I måndags fick våran son diagnosen måttlig utvecklingsstörning!
Han är 5 1/2 år och har en utveckling på mellan 6-18 månader!
Jag undrar om det är nån annan som har fått den diagnosen alltså "måttlig utvecklingsstörning"?
Vi vet dock inte vad detta beror på, vad som orsakar denna diagnos bara att han har den nu efter en kognetiv utredning via hab!
Puffar lite!!!
Vet inte om jag skrivit det, men O har ju diagnosen måttlig utvecklingsstörning, förutom kromosomavvikelsediagnosen men givetvis pga avvikelsen. Fast han är ju yngre än R förstås, och de har ju inte hittat någon kromosomavvikelse på R vad jag förstår...
Han kan hasa sig fram på rumpan, sitta utan stöd, ställa sig mot och gå när han håller i saker (typ soffan), stå några sekunder utan att hålla i sig, äta det mesta med händerna (dräller dock mycket), hålla nappflaskan själv, klättra upp och ner i soffan, säga titta, hämta något som man ber honom om (om han vet vad det är och det finns relativt nära), sätta sig ner/ställa sig upp när man ber honom, hjälpa till att sträcka fram armar och ben vid påklädning, hålla fram händerna vid handtvätt, säga titta, slänga ur och plocka i leksaker i sin leksakslåda, göra ett tecken så att man ser vad det är även om man inte känner honom väl och göra tre tecken som de som känner honom väl förstår.
Han kan inte krypa, gå, prata, gå på toaletten/pottan, äta med bestick, dricka ur annat än pipmugg/nappflaska, äta yoghurt med havrepuffar (för då sätter han i halsen), gapa när man ska borsta tänderna, klä på/av sig, gå i trappa (inte ens krypa uppför/nedför) mm
Han är tre år.
Men som jag förstått det så är just begreppet måttlig utvecklingsstörning väldigt brett, det ryms liksom fler olikheter inom den graden än inom grav och lindrig utvecklingsstörning? Jag tänker mig typ en linjal som är 30 cm, där de med grav utvecklingsstörning hamnar någonstans mellan 0-5, de med lindrig mellan 25-30 och de med måttlig mellan 5-25. Så att ett barn som "hamnar" på 10 har måttlig utvecklingsstörning, men också ett barn som "hamnar" på 20. Det är bara ett sätt som jag tänker på, det kanske är helt fel, men jag har iaf förstått det så, om än inte med just de "siffergränser" som jag hittade på med linjalen. Alltså kan det som jag förstått det skilja mycket i utveckling även om två barn har samma diagnos.
Vår killes utvecklingsstörning är inte testad, men vi (hemma, hab. skolan) antar att det är en måttlig utvecklingsstörning. Spännvidden inom måttlig utvecklingsstörning är STOR! Han har Downs syndrom där de flesta har måttligt utvecklingsstöring om jag uppfattat det rätt.
Vår kille är 12 år, har inga större motoriska problem, allt tar längre tid bara. Talet är i mångt och mycket obegripligt men han gillar mycket att kommunicera (hårt jobb när han var yngre från vår sida med "Kommunicerande Samspel") och han har rätt bra passivt ordförråd. Kämpar med läsning och räkning (i en grundskoleklass), gilla att spela trummor och träna ishockey.
O är också pyttig, ligger på -3 på kurvan. Han är 87 cm och väger 11 kg. Han får också minimax, 3-4 paket om dagen, för att hålla vikten och växa. Han ser ut ungefär som ettåringarna som börjar på hans dagis nu, fast smalare... Ja, det hjälpte mig att tänka så med linjalen, kul att du förstod mig 
Rasmus ligger åxå på -3 på kurvan!
Har lite fundering på det här med bakåt, backa, backa ner från en liten pall ja allt som händer baklänges?
Det är jobbigt, svårt och gnälligt för min Rasmus!
Vi tränar på att gå upp på en toalettpall och det går väldigt lätt men att kliva av den är svårare för då måste han ju sätta bak ner ena foten för att följa med andra foten och det ser ut som att han känner att det är bottenlöst ibland och gnäller!
Han går ofta upp själv på pallen men står sen där och grinar för att han inte kommer ner, hur ska jag lära honom att förstå att det är ingen fara att sätta ner ena foten och sen andra eller är det bara att tjata med att ta ner fot efter fot i evigheter!?
Han ser typ lite rädd ut för att sätta ner fötterna från pallen men har lyckats själv ett par ggr ändå!
Sen går ju Rasmus frammåt och kan vända sig och gå sidleds men han kan inte backa om han inte får hålla i våra händer för så fort han ska backa själv så sätter han sig ner, hur tränar man att backa bakåt?
Från sittandes kan han lägga sig bakåt och är försiktig med huvudet och spänner upp det för att inte slå sig så där är han ju jätte duktig!
Konstiga frågor men hoppas på att det kanske finns nåt bra svar =)
Med O var det tvärtom, klättra ner baklänges kom långt innan han kunde klättra upp på saker. Fast han kan ju varken gå framåt eller bakåt, så det är ju inte samma sak förstås. Har ni provat att lära honom att sätta sig ner på typ knä eller så på pallen och sedan ta sig ner? Eller pallen kanske är så liten så att det blir svårt? Det kommer ju inte lära honom att backa, men jag tänkte att om han klättrar upp och inte kommer ner så kan det ju vara en enklare lösning tills vidare? Eftersom han blir ledsen tänker jag.