Känner mig oälskad

Han ska väl förtjäna din vilja att göra allt för honom?

Hmm, hur menar du nu?
Konkret förslag?...  

Har tyvärr inget tips. Men jag förstår att du är ledsen. Men min tanke var bara det att om han vill ha allt det du vill ge honom så måste han väl först förtjäna det. Det göra han ju på ett ganska underligt sätt så som du berättar.

Han förtjänar egentligen inte det här. Ibland kan jag tänka att han inte förtjänar mig överhuvudtaget...eller att jag själv är värd så mycket mera kärlek och uppmärksamhet...men hur lämnar man den man älskar och vill leva sitt liv med. Men inte vill leva så här som det är nu...knivigt!

Bättre med ensam ensam ensamhet än ensamhet än ensamhet när man är 2... 

Jag är exakt  samma sits som dig. Känner mig otroligt ensam i vårt förhållande. Men när man frågar så får man alltid höra " jag vill vara med dig, du betyder allt för mig, jag älskar dig". Men ändå känner jag mig oälskad.
Jag har kommit fram till att han tar mig otroligt för givet. Han vet att jag alltid kommer vara där. Nu är förhållande värre än någonsin. När det händer något så kan man inte prata med han längre för han sitter där som en vägg.
Ikväll ska vi sätta oss ner och prata hur vi ska göra. Det är inte så roligt tanken på vi har en 1 åring och en påväg.

Jag känner igen mig också. Min sambo och jag bråkade jättemycket ett tag p.g.a. att jag saknade ömheten. Men jag sa rakt ut till honom att vi fastnat i slentrian, att vi inte ser på varandra längre utan tar varandra för givet.

Att jag saknar hur han såg på mig, hur han lyste upp i ett enormt leende när han fick syn på mig, att han fick mig att känna mig som världens vackraste människa... Förklarade att det gjorde ont när det uppenbarligen är viktigare att titta på mobilen än att lyssna på mig när vi för en gångs skull tagit oss ut på restaurang.
Jag berättade också vilka gånger senaste tre dagarna som jag gjort extra saker för hans skull. Saker som han inte såg längre utan bara antog att så skulle det vara.

Han funderade igenom det och insåg att jag hade rätt. Att vi inte var nyförälskade längre utan att man faktiskt måste jobba på ett förhållande för att ta sig någonstans. Det är inte lätt och vi halkar tillbaka ofta, men vi har lovat varandra att en kväll i veckan är vår. Då har vi inga "måsten" och ingen elektronik. Vi sitter och pratar oftare och lyssnar på den andra. Har även sett till att vi tar oss tid till mer kyssar och kärlek. Är så otroligt tacksam över att jag har en sambo som lyssnar och faktiskt vill.

Mitt tips är att vara konkret och försök att inte anklaga. Ge exempel på vad du vill och vad du behöver. Förklara att det är något du behöver och om han inte är villig att ge det så måste du hitta någon annan som kan ge dig det. Jag fick även förklara att jag inte säger allt för att klaga på honom, utan för att jag vill att det ska fungera mellan oss.

Det brukar ju heta att man inte kan förändra andra utan man kan bara förändra sig själv. Inte så uppmuntrande kanske men man får kanske vara sin "egen lyckas smed" ibland!

Jag har lämnat ett förhållande där jag kände mig väldigt ensam och oälskad. Han sa ändå ofta att han älskade mig.
Sen när jag hade lämnat honom fick jag en bok av min kusin som var en fullständig "aha!" upplevelse att läsa.
Enligt boken har vi alla olika sätt att uttrycka och ta emot kärlek på. Om vår partner lyckas förmedla sin kärlek på det sätt som jag förstår (oftast har man olika kärleksspråk) fylls min kärlekstank. Om partnern inte lyckas känner vi oss oälskade trots partnerns alla försök.
Jag såg sak på sak som både jag och mitt x gjort fel. Vi hade helt olika språk. Vi har tom. grälat på exakt samma sätt som ges som exempel i boken.

Idag har jag träffat en ny och det första jag gjorde var att sätta denna boken i hans händer. Vi har pratat om boken, kommit fram till att vi har också olika språk men har då lärt oss att förmedla på "rätt" sätt till varandra. Vår relation är grym. Har aldrig känt mig så älskad. Någonsin!

Så därför kan jag varmt rekommendera den. Boken heter Kärlekens fem språk och är skriven av Gary Chapman.

Här står det lite om bokens innehåll och huvuddrag: blogg.passagen.se/nana2005/entry/prim%C3%A4ra_k%C3%A4rleksspr%C3%A5k

Ja, läs kärlekens fem språk! Därtill vill jag rekommendera "Män är från mars, kvinnor från Venus". De låter som att ert största problem är att förstå varandras olikheter - läs dessa, det kan göra underverk!

Ska till bibban bums o låna boken.

I slutändan är det bara du som kan påverkar hur du mår. 
Att han är som han är är uppenbart.
Frågan är om du vill leva med det eller inte.
Du har försökt prata med honom, du har tom bönat och bett, men ingen förändring görs.
Det enda du kan göra nu är att inse att ansvaret för din lycka ligger på dina axlar.
Och den enda som kan avgöra  hur du vill leva ditt liv, och hur det ska gå till är du!