Iam

Äldre 6 Sep 23:07

50 svar

En tanke om vikten av uppfostran.

Du ska börja på ett nytt jobb.
Du vet egentligen inte vad jobbet går ut på, det enda du vet är att du ska infinna dig på en adress en viss dag.
När du kommer dit öppnas dörren, någon visar dig till ett skrivbord och säger jobba.
Din reaktion på detta är förmodligen total förvirring.
Vad ska du göra?
Hur ska du göra det?
Vem bestämmer?
Vem är chef?
Vem kan du fråga om vad?
När är det lunch?
Hur fikar dom?
Osv osv.
Frågorna är många.
Garantin för att du kommer att göra ett uruselt jobb är lika med 100%.
Det blir ju lätt så när man inte har några ramar, regler eller instruktioner.
Du kommer helt enkelt att misslyckas.

Låt oss nu ta samma situation.
Men i dörren blir du mottagen av en person som presenterar sig som den som kommer att vara din "handledare den första tiden"
Denna person visar dig runt på företaget, presenterar dig för chefen och andra viktiga nyckelpersoner.
Han visar dig till din plats, ger dig tydliga instruktioner om vad ditt arbete går ut på och hur det ska skötas.
Han ger dig även en lista på vem du kan fråga om det skulle vara något som är oklart, och han berättar vem det är som tar dom slutgiltiga besluten.
Du har nu mycket goda förutsättningar gör att klara ditt jobb galant.

Säg nu att du är ett barn, och jobbet du ska klara av är livet.
Om du inte får någon vägledning, eller regler och ramar att hålla dig inom blir livet en mycket förvirrande plats att förhålla sig till.
Och förvirrade barn reagerar med att vara utåtagerande, arga och frustrerade.

Om du inte vill befinna dig i den första situationen beskriven, så kan du heller inte förvänta dig att ditt barn vill befinna sig i den situationen heller.
Du är som förälder utsedd till chef, och med den positionen kommer ansvar.

Lovelo

Äldre 6 Sep 23:55

#1

Bra skrivet, bra illustration!!

Iam

Äldre 7 Sep 11:55

#2

Lovelo skrev 2011-09-06 23:55:31 följande:

Bra skrivet, bra illustration!!

Tack :)

k girl

Äldre 7 Sep 12:03

#3

Ja, och tänk om föräldern kunde vara den där handledaren som vägledde och stöttade istället för en chef. Dessutom är det ganska få barn som helt saknar riktlinjer och ramar; även en fri uppfostran innebär ju handledning och guidning.

Jag har ingen aning om vad du förespråkar för uppfostran, men generellt brukar de som skriver dylika saker här på forumet vara för en auktoritär uppfostran i hög utsträckning. Att man inte uppfostrar auktoritärt (som en chef) innebär ju inte att barnet är fritt från uppfostran.

Iam

Äldre 7 Sep 12:11

#4

k girl skrev 2011-09-07 12:03:32 följande:

Ja, och tänk om föräldern kunde vara den där handledaren som vägledde och stöttade istället för en chef. Dessutom är det ganska få barn som helt saknar riktlinjer och ramar; även en fri uppfostran innebär ju handledning och guidning.

Jag har ingen aning om vad du förespråkar för uppfostran, men generellt brukar de som skriver dylika saker här på forumet vara för en auktoritär uppfostran i hög utsträckning. Att man inte uppfostrar auktoritärt (som en chef) innebär ju inte att barnet är fritt från uppfostran.

Jag förespråkar uppfostran där barnen har tydliga regler och ramar.
Att dom självklart får ifrågasätta dessa, men att det är föräldern som bestämmer.
Och att barn som inte har dessa regler och ramar att rätta sig efter ofta blir utåtagerande och aggressiva eftersom dom blir förvirrade.
Något du nog hade förstått om du hade läst HELA inlägget istället för att fokusera enbart på ordet chef.
För övrigt verkar "Auktoritet" och "Chef" vara ord som klingar negativt i dina öron.
Funderat på varför det är så, och hur du ska arbeta med det?

k girl

Äldre 7 Sep 12:43

#5

Iam skrev 2011-09-07 12:11:29 följande:

Jag förespråkar uppfostran där barnen har tydliga regler och ramar.
Att dom självklart får ifrågasätta dessa, men att det är föräldern som bestämmer.
Och att barn som inte har dessa regler och ramar att rätta sig efter ofta blir utåtagerande och aggressiva eftersom dom blir förvirrade.
Något du nog hade förstått om du hade läst HELA inlägget istället för att fokusera enbart på ordet chef.
För övrigt verkar "Auktoritet" och "Chef" vara ord som klingar negativt i dina öron.
Funderat på varför det är så, och hur du ska arbeta med det?

