Ska det vara så här?

Min son är 6 månader gammal. Hans första månader på jorden kantades av kolik, all vaken tid grät han. Det enda som stillade gråten var att jag bar, vaggade och han sov i min famn. Jag fick hela tiden höra från omgivningen att det skulle gå över. Oron fanns ändå i bakhuvudet, men BVC lugnade mig. Koliken gick över när han var ca 4,5 månad gammal men egentligen är det fortfarande så att han bara är nöjd när jag går med honom och det händer saker i omgivningen! Sitta i knä har aldrig fungerat, babysittet, lekfilt och gåstol är roligt i Max 5 minuter sen blir det tårar, och bär jag inte upp honom då så eskalerar det fort till gapskrik som är SVÅRT att trösta! Har fått höra att jag skämmer bort honom men jag rannsakar mig skjälv vareviga dag och så är verkligen inte fallet, jag har försökt låta honom ligga kvar på filten, suttit still med honom i knäet men det är omöjligt. Han är glad korta stunder och tur är väl det för annars hade jag inte pallat. Men är det här verkligen normalt för en bebis? Lämna bort honom till barnvakt är svårt, min mamma har gått in och hjälpt till när jag jobbat och hon är helt slut efteråt, jag märker att hon också är orolig och det spär på min egen oro ännu mer. På 6 månaders kontrollen frågade jag läkaren om detta och hans svar var att det handlar om personlighet och att hans första notering på min son när han var 2 månader gammal löd "livlig gosse". Är det sån skillnad på barn? Jag behöver råd, tröttheten och oron börjar ta ut sin rätt och jag vet inte vad jag ska göra! Vill ju bara att min lilla prins ska vara glad och inte så missnöjd jämt... :( googlade en kväll och hittade termen "fussy baby" som kändes som det beskrev min son exakt! Är det inget man pratar om i Sverige? Tacksam för svar!!!!