jag är glad att jag inte litar 100% på läkare

Kan tillägga att hon inte informerat mig om de risker som finns med medicinerna i fråga. 

Min läkare på specialistmödravården sa att Nasonex är helt ok, gomspalt händer bara om man tar högre doser i tablettform och vid lokalbehandling av slemhinnor tar inte kroppen upp tillräckligt mycket för att det ska påverka fostret. Tabletter ska man dock bara ta om helt nödvändigt för att mamma och barn ska må bra. Jag och min man gjorde vår egen efterforskning och kom fram till att vi delade hennes uppfattning.

Antibiotikan är helt oförsvarlig, du borde verkligen ringa tillbaks till läkaren och fråga hur hon tänkte så hon inte fortsätter skriva ut det till gravida kvinnor!!! Jag  vågar knappt tänka på vilka tragedier den här Eva skulle kunna orsaka...

www.janusinfo.se   

Tror det ska vara uppdaterat kring risker med läkemedel och graviditet!

Erytromycin
Preparat Abboticin, Abboticin Novum, Ery-Max.
Bedömning Användning av erytromycin i tidig graviditet har kopplats till en något ökad risk för lindriga hjärtfel. Om man kan välja mellan erytromycin eller penicillin V i tidig graviditet, är det senare att föredra. Om exponering för erytromycin skett i tidig graviditet finns av detta skäl ingen orsak att diskutera ett avbrytande av graviditeten.
Översikt Analysen av samband mellan användning av antibiotika och uppkomst av missbildningar försvåras av att antibiotika ibland ges vid virusinfektioner, som i sig kan utgöra en svag teratogen risk, eller vid sekundärinfektioner till sådana virussjukdomar.

I ett arbete jämfördes graviditetsutfallet efter det att modern använt erytromycin med om hon använt penicillin V och man fann tecken på en specifikt ökad risk för medfödda hjärtfel efter erytromycin. En tänkbar förklaring till fyndet gavs också. Det påpekas emellertid att användningsområdena för de två antibiotikumen inte är helt likartade och att möjligheten att det rör sig om ett slumpfynd inte kan uteslutas. De iakttagna hjärtfelen var främst ventrikel- och förmaksseptumdefekter, det vill säga relativt lindriga tillstånd.

I det svenska Medicinska Födelseregistret finns 2 258 barn, vilkas mödrar rapporterat användning av erytromycin i tidig graviditet. Bland dessa barn hade 46 barn en missbildningsdiagnos, vilket utgör en helt normal frekvens (2,0%). Ett av barnen hade spina bifida. Av barnen hade 23 något medfött hjärtfel (16 förväntade).

Behandling av nyfödda barn med erytromycin har i ett par studier satts i samband med en ökad risk för pylorustenos. Störst risk tycks föreligga under de två första levnadsveckorna. Teoretiskt skulle en sådan risk också kunna finnas vid exponering i sen graviditet men har hittills inte bekräftats. I ovan nämnda studie fanns en svag antydan till sådant samband.

Från Janusinfo.se

Tack för era svar och tankar kring detta!

Zeppi  just Nasonexen kände jag också att det inte var så väldigt mycket att klaga på, i efterhand. Men i min stora upprördhet kring antibiotikan så tyckte jag att den också var en onödig åtgärd från läkarens sida. Men den är inget jag kommer ifrågasätta vid eventuell kontakt med henne igen. Dock kommer jag inte hämta ut den, utan jag behandlar med Rhinocort som många läkare hellre rekommenderar till gravida. Möjligt att det är bättre effekt av Nosonex just för bihåleinflammation, men men. Kanske tar till den om jag inte blir kry på Rhinocorten.

Fru74 Jag visste inte att FASS inte alltid innehåller den senast uppdaterade informationen! Detta var intressant tycker jag, och i nästa inlägg fick jag länken. Jag har redan lagt till länken i mina favoriter, just eftersom jag inte äter något utan min egen bedömning fört också. Denna misstro mot läkarna är inte något nytt hos mig, efter felbehandlingar och överdoseringar i min medicinska historia har jag börjat se till mig själv innan jag gapar för nya preparat  
 
Vad gäller om läkaren kan ha missat min graviditet - det är fullständigt omöjligt. Vi diskuterade min graviditet öppet, hon visste att jag var i 14+1 och jag upprepade två gånger att det viktigaste är att bebisen mår bra vid valet av mediciner. Hon valde antibiotikan ändå och informerade mig inte om att det finns risker för denna. Det tycker jag hon borde ha gjort om hon visste om riskerna även om hon bedömde att dessa inte är aktuella för mig av någon anledning. Men ärligt talat, jag tror att hon skrivit ut denna medicin är många år och inte lagt märke till de nya varningar som kommit ut. Det var många läkare som missat varningarna eftersom de kom ut under semestertider. Jag har forskat i det här nu :) 