Jag har läst hela inlägget. Och lik förbaskat är det, generellt sett, folk som skriver som du gör som förespråkar en auktoritär uppfostran och det var det jag funderade kring. Att du sedan använde ordet "chef" bidrog till den misstanken. Dock fortfarande en misstanke, och det var därför jag frågade.

Själv tror jag till exempel på en uppfostran där barn får reglera sitt ätande och sovande själva, och att beordra ett barn att äta upp eller att sova trots att barnet inte är trött (till exempel om barnet sovit för länge dagtid) enbart är kontraproduktivt. Jag anser att jag som förälder har exempelvis den ekonomiska makten, men att barnet kan, bör och ska ha makt ("vara sin egen chef") över sin egen kropp och sin egen sfär på ett åldersadekvat sätt.

Ja, auktoritet och chef är ord som klingar väldigt illa i mina öron när det gäller barnuppfostran.

Iam

Äldre 7 Sep 12:49

#6

k girl skrev 2011-09-07 12:43:58 följande:

Jag har läst hela inlägget. Och lik förbaskat är det, generellt sett, folk som skriver som du gör som förespråkar en auktoritär uppfostran och det var det jag funderade kring. Att du sedan använde ordet "chef" bidrog till den misstanken. Dock fortfarande en misstanke, och det var därför jag frågade.

Själv tror jag till exempel på en uppfostran där barn får reglera sitt ätande och sovande själva, och att beordra ett barn att äta upp eller att sova trots att barnet inte är trött (till exempel om barnet sovit för länge dagtid) enbart är kontraproduktivt. Jag anser att jag som förälder har exempelvis den ekonomiska makten, men att barnet kan, bör och ska ha makt ("vara sin egen chef") över sin egen kropp och sin egen sfär på ett åldersadekvat sätt.

Ja, auktoritet och chef är ord som klingar väldigt illa i mina öron när det gäller barnuppfostran.

Jag kan inte svara för hur folk generellt sett använder vissa ord.
Jag kan bara svara för hur jag menar, och jag tyckte ändå att själva upplägget fram tills att ordet chef användes gjorde rätt klart vad jag menade.

Jag håller inte alls med dig i att barn själva kan reglera ätande och sovande.
Inte alla barn i alla fall.
Här hemma har vi en som kan, och en som inte kan.
Den yngre kan, den äldre inte.
Därför har vi regler för när dom ska sova, och när dom ska äta. Vi har tom fått införa regler för hur mycket som får ätas.

En bra chef är en chef som leder med ödmjukhet och värme. Som ledsagar så att man själv lär sig att ta rätt beslut, som låter en utvecklas och som låter en ta eget ansvar, men som finns där när större och svårare frågor tas upp.
Således har kanske du och jag inte samma känsla inför ordet chef, vilket gör att du anser att det klingar illa, men jag anser att det blir en bra liknelse.

k girl

Äldre 7 Sep 13:01

#7

Iam skrev 2011-09-07 12:49:29 följande:

Jag kan inte svara för hur folk generellt sett använder vissa ord.
Jag kan bara svara för hur jag menar, och jag tyckte ändå att själva upplägget fram tills att ordet chef användes gjorde rätt klart vad jag menade.

Jag håller inte alls med dig i att barn själva kan reglera ätande och sovande.
Inte alla barn i alla fall.
Här hemma har vi en som kan, och en som inte kan.
Den yngre kan, den äldre inte.
Därför har vi regler för när dom ska sova, och när dom ska äta. Vi har tom fått införa regler för hur mycket som får ätas.

En bra chef är en chef som leder med ödmjukhet och värme. Som ledsagar så att man själv lär sig att ta rätt beslut, som låter en utvecklas och som låter en ta eget ansvar, men som finns där när större och svårare frågor tas upp.
Således har kanske du och jag inte samma känsla inför ordet chef, vilket gör att du anser att det klingar illa, men jag anser att det blir en bra liknelse.

