• Anonym (ger snart upp)

    Vi skriker o bråkar jämt med våran 7 åring

    Jag har nästan tappat gnistan som mamma. Jag känner inte igen mig själv och börjar nästan bli rädd för mig själv.


     


    Har en 7 årig son som är så fruktansvärt arg nästan jämt. Nu senaste tiden så får han sådana utbrott att han bara skriker o skriker. Han säger att han hatar mig, att jag är äcklig och den värsta mamma som finns.

    Den senaste tiden har jag vid några tillfällen sagt att jag inte orkar vara hans mamma längre och att jag ska flytta....


    Men droppen kom idag. ... Efter att han skrikit som  en galning så blev jag så frustrerad att jag la handen för hans mun för att få honom tyst. Sen kom det ena efter det andra, jag sa bla att så som han skrikit så kommer förmodligen polisen komma och hämta mig. Jag sa att grannarna säkert ringde dom för att det låter som om jag slår honom.


     


    Jag är helt slut och skäms så otroligt mycket för alla dessa saker jag har sagt. Hur kan jag som vuxen förebild, som hans mamma säga dessa saker????
    Kan ju såklart tillägga att jag har kämpat och försökt en längre tid att prata och prata och vara pedagogiskt men jag orkar verkligen inte mer. Jag säger ofta att han får bli arg och att man kan tycka olika MEN att jag älskar honom mest av allt för det.

    Jag förstår att ni dömmer mig och det med all rätt, jag skäms otroligt mycket för det jag har sagt! Men ändå så kommer det igen o igen....

    SNÄLLA hur ska man orka, hur ska jag bli en bra mamma igen och när ska jag få slippa gråta varenda kväll?

  • Svar på tråden Vi skriker o bråkar jämt med våran 7 åring
  • solskina

    Välj dina strider. Bråka bara om viktiga saker inte bagateller.

    Rutiner är bra för då blir det mindre saker att bråka om.

    Vissa kommuner har föräldrautbildningar som man kan få gå. Kolla med din kommun.

    Man får inte glömma att man kan säga förlåt till sina barn. Det han jag gjort för jag gick in i väggen när dom var 8-10 år och behövde mig. Men jag fanns inte för dom då.

    Sätt dig ner och planera, försök att ligga ett steg framför sonnen i tanken. Påminn honom i god tid innan ni ska göra något. TEX. stänga av datan eller tv. Låt honom vara med och sätta regler och gränser men styr självklart upp det så att det fungerar.

    Vi använder en dörr som vi har ett schema på. skolschemat och vad som sker hemma. på onsdagar står det att han ska duscha våran 9åring alltså. Inga stora problem på onsdagar längre. Svart på vitt liksom.           

  • Anonym (grandwolf)

    Du är en bra mamma som inser att du träder över gränsen och att din son inte kan lastas för det faktumet.

    Sök hjälp hos BUP och beskriv er situation lika ärligt som du gör här ....

    Var finns pappa i detta förresten?   

  • Anonym
    Anonym (ger snart upp) skrev 2011-09-06 21:15:49 följande:

    Jag har nästan tappat gnistan som mamma. Jag känner inte igen mig själv och börjar nästan bli rädd för mig själv.


     


    Har en 7 årig son som är så fruktansvärt arg nästan jämt. Nu senaste tiden så får han sådana utbrott att han bara skriker o skriker. Han säger att han hatar mig, att jag är äcklig och den värsta mamma som finns.

    Den senaste tiden har jag vid några tillfällen sagt att jag inte orkar vara hans mamma längre och att jag ska flytta....


    Men droppen kom idag. ... Efter att han skrikit som  en galning så blev jag så frustrerad att jag la handen för hans mun för att få honom tyst. Sen kom det ena efter det andra, jag sa bla att så som han skrikit så kommer förmodligen polisen komma och hämta mig. Jag sa att grannarna säkert ringde dom för att det låter som om jag slår honom.


     


    Jag är helt slut och skäms så otroligt mycket för alla dessa saker jag har sagt. Hur kan jag som vuxen förebild, som hans mamma säga dessa saker????
    Kan ju såklart tillägga att jag har kämpat och försökt en längre tid att prata och prata och vara pedagogiskt men jag orkar verkligen inte mer. Jag säger ofta att han får bli arg och att man kan tycka olika MEN att jag älskar honom mest av allt för det.

    Jag förstår att ni dömmer mig och det med all rätt, jag skäms otroligt mycket för det jag har sagt! Men ändå så kommer det igen o igen....

    SNÄLLA hur ska man orka, hur ska jag bli en bra mamma igen och när ska jag få slippa gråta varenda kväll?


     

    Jag dömer dig inte. Jag lever med en 7-årig pojke som är mitt i värsta trotsåldern och jag är ena dagen världens dummaste mamma och nästa dag kan jag vara världens bästa mamma. Det är enormt mycket prövande, testande av gränser, ilska, stora och små känslor, hormoner här just nu. Du är inte ensam.
    Min syster är barnpsykolog och säger att det är helt normalt och att det går över. Det är ju rätt skönt att höra det ibland.

    Jag är inte speciellt pedagogisk, inte när vi är mitt i en diskussion om något. Det tar alldeles för mycket energi att försöka diskutera med ett barn som inte vill lyssna. Då är jag rak och tydlig och talar om att jag bestämmer. När han sedan har lugnat ner sig så brukar vi prata länge och väl om det som hände och allt som sades, varför det blev så dumt och vad vi egentligen menade. Det funkar bra, tills nästa gång. Och så börjar vi om igen.

    Det går över. Vill bara säga att du inte är ensam.   
Svar på tråden Vi skriker o bråkar jämt med våran 7 åring