Jag funderar på att kontakta henne idag, men kommer inte att äta medicinen oavsett. Men skulle gärna vilja ha en förklaring, dessutom kanske hon behöver upplysning om detta om det är så att hon inte är informerad. Som sagt, läkare är människor de också.

hipphipp Tack för infon! Jag var in på sidan nu, länkat den i favoriterna!
Jag har tidigare läst dessa specifikationer som du kopierade in, och det är denna forskning som utgör undelag för att medicinen är kategori D-klassad och ej rekommenderad till gravida förutom i fall då det är "absolut nödvändigt". Det låter kanske inte så farligt med en hel del av siffrorna, men det viktiga här tycker jag är att man faktiskt påvisat fler skadade barn vars mödrar ätit medicinen, kontra mödrar som ej ätit den. Av barnen hade 23 något medfött hjärtfel (16 förväntade). Varför riskera detta menar jag?
Den här gången stämmer FASS information, så jag känner inte att jag överreagerat och jag är väldigt glad att upptäckte det och skippade den. 
Hon kan inte i denna värld ha bedömt att det är absolut nödvändigt att jag måste få just denna antibiotikan för min, som hon sa, "lindriga bihåleinflammation", vilken hon som sagt inte ens ville att jag skulle medicinera alls.

Jag var lite omskakad igår, idag när känslorna lagt sig känner jag ändå att jag reagerade förnuftigt. Nu ska jag bara försöka bli frisk också!
 

Jag är inte den som inte erkänner fel när jag har det (även om det svider lite!) :

Nu har min BM ringt upp med besked från läkaren: antibiotikan är OK för mig i v 14+2.
Även min allmänläkare ringde upp och gav mig en utförlig förklaring som lugnade mina gravidnerver:
Risken med medicinen är främst under de 12 första veckorna, visst finns risken kvar även efter det men då bedömer man risken att gå med inflammation i kroppen som större. Jag är allergisk mot den alternativa penicillinet Kåvepenin varför jag inte får den. 

Tack igen för era inlägg, nu åker jag raka vägen till apoteket och handlar!  
 

Vad skönt att du fick svar på alla frågor från läkaren så du dels slipper gå och oroa dig och även får hjälp med bihåleinflammationen - Krya på dig och fortsatt lycka till med graviditeten!

Läkare slutade jag lita på när jag var barn då dem vägrade lyssna mig och mamma angående min kropp. Jag var alltid sjuk, jag kräktes en vecka varje månad i tio år. Jag vägde 21kg när jag var 12, hade ingen energi osv osv osv och läkarna vägrade lyssna på oss. Sa bara att jag inbillade mig, hade förstoppning, hade kommit i puberteten (isåfall kom jag in i den som två-åring och varför skulle man kräkas en vecka varje månad i tio år för att man kommit i puberteten?)..... När jag var 12 fick jag äntligen de tre räddande orden. Hade jag inte fått dem hade jag varit död nu. Jag är mjölkallergiker. Det krävdes bara att jag led dygnet runt i tio års tid och att jag vet att hade jag inte fått veta det hade jag antingen dött av näringsbrist eller så hade jag tagit livet av mig för jag orkade inte mer.
Läkarna skiter i kvinnor har jag mer och mer upptäckt. Särskilt äldre och mammor. Min kompis dotter måste i princip vara blå i ansiktet av syrebrist innan hon får läkarhjälp. En äldre väninna halkade för några år sedan och bröt handleden vilket inte upptäcktes förrän förr året eftersom läkarna ansåg att hon var löjlig och överdrev. Vilket gjort att hon nu måste opereras eftersom benen läkte ihop fel.
Gång på gång läser man om föräldrar som kommer in med barn som är sjuka ofta men läkarna ignorerar dem och många barn dör helt i onödan. Hade läkarna tagit det där blodprovet hade man sett allergin, infektionen etc......

Tackar! Det roliga nu är att den antibiotikan jag skulle äta har inte funnits att köpa sedan i somras, fick jag veta nu på apoteket! Min läkares kommentar: "det verkar inte vara meningen att du ska ha någon behandling..." Hahahahahahahaha!!! Det är ju faktiskt komiskt. 
Summan av kardemumman: jag får ingen behandling alls. Men nu orkar jag inte lägga mer energi på detta, får försöka kurera mig lokalt istället och hoppas på att det ger med sig, ska även kika på andra medicinområden, hemeopatiskt eller vad jag nu kan hitta på.  Ja herregud, vad ska man säga? Det är för hemskt.. 10 års lidande i onödan!
Jag känner igen det så väl, detta med att få kämpa för att få hjälp. När jag förstod att jag fått Hypoterios (underfunktion av köldkörteln på något vis) eftersom att ALLA kvinnor på mammas sida har diagnosen, det är ärftligt, och jag hade alla symptom så fick jag ändå tvinga till mig ett blodprov. Ett enda blodprov var allt som krävdes. Min läkare tyckte att det var helt normalt att jag börjat  sova ca 14-15 h/dygn och att jag ganska plötsligt blivit nedstämd och håglös var enligt henne på grund av min barndom och förändringar i livet, jag var ny i Sthlm. Hon kunde inte tänka sig att jag, som "bara" var 25 år, kunde ha Hypoterios. Samt brist på B12, vilket jag också förstod eftersom damerna i släkten har även detta. Min kusin har fått ett barn med grova kommunikationssvårigheter till följd av B-vitamin bristen och min moster har fått en hjärnskada till följd utav B-vitamin brist under vad man tror 40-50 år. Mamma och alla andra mostrar och kusiner har bristen. Men nej, varför i herrans namn skulle jag ha det? menade hon. Jag fick nog blodprovet mest för att jag skulle sluta tjata. 
Jag kan berätta att det var en skamsen läkare som ringde med provsvaren, samma läkare gav mig sedan fel dos i 3 månader, hon var än mer skamsen när hon ringde och berättade detta. Jag sa inte ett ont ord till henne om något i hennes behandling av mig, jag tror att hon lärde sig något där. Men jag gick aldrig mer till henne

