Jag opererades i april och fick min operation betald via Landstinget. Kravet var som sagt att du har ett BMI under 25 och sedan mäts volymen på brösten med olika skålar.

Det är inget måste att söka via sin vårdcentral! Jag har funderat på detta i över tio år men tvekat mycket på grund av att jag inte ville "visa upp mig" på husläkarmottagningen där man alltid får träffa en ny läkare. Så jag kollade faktiskt upp vilka aktörer som utför dessa operationer i Landstingets regi just i Stockholm och kontaktade den kliniken. Enda skillnaden mot att gå via husläkaren var att jag fick betala konsultationen själv (för i det läget var det ju inte klart att Landstinget skulle stå för operationen). Jag fick träffa en kirurg direkt, ett proffs som visste vad som gällde regelmässigt och som jag kunde ställa alla mina frågor till.

Jag är så nöjd och ångrar inte en sekund att jag gjorde operationen!!

Såg att jag missade några frågor
Jag var hemma 2,5v på heltid, började jobba en onsdag och arbetade halva dagar den veckan. Sen påföljande måndag körde jag på 100% igen.
De första två dagarna åt jag smärtstillande så som de hade rekommenderat. Kände ingen smärta direkt men som sagt, jag tog mina citodon enligt schemat. Sen stramade det en del i ärren men inget jättejobbigt.
Det värsta var nog efter 3v ungefär, då fick jag som en brännande känsla i hela bröstet, och kände mig febrig och öm. Då ringde jag kliniken som lugnade mig med att det kunde kännas precis så när nerverna börjar hitta tillbaka till varandra så det var inget farligt alls.
Första veckorna var jag väldigt försiktig med lyft, och såg till att använda magen som stöd i alla rörelser.
Träna fick jag börja göra efter 5v men jag avstod nog lite längre än så.
Löpträningen har jag fortfarande inte tagit upp, jag tänkte dröja mig tills 6 mån är passerat.

Det enda som varit liiiite jobbigt nu med sommarvärmen har varit allt tejpande. Ärren ska tejpas i sex månader och den tejpen i kombination med sportbh i syntet och väldigt varmt väder i maj/juni var inte så nice. Men det är bara att stå ut. Vill man vara fin får man lida pin!

Det är ju som föregående säger om du bor i Stockholm. Det finns privatkliniker som du går till direkt som är anslutna til landstinget och väntetiderna är ganska korta. Jättesmidigt att få träffa en plastikkirurg på en gång, och man valde själv vilken. Där jag var användes inte måttskålar och bedömningen gick snabbt. Min vikt frågades efter direkt när jag beställde konsultation i telefon, och jag har under 25 så det var inga problem.

Ska tillägga att jag inte alls hade ont, utan tog enstaka vanlig alvedon dygnet efter operationen. Det högg annars bara till i ärren vid olämpliga rörelser, det var allt.

Minsta ml vet jag inte, men tror inte det är nåt du behöver tänka på eftersom du har så stor kupstorlek. Jag tippar på några hundra gram/bröst, det räknas i vikt, men det är nog mest för dom som innan har kanske c eller d-kupa som förminskar så lite.