Barn som har olika funktionshinder till exempel kan ha svårt att reglera sitt ätande själva, ja. Ett barn som inte har fått öva sig i hur det känns att vara mätt kan också ha svårt att reglera sitt ätande själv. Och det finns andra undantag också. Men generellt sett. Tyvärr tror jag att det är alldeles för många som förstör sitt barns förmåga att reglera sitt matintag genom att truga, hota, muta och på andra sätt göra matsituationen stressig.

Jag tycker att det är bra att kunna vara flexibel, och för mig innebär "fasta regler" allt annat än flexibilitet. En regel som "man äter upp det man får på tallriken" kan vara nog så rigid om man till exempel är bortbjuden och värden lägger för barnet långt mycket mer än barnet orkar äta.

Iam

Äldre 7 Sep 13:09

#8

k girl skrev 2011-09-07 13:01:31 följande:

Barn som har olika funktionshinder till exempel kan ha svårt att reglera sitt ätande själva, ja. Ett barn som inte har fått öva sig i hur det känns att vara mätt kan också ha svårt att reglera sitt ätande själv. Och det finns andra undantag också. Men generellt sett. Tyvärr tror jag att det är alldeles för många som förstör sitt barns förmåga att reglera sitt matintag genom att truga, hota, muta och på andra sätt göra matsituationen stressig.

Jag tycker att det är bra att kunna vara flexibel, och för mig innebär "fasta regler" allt annat än flexibilitet. En regel som "man äter upp det man får på tallriken" kan vara nog så rigid om man till exempel är bortbjuden och värden lägger för barnet långt mycket mer än barnet orkar äta.

Även barn utan funktionshinder kan ha svårt att reglera sitt ätande, och det måste inte alls ha med att föräldrarna förstört förmågan. Nu är du sådär "jag vet hur det ligger till och om du har en annorlunda erfarenhet måste det vara något fel" igen. En del barn har ingen botten, min bonusdotter är en sådan. Hon kan äta tills hon spricker. Men med tanke på att det är skolan, sjuksystern och dietisten som skolan kopplat in, som har gett oss våra ramar på matfronten så känns det rätt onödigt att diskutera med dig, när du uppenbart inte vet något om just det.

En del regler är fasta, ex man är inte respektlös mot varandra. Den är inte flexibel här hemma.
Man slåss inte, den är inte heller flexibel. Man kastar inte saker, man tar inte sönder saker exempelvis.

Andra regler är flexibla. Dag innan skola är det sänggång när pappa säger till, helger får man vara uppe tills man är trött och vill sova. Dock kan stora tjejen som är 7 år vara uppe till klockan ett och då reglerar pappa det. ändå. Om man själv lägger upp mat på tallriken äter man upp (ibland görs undantag), om någon annan lägger upp behöver man inte det. Man plockar undan efter sig innan man går och lägger sig, men ibland blir det stressigt och sent eller att något dyker upp. Då kan man göra det nästa dag istället.

Regler och ramar handlar för mig om vägledning.
Jag kan inte göra det tydligare än i exemplet ovan.

Petronella01

Äldre 7 Sep 13:21

#9

Jag känner omedelbart att jag håller med konichiwa girl i denna fråga.
Jag är heller inte mitt barns chef, jag är som just konichiwa girl säger, hans handledare.

Jag tycker också att ordet auktoritet är fel, mycket för att jag när jag tittat runt på detta forum sett att folk inte riktigt förstår skillnaden mellan att vara en auktoritet och att vara auktoritär. Jag har sett många som påstår sig, uttryckligen eller underförstått, vara auktoriteter i relation till sina barn, men som i själva verket bara är auktoritära. Jag anser inte att det är en lyckad väg att gå.
Kan inte komma på en enda regel som är huggen i sten hemma hos oss, och blind lydnad tycker jag är avskyvärt, både från barn gentemot föräldrar och anställda gentemot chefer.
Det ska alltid finns utrymme för att ifrågasätta och hitta en annan väg

Petronella01

Äldre 7 Sep 13:23

#10

Kanske ska säga att mitt barn varken är förvirrat eller ouppfostrat. Han håller på att växa upp till en mycket klok kille, lugn och snäll.

En tanke om vikten av uppfostran.

INNEHÅLL