Arbetssökande och gravid

Hm.. Lite i samma sits! Jag har precis börjat på ett nytt jobb och är idag i vecka 6. Jag känner oxå som du att man går bakom ryggen på dom lite... Men vad ska man göra?! Om man skulle sagt att man är gravid så hade man ju antagligen inte fått jobbet... Förhoppningsvis blir man inte tjock förrän i månad 8 och har redan då jobbat det som behövs för att få en rätt bra mammapeng och då kan dom "avskeda en" :P Men jag vet inte alls hur man ska göra när det börjar synas... Om du vet att du har gjort ett jättebra jobb och alla kollegor är övertygade om att du kommer få vidareanställning efter provanställningen så kan du ju gå till facket kanske.... Hm...

sitter lite i samma sits. hehe - är gravid i v 10.. o nyss börjat  mitt nya jobb ett års vik den jag skall gå för skall gå på mammaledighet. suprise . i alla fall . har inte berättat än i alla fall men det kommer vi göra snart, de nya jobbet vet inte heller än . vet att de kommer bli sura men va fan - hur skulle det se ut om man planerade i minsta detalj med de tre V:n ut i fingerspetsarna ibland får man helt enkelt acceptera det oväntade , har inte den bästa ekonomin men jag är sparsam av mig köper det jag behöver och köper inte mer än nödvändigt. vet ändå att detta jobb inte kommer leda till fortsatt anställning efter ett år då företaget har dålig ekonomi + dåligt rykte.  

Här är en till, men än har jag inte fått något jobb utan letar just nu. Känner som så att denna världen är grym ibland, och vill man komma någonstans i den måste man faktiskt tänka på sig själv lite också. Och även på den lille/lilla givetvis. Tycker inte ni skall ha dåligt samvete för det tjejer, ni tänker ju på det bästa för er och erat barn. :)

Är också arbetslös. Fick precis reda på att jag väntar mitt 4,e barn. Har varit arb.lös en gång tidigare när jag var gravid och tyvärr är det väldigt svårt att bli anställd om dom vet. Det känns hemskt att man ska känna att man inte är ärlig vid anställningen men alla vill ju ha ett jobb. Ekonomin för våran del blir ju lidande ganska mycket eftersom jag jobbade deltid tidigare. Men det löser sig väl alltid som min Pappa brukar säga. Det blir absolut inte bättre för en själv om man stressar upp sig över det.

samma sits även här! fast har ännu inte blivit erbjuden mitt drömjobb-bara varit på intervju i veckan och sa självklart inte att jag är gravid i v.8.. ska det få förstöra min stora chans??              men nu börjar jag grubbla hur jag ska göra om det skulle bli så att jag blir erbjuden jobbet. där skulle det oxå vara provanställn. 6mån och skulle ev inte ens hinna gå ur den.  blev dessutom enorm förra grav så lär inte kunna dölja länge. sen skulle jag nog få så dåligt samvete... vet inte hur jag ska göra heller. blev arbetslös under min förra mammaledighet och orkar inte med den osäkerheten igen...
lycka till allihop med detta dilemma!

Skönt att veta att man inte är ensam, men såklart tråkigt att ni sitter i samma sits också. Man vill slippa oroa sig över sånt här när man är gravid, är ju redan så mycket man funderar på.

Men man får nog göra som du säger Neliz9, vara lite självisk och tänka på sitt eget bästa. Avslöjar man under en intervju att man är gravid förstör man ju för sig själv.
Tråkigt att man inte kan vara ärlig, håller helt med dig där hanna1985, men vad ska man göra? Man vill ju inte gå miste om ett jobb man verkligen vill ha.
Kommer också få dåligt samvete när jag går på intervjuer och förhoppningsvis blir erbjuden jobb och inte säger något om graviditeten.. men man blir nog tvungen så man får en chans och får jobbet och kan visa vad man går för! Jättetråkigt bara när man har så långa provanställningar :(.. men har man tur så fastnar dom för en och vill ha en tillbaka efter mammaledigheten ändå!! Man vet ju aldrig :).

Det är samma här. Fast jag har ett vik till sista okt som undersköterska men det värsta är att min sambo inte heller har något jobb o jag är i v 10 idag. Känns så himla jobbigt att inte veta hur det blir men jobb, man vill ju ha en säker inkomst men det är inte alltid det lättaste :(
Man vill ju både ha bebisen och ett jobb..

