Ni som är ensamstående föräldrar och jobbar natt då och då (inte jämt men kanske 2-4 ggr per månad) - hur gamla har era barn varit när de kan klara sig själva hem från skolan, fixa mat och sova själva hemma på natten då ni jobbar?
Tycker det är mer upp till barnet.
Det är barn som inte vågar sova själv och därmed kan sova på nattdagis.
jag jobbar mycket nätter på min arbetsplats men det har jag valt själv. mina föräldrar sover över här hos mig sen fixar de så barnen är klara till skolan nästa dag. jag har fixat med kläder o packat ryggsäckarna. så allt är klart till morgonen där på. jag har fyra barn,
Jag jobbar inte natt längre, men jag minns hur jag var när jag var barn. Jag gick på högstadiet första gången jag sov ensam hemma, och jag minns att jag tyckte att det var obehagligt. Går det inte att lösa på annat sätt? Kanske har barnet någon kompis att sova över hos, tex? En granne, en släkting?
Jag tror att barn kan tycka att det är läskigt att vara ensamma på natten långt efter det att de klarar det praktiska som mat och sådant.
Absolut inte innan högstadiet. Det är ett väldigt stor ansvar att laga mat, lägga sig och sova helt ensam. Blir kanske lite annat om det finns syskon, och självklart måste man ju höra efter med barnet själv men ett barn som inte ens är tonåring ännu är absolut inte mogen för så stort ansvar, även om de kanske själva ofta känner sig oövervinnerliga och klarar aaaallt 
När vi var små brukade oftast farmor eller min 13 år äldre bror vara barnvakt.
Med barnvakt menar jag då alltså att de sov hos oss över natten, de gånger som mamma jobbade natt och pappa var iväg.
Har du många barn?
Skulle det inte kunna gå att barnet/barnen sover över hos kompis/ar den eller de nätterna det handlar om,
och då att den kompisen kan sova över hos er en annan gång så dennes föräldrar får dej fri-kväll?
Även i högstadie åldern kan det vara läskigt att vara ensam hemma,det tyckte jag iallafall...
bor ni i lägenhet kan du kanske be en granne se till barnen?
Jag jobbar inte natt själv - jag ställde frågan för att jag funderade på att det var rimligt att jag själv fick vara själv kväll/natt ganska tidigt när jag var barn. Min mamma var ensamstående, pappa bodde 15 mil bort, mammas föräldrar var döda. Jag minns inte exakt hur gammal jag var, men definitivt inte tonåring än. Jag förstår ju hennes knepiga situation, men jag vet också att jag fick en väl utvecklad mörkerrädsla och såg saker på TV som var otäcka också.
Men överlag har jag en känsla av att barn fick gå själva till skolan och allt möjligt tidigare då än nu.
Sova själv hemma är annorlunda om man gör det någon gång på skoj eller om det är pga jobb men absolut inte innan högstadiet.
Har en bekant som gjort så från att den äldsta var ca 10 år och de har inte farit väl av det, tex är den äldsta den mest mörkrädda jag någonsin mött, bland annat.
Gå hem från skolan och fixa enkel mat(läs värma i micron) från mellanstadiet beroende på barn.
har under uppväxten några gånger fått vara ensam hemma (med grannar som tittade in då och då) och sköta (enklare) mat och så själv, första gången när jag var 10. det var inte direkt obehagligt om jag lät bli skräckfilmerna på tv, men bra tråkigt. det beror ju såklart på barnet, personligen var (och är) jag väldigt självständig.
Därav rädsla!