Ingen sexlust efter förlossning

Min son är 14 månader och jag har inte haft nån jättestor sexlust om man säger så sedan förlossningen. Det har blivit värre sista halvåret, jämt precis efter de där 8 veckorna med avslag, så var man ju lite små sugen eftersom man var så nyfiken på hur det skulle vara att ha igen och vi inte hade haft på ett tag.

Men nu befinner jag och min sambo oss i en riktig svacka.

Min sambo har fått en hel otrolig sexlust som är från en annan planet. Helt plötsligt är han kåt dygnet runt, och tjatar om sex och allt som hör till varenda eviga dag och påminner mig om vilken nunna jag är osv.

Jag har tagit hand om vår son varje natt (frivilligt) i 14 månader, aldrig någonsin bett honom ta honom på nätterna eftersom jag varit mammaledig och han jobbat. Jag började småjobba i mars och har under sommaren jobbat så gott som heltid och har nu fått ett vikariat som gör att jag kommer jobba 33 timmar ungefär i veckan..

Samtidigt som jag tar vår son på nätterna.

Anledningen till att jag inte bett min sambo ta honom är för att jag vet att vår son skulle vakna betydligt oftare och skulle antagligen hinna vakna till liv ordentligt innan min sambo ens hunnit uppfatta att han är vaken. Jag vaknar av minsta ljud, så vår son hinner sällan ens uppfatta själv att han vaknat till innan han somnat om.
Nu vaknar han sällan på nätterna, men ibland så.. självklart.

Vi har bråkat så otroligt mycket på sistone. Om skitsaker! Min sambo är tydligen frustrerad, och jag får ständigt höra kommentarer som "tror du det finns snygga tjejer där?" (ska resa utomlands snart) och sånt om andra tjejer. Igår blev jag så jäkla trött på hans kommentarer och fråga varför han håller på så för, och då fick jag som svar att jag får skylla mig själv, eftersom han är frustrerad.

Vi hade sex tre dagar tidigare och även för fem dagar sen. På han var det som att det var flera veckor sen.

Han förstår inte att det är normalt att man kan tappa sexlusten efter en förlossning. Han fattar inte heller att jag blir avtänd av att han TJATAR varenda eviga dag om sex, hur lite sex vi har och vilken nunna jag är.

Jag går knappast igång på tjat eller känslan av att vara tvingad till sex.

Jag har föreslagit att han ska möta mig halvvägs. Att vi ska försöka vara lite mer "nära" på andra sätt, bygga upp lusten på såna sätt som att hålla handen, ligga och kramas, pussas och mysa och sånt framför tvn varje kväll och gå och ge varandra kramar och visa uppskattning under dagarna, men han säger bara att det kommer inte göra någon skillnad, jag är ju så himla okåt.

Jag blir bara så himla ledsen på hans oförståelse, hans tjat och pressen han ger mig.

Det känns som jag måste ha sex varje kväll för att slippa höra såna kommentar som att jag är tråkig, nunna, okänslig.. kommentarer om andra tjejer.

Han blir sur för precis allt som finns numera, och han vänder allt mot mig. Alltid mitt fel. Drar upp gammal skit som skedde för flera år sen när vi var tillsammans första gången, även fast de inte tjänar något till eller har med saken att göra.

Han är världens snällaste kille egentligen. Gör allt för mig och har alltid varit helt underbar på alla sätt som finns.

Men sedan min sexlust försvann, så har jag bara fått ta skit och höra hur dålig jag är. :(

Eftersom vi har det knakigt i vårt förhållande, så vill jag ju inte direkt ha sex ännu mer. Jag vill att det ska vara bra på alla plan i ett förhållande, och inte bara knulla och ha det skit i övrigt.

Det funkar inte för mig.

Nu är jag dessutom gravid med vårt andra barn, vilket medför att jag är otroligt trött (är i v.11) och inte orkar med vardagen på samma sätt i och med att jag jobbar, tar hand om vår son, städar ett hus helt själv och gör allt för att få det att funka.

Känner mig så otroligt misslyckad och oälskad för den jag är.

Nån som varit i samma sits? Hur tar man sig igenom en sån här kris?

Vill ju ha ett fungerande sexliv, men vill som sagt att det ska funka på alla plan och att han ska ändra sig när det gäller vissa saker och börja prioritera sin son framför sitt ego när han är sur.
(Kan sura i flera dagar utan att prata med varken mig eller vår son, och jag tycker de är så orättvist mot vår son att han ska bli drabbad).