Fick jobb idag och går in i v.18 imorgon, är så himla glad över att jag inte har någon direkt bebismage ännu.
Ska inte berätta något fören det verkligen inte går att dölja längre.
Det påverkar ju inte min arbetsinsats öht då jag varken mår illa, har foglossning eller liknande.
Känns bättre att visa frmfötterna och att jag VILL och KAN jobba innan jag berättar det.

Hej alla jag är också gravid i v.9 ... Har inget jobb alls utan söker.. Ingen ekonomi heller.. Eftersom jag har bott i Barcelona ett tag kom hem för en och en halv månad sen.. Men märker hur svårt det är att bygga upp sitt liv igen.. Mår jätte dåligt över det och känner mig som världens sämsta .. Min kille säger att det ordnar sig .. Han börjar snart på ett nytt jobb han bodde också i
Barcelona ( vi träffades där) .. Önska bara jag hade ett jobb så man kan börja spara.. Inte så kul att leva på sämsta mammapenning sen

Anställer man någon i fertil ålder så får man faktiskt lov att fråga om man verkligen INTE vill ha någon som är gravid eller planerar barn inom en snar framtid. Annars frå man som arbetsgivare lov att stå sitt kasst..

Jag är gravid i v 20, och arbetslös sen mammaledigheten tog slut med mitt första barn..Magen säger tittut! Alltså har växt bra och man ser att jag är gravid liksom..Såklart ingen vill då anställa mig! Jag kanske orkar jobba till januari då jag har bf i februari, så det är om 4 månader nästan..
Jag skickar mitt cv där det står helt öppet att jag är gravid, jag är ärlig, men då får man återbud som " du är gravid, men tack för din ansökan "
Vad ska man göra?

Hej
 Här har ni en till som är gravid i v5+5 och arbetslös!! Vad gör man?? har lämnat Cv lite överallt och då viste jag inte att jag är gravid! Graviditeten var inte planerat men det är vällkomen endå. Har en son född 2007 sen innan.
 

Jag va arbetslös när jag fick reda på min graviditet. jag hade dock fått svar från ett företag som bad mig komma på gruppintervju.. som sedan slutade med att jag gick vidare i alla 3 steg som de krävde för att få jobbet, och blev tillslut provanställd. Under tiden sa jag ingenting om min graviditet, jag tyckte inte att det var deras ensak just då, även om det kanske vore "schyst" att säga det så ville jag spara på nyheterna.
Första dagen på min provanställning berättade jag för min chef hur det låg till. Jag drog en vit lögn och sa att "jag inte visste förs än efter alla intervjuer". Resten är individuellt, men MIN chef har visat sig vara den underbaraste på jorden och gratulerade och ställde massa frågor kring graviditeten. 

Vi kom fram till att jag skulle få visa vad jag gick för de 6 månaderna jag var provanställd och om hon tyckte om det jag prestera så skulle hon ge mig en fast tjänst som väntade på mig efter mammaledigheten. Det var 6 TUFFA månader ska jag säga, men det var helt klart värt mödan.

Jag jobbar i butik och får iof bara deltidstjänst då endast cheferna har heltidstjänst. Så hennes beslut att behålla mig kan ju berott på det också.

Hur som helst! Jag tycker att du ska söka på, som jag gjorde, nappar någon och du får gå på intervju så säg ingenting om graviditeten. Sen när du väl fått beskedet att de vill ta in dig för provanställning så tycker jag att du kan berätta! På så vis visar det sig om de vill ha dig för dina "skills" eller om de dömer dig för graviditeten och väljer att bara slänga bort dig. Och är dem de sistnämnda tycker jag inte att det låter som ett företag man vill jobba i, jag menar hur ska det gå sen med VAB och när du vill dra ner på tider pga barnet?

Lycka till!!  

Jag söker jätte mkt jobb men får inga svar eller nej:( Ska ringa socialen imorgon

Jag ar gravid i 4e manaden. Avslutade en 5-arig larar-utbildning har i USA forra manaden och gick ut med 2 examens och topp-betyg. Har sokt hur manga jobb som helst och alla ringer tillbaka samma dag och ar jatte-intresserade tills jag namner att jag ar gravid. Kan inte dolja det langre...

Sa nu eftersom jag inte kan fa ett larar-jobb mitt i skol-aret sa har jag sokt nanny-jobb bara for att ha en inkomst.... Tydligen annu svarare att fa och ingen uppskattar att jag ar arlig! Jag har fortfarande massor med energi, aldrig matt daligt mm.

San diskriminering! Vad ska man gora, man maste ju forsorja sig?