PCO - nu är det på riktigt!

Hej,
Är lite i samma situation. Slutade med p-ring i januari för att börja försöka i april/maj i år. Men mina cykler visade sig vara 90 dagar långa så jag sökte hjälp i somras för jag misstänkte att jag hade pco. Fick tid hos en fertilitetsklinik nästan direkt och så fort jag fick svar på proverna fick jag provera och pergotime utskrivet. Känner som du att nu får man äntligen göra ett försök på riktigt. Tog sista tabletten igår och ska på vul på onsdag för att se om jag har något moget ägg.

När har du tid hos gyn?

Vore kul att följas åt lite. Det är som sagt svårt att diskutera med vänner... Jag har några som vet om det men de är inte i samma sits...

Lycka till!

Hej, vad kul att du också vill hänga i denna tråd, trodde ingen skulle svara alls.

Jag har tid den 26:e september, precis om 2 veckor. Känns som en evighet dit men tur nog så kommer massa saker hända tills dess så tiden kommer nog gå fort :)

Vad spännande, man blir så ivrig och vill att allting ska ske på en gång och du har ju kommit en bit in nu :) Håller tummarna för dig på onsdag! :D

Det går nog fort ska du se! Allt känns snabbt när man jämför med ens lååångsamma cykler;) Men jag förstår dig... bara morgondagen kommer kännas som en evighet i väntan på onsdag:)

Ja, tyvärr hoppas man kanske lite för mycket på att det ska gå vägen första gången. Men man får se det som ett steg i rätt riktning även om det inte skulle bli något denna gång. Bara att få hjälp så pass snabbt som man fick är ju positivt.

Hej!

Jag slutade med p-piller i september förra året för att bli gravid, men hösten gick, vintern gick, våren gick och jag började undra om jag inte kunde få barn! Bestämde mig för att kontakta en gynekolog i våras, som snabbt konstaterade att jag hade PCO (har inga andra symptom än gles, oregelbunden mens).
Fick råd att kontakta en fertilitetsklinik, vilket jag gjorde i våras. Fick då en tid nu i september (de ville att det skulle ha gått 1 år av försök utan att bli gravid, och så kom ju även sommaren ivägen).
Så i förra veckan hade vi första besöket i fertilitetsutredningen: Vi fick info om att vi skulle lämna blod på vårdcentralen. Sambon en gång + ett spermaprov på Huddinge. Jag ska lämna totalt 4 blodprov: har nu lämnat ett, samt ett som skulle lämnas i CD 3-5. Nästa ska lämnas på CD 14-16 och sista (om jag minns rätt) CD 25-27.
Sedan får läkaren svar på alla dessa prover och kan då skriva ut Pergotime (förutsatt att spermaprovet är ok). Så jag sätter alla mina förhoppningar till Pergotime.

Det som skrämde mig lite var att hon sa att hon i samband med alla provsvar skulle ställa oss i IVF-kö eftersom att det är över ett års väntetid. Det blev så verkligt att det faktiskt kan gå till den punkten att man behöver ge sig på IVF-försök.

Ska i och för sig få äggledarna spolade i början av oktober, och chansen finns ju faktiskt att bara en sån sak hjälper mig att bli gravid. Man försöker hålla humöret uppe, men det är svårt ibland.

Delih - tiden du har den 26 september, är det för att starta en fertilitetsutredning eller är det första besöket?

Ja, det är en väldig process... Kanske det dock skiljer sig från fall till fall eller mellan olika kliniker. Jag vet inte..

Jag fick också snabbt konstaterat genom VUL att jag har PCO, och med tanke på de långa menscykler jag också har, så blodproverna är nog inte riktigt till för att styrka detta, utan mer se hur det ligger till med olika hormonnivåer osv tror jag, så man vet hur man ska medicinera. Och så spermaprovet för att säkerställa att mannen är ok för att inte behandla kvinnan i onödan. Och det låter ju rätt klokt, men man vill ju inte att det ska dra ut på tiden utan vill ju själv skynda på allt så mycket det bara går. Min läkares försök till tröst var att "ni är så unga, ni har lång tid på er att få barn". Men det var inte mycket till tröst, jag blev snarare lite sur när jag tänkte på det hon sagt. Vad spelar det för roll om vi är unga? Jag vill ju ha barn nu, min längtan efter barn är ju inte mindre bara för att jag är ung.

Jag hoppas också för din skull att det går vägen dit du vill, och att det inte drar ut på tiden! Min känsla är att man måste vara lite påläst själv så det inte drar ut på tiden "i onödan". Speciellt eftersom att man måste vänta på rätt dagar i menscykeln för att lämna blodprover, börja äta pergotime och allt vad det nu är man har framför sig...
För läkaren är jag ju bara en patient i raden av patienter,  men för mig är det ju det här det viktigaste i världen och jag vill verkligen inte vänta flera år till. Då hinner jag deppa ihop fullständigt innan det förhoppningsvis lyckats bli några barn.

Jag är gravid i v.18, fick pergotime för att få till ÄL. Försökte nästan ett år först, tog sig på kur 2 med pergo.
Något som kan hjälpa är att äta kost med lågt GI (läste en bok som heter low GI diet for managing PCOS ung.) Tips!
Kosttillskott D-chiro inositol kan köpas via nätet och behandlar insulinresistensen som är ett bakomliggande problem vid PCO.

Lycka till!

Jag har också PCO.

Jag fick dock ingen hjälp alls av gyn då de ansåg att min ålder var för låg så de förväntade sig att vi skulle försöka minst 1 år på egen hand innan de ens övervägde att hjälpa.
Jag var 23 när jag kontaktade gyn och då hade vi redan haft oskyddat sex i 4 år utan att jag blivit gravid men det ville de inte ta hänsyn till alls.

Jag har precis som du TS haft väldigt långa cykler så det var lönlöst att ens försöka med ägglossningstest.
Jag hade ju ingen ägglossning alls.

Jag började att äta LCHF och då kom mensen lite mer regelbundet (33 dagars cykler) men jag satte igång själv genom att äta p-piller för katter i 10 dagar.

Sedan testade jag igen med stickor men fick inget utslag alls.

Beställde då clomifen från utlandet och började med enkel kur.
Första försöket gav utslag på ÄL- stickorna, men ingen graviditet.
Nästa gång dubblade jag dosen och fick utslag igen.
Blev då också gravid.

Är nu i v 30 och lyckades helt själv utan hjälp från gyn.