Anonym skrev 2011-09-05 11:14:53 följande:
Jag tror inte att det spelar så stor roll vad du skickar, bara ATT du gör det betyder nog enormt för dom. Jag tycker att du också kan skicka med ett fint kort där du berättar något (barndoms)minne du har av din farbror eller berättar att du tyckte om/beundrade honom för att...
Tror att de kommer att bli jätteglada för det och en eloge till dig som är så omtänksam!
Barndomsminne var en jättebra idé! Tack!
Mariaaa skrev 2011-09-05 11:20:02 följande:
När min pappa dog så fick mamma massa blommor. I flera veckor dök massa blombud upp. Och nu mår hon så dåligt varje gång hon får blommor, för då blir hon påmind om pappa. Så skriv ett brev till henne och förklara att du tänker på henne och finns där. Tror det uppskattas mer. Blir ju mer personligt.
Jag tänker lite så också, att hon kommer få MASSOR med blommor. Ett brev är en bra idé.
Lady without tattoo skrev 2011-09-05 11:20:39 följande:
Du behöver inte skicka
något.Du kan visa din omtanke med ett kort el telsamtal.Hur mycket presenter skickade du innan?
En hel del faktiskt till min farbror och hans fru, mest saker jag visste han var intresserad av och kunde sysselsätta sig med under sjukdomstiden. Eftersom dödsfallet var väntat så tyckte jag att det var bättre att pigga upp den tid som fanns kvar än att vänta tills efter. Men nu vill jag sända en tanke även till de efterlevande. Kusinerna har jag tidigare bara mailat att jag tänker på dem.
mikroE skrev 2011-09-05 11:25:13 följande:
Jag håller med om att du inte måste skicka en massa presenter. Ett kort eller ett brev med välvalda personliga ord är nog och om man vill kan man skicka en blomma. Jag har tyvärr förlorat båda mina föräldrar och det jag kommer mest ihåg är de vänner som skickade ett brev för det kändes fint att de visade att de tänkte på mig. Det beror på situation och så men om några veckor kanske du kan komma och hälsa på personligen om du inte tror de uppfattar det som påfrestande. Jag tyckte om när folk besökte mig men alla är olika och du vet nog bättre om dina släktingar skulle uppskatta det. Jag uppskattade det för att det var ett tillfälle som var lite roligare och en chans att känna mig mer som vanligt men en del vill vara helt i fred.
Jag bor tyvärr alldeles för långt bort för besök, och hatar telefoner... Bättre på det skriftliga. Överlag är vi faktiskt ganska tillbakadragna i hela släkten, pratgladare släktträffar har man säkert varit med om.. Men jag har själv uppskattat när folk visar sitt deltagande på ett eller annat sätt när jag sörjt, så därför vill jag föra det vidare. Och just ett brev fastnade jag för, ska se vad jag kan tåta ihop.