TS: Jag fick 1a barnet i mars i år, känner igen mig precis i din beskrivning!
Blir också så ledsen över att de avfärdar en med att det är normalt med smärta. Ja, men välkommen in i mitt nervsystem och känn efter då, eller?
På mig gjorde det alltid ont de första 5 månaderna vid t.ex. promenader och efter att ha gått länge kunde det även blöda lite lätt. Penetrerande sex var för övrigt inte att tänka på, jag och mannen provade att ha sex ca 6-7 veckor efter förlossningen men det kändes som om det var totalstopp, ungefär som en vägg och det gjorde tväront!
När jag kikade med spegel var det för det första ganska snett och vint efter att ha blivit sydd, men någon cm in kunde jag också se en liten ilsket röd "blåsa", typ 5 mm i diameter. Jag misstänker (men kan så klart inte vara säker på det) att det var samma sak som din flik. Min BM kallade den för ett granulom som skulle bestå av vävnad som egentligen ska vara innanför slemhinnorna men då de spruckit vid förlossningen och sedan sytts ihop så har den här vävnaden liksom klämts och hamnat på fel ställe. Två olika BM provade efter kanske 10 och 12 veckor vid två olika tillfällen att "svetsa" bort den med något rävgift som sved (minns inte vad det heter) men lyckades inte.
När de inte hade lyckats få bort granulomet och eftersom jag talade om att det absolut INTE GICK att ha sex så fick jag tid till gynekolog 3 månader senare. Gick alltså med granulomet hela sommaren... I alla fall så sa hon samma sak som BM att blåsan var ett granulom och att man kunde "knipsa bort" det. När hon kollade mig ang. stramandet och "väggen" så var hon inte direkt försiktig (tur att man fött barn liksom...) och helt plötsligt sa hon "Oj! Nu föll det bort.", det blödde en del och så fortsatte hon kolla stramheten. Det verkade som om förlösande BM hade varit lite väl flitig med nål och tråd tyckte gynekologen och jag fick tid till operation för att släppa på det ihopsydda. Tills dess tyckte hon att mannen och jag kunde fortsätta försöka eftersom det går att töja muskel- och slemhinnevävnad även om det kan göra ont.
Sagt och gjort, det har vi och minsann så går det mycket lättare nu! Första gången vi provade efter att granulomet försvann så gick det åtminstone att komma in ett par cm även om det fortfarande gjorde rejält ont trots floder av glidmedel. Andra gången någon cm till, o.s.v... Jag ammar fortfarande så slemhinnorna är väl inte riktigt på topp ännu så jag vet ju inte hur det blir i slutändan. Som läget är nu efter ett knappt 10-tal gånger så känns det ganska hyfsat, inte direkt som innan men i alla fall MYCKET, MYCKET bättre än första gången efter förlossningen. Jag har gott hopp! Jag har fortfarande erbjudande om operation men känner mig tveksam till att skära och sy igen, någon som har erfarenhet?
Skulle kanske nämna att jag har tänjt en del själv också, skaffade E-vitaminolja på apotek och har masserat ibland. Masserandet hjälper till med läkningen (ärr ombildas ju långt efter att själva såret är läkt och lite extra blodflöde i vävnaderna ger mer näring till skadad vävnad och transporterar bort sådant som ska bort) och så får man ju lite mer känsla för det nya utseendet och kanske kan lära sig acceptera det, tänker jag.
Jag har verkligen varit superledsen över att jag inte fick bättre hjälp med att inte spricka, det har varit en av mina största rädslor i många år. Misstänker att förlösande BM var rätt ny, hon sa bara åt mig att "ta i, ta i" och jag var så trött att jag inte kunde tänka klart och känna efter ordentligt :( Hela tiden efteråt hade varit så otroligt mycket enklare om jag inte gått sönder, nästa gång vill jag vara säker på att BM kan sin sak! Det är ju inte bara att få ut bebisen som är viktigt utan fokus borde ju ligga på att mamman ska funka sexuellt i framtiden också! Sidospår...
I vilket fall som helst, jag hoppas verkligen du får den hjälp du behöver, det är du och ditt förhållande värda! Lycka till!