Nej, jag kommer att ta till mig tipsen jag fått här i tråden och fortsätter nog undersöka och kanske ifrågasätta de preparat som skrivs ut till mig!

Hahah hon kunde inte tänka sig att du som 25-årig kunde ha hypothyreos? Hon hade väl tuppat om hon träffat mig som fick diagnosen när jag var tio =)

Haha ja verkligen :)

En läkare ställer alltid risk för obehandlad diagnos kontra risk vid medicinering. Här ansåg antagligen läkaren att det var värre för dig att gå med en infektion i kroppen (som kan leda till att din kropp stöter ut barnet) än att gå obehandlad. Jätte bra att du läser FASS men glöm inte att vi som läst medicin i många år inte enbart hämtar vår kunskap om läkemedel från fass. Det finns generella direktiv vi kan gå efter mm, så fråga alltid läkaren hur den tänker/tänkte just i ditt fall. Lycka till i graviditeten!

Janusinfo som redan nämnts är mycket bättre än fass.

Vänta bara till sluttampen om du får komplikationer och behöver medicinera för dem. Var och varannat piller är "livsfarligt" för gravida enligt bipacksedlar etc, men i själva verket är det oftast läkemedelsföretagen som garderar sig för att det saknas tillräckligt utförliga studier mm. eller att det uppkommit något fall där man inte till 100% kan säga att medicinen inte var skyldig.

Mediciner som är en känd uppenbar risk är det nog extremt sällan man faktiskt får som gravid.  men mediciner som verkar riskabla kan man springa på rätt ofta. Jag tackar min överläkare på spec-mvc som lotsat mig igenom massa sånt här som jag ojjat och nojjat över. Det är guld att ha någon som tar sig tiden att berätta mer ingående hur dom tänker och inte bara pytsar ut recept och säger att allt är lugnt, så sitter man där med fass och undrar om dom är alldeles koko-fläng 

och nej jag klickade inte på länken, jag googlade eftersom det stank rutten fisk om hela inlägget.

När min storasyster utreddes för reumatiska symptom i tidiga 20-årsåldern och testade positivt för ANA (typ att man har anlag för de autoimmuna blodsjukdomarna SLE (lupus) och Sjögrens) så tyckte mamma att jag skulle testa det med bara för att det skulle vara skönt att veta. Så jag gick till vårdcentralen och bad om ett blodprov för det. Läkaren som jag fick träffa var väldigt ignorant och förstog inte varför jag ville ta provet men om jag promt skulle envisas så fick jag väl det då... Det visade sig att det var positivt även för mig men i provsvarsbrevet så lät han precis lika ignorant och skrev typ igen att det inte betydde ett skit egentligen.
När jag nu är gravid och bara nämnde det i förbifarten hos BM (för det var ju tydligen inte nåt som var värt att veta enligt den tidigare läkaren) så skickade hon mig vidare till spec.mvc. Där berättade de att jag har en gravt ökad risk för preeklampsi (havandeskapsförgiftning) och att det var skitviktigt (den nya läkarens egna ordval) att de höll extra koll på mig och bebisen den senare halvan av graviditeten... Så jag är extremt skeptisk till vc-läkares utlåtanden efter det...

Känner precis som du, man måste dubbelkolla allt själv. Sjukvårdspersonalen har läst sina böcker och fått sin examen men det är inte säkert att de fortbildar sig.

När det gäller hypotyreos kan läkare nästan ingenting. De vet inte ens att många med hypotyreos har B12-brist. Bra att du till slut fick proverna tagna men ge dig inte där. Läs på om sköldkörteln, hypotyreos och behandling. Det finns många sidor med info: hypotyreos.info är en bra början.

Det är viktigt att kolla dina värden när du är gravid. Tyvärr har de sällan koll på detta på mvc så kräv provtagning där också. För lite medicin kan ge tillväxthämningar, mentala problem och i värsta fall missfall. Plus att du mår dåligt i onödan.