Hjälp, min son hatar att gå till förskolan

hösten 2009 började min son på dagis. Han var då 2 år. Inskolningens första vecka var en pärs, riktigt jobbig. Sonen bara skrek och grät hela tiden, trots att jag var med hela tiden. Han ville absolut inte vara på dagis, han ville bara hem, och tjejen som höll i hans inskolnin var precis nyutbildad och tydligt osäker i mötet med min ledsna son.
Andra veckan bytte dom inskolare till en äldre kvinna med 20 års erfarenhet, och allt blev mycket bättre.
Sen fortsatte det i samma bana. Sonen älskade att gå till dagis, träffa sina kompisar, vara ute, ha samlingar, sitta tillsammans och äta allihopa osv. Han gick då 15 timmar i veckan eftersom jag var arbetslös och inte hade någon annan sysseldättning.
Sonen var alltid glad och det märktes tydligt hur bra han trivdes på dagis. Personalen var och är helt underbara och fantastiska människor med hjärtat på rätta stället och som behandlar alla barn på precis rätt sätt, om man säger så.
I februari förra året fick jag en praktikplats i en butik. Jag var jätteglad och tyckte det skulle bli skönt att få komma ut lite. Jag praktiserade 10-18 varje vardag. Sonen gick då på dagis 9:30-17 då han pappa hämtade honom.
Direkt blev det problem. Sonen var ledsen, började sova riktigt dåligt och ville absolut inte gå till dagis. Jag förstod det. Han hade inte varit så mycket på dagis tidigare, men hon skulle nog vänja sig, tänkte jag. Men inget blev bättre. Jag praktiserade tom den sista juni förra året, och under hela den tiden var det jobbigt för sonen. Han ville verkligen inte gå till dagis. Jag pratade mycket med honom om det, och försökte uppmuntra honom och prata positivt om dagis. Men det fungerade inte.
Sonen är oxå väldigt känslig. Så fort det kommer en ny personal eller ett nytt barn så märks det på honom direkt. Han blir orolig, börjar kissa på sig och är allmänt nedstämd och ledsen. Detta har jag pratat om med personalen på förskolan, och dom är väldigt förstående och bemöter alltid min son mer finkäsnligt.
Efter praktiken började jag jobba på inringning på en förskola. Jag jobbade ett par dagar i veckan, och då gick det plötsligt jättebra för sonen. Han var den glada killen igen, som älskade att gå till dagis. Han var åter igen harmonisk.
I oktober förra året fick jag ett vikariat på förskolan där jag jobbade. Min sambo och sonens pappa blev då arbetslös. Pga det fick sonen gå tillbaka till att gå 15 timmar i veckan, 3 dagar i veckan, 5 timmar/ dag. Och det gick jättebra. Sonen var ständigt glad och harmonisk.
För 4 veckor sen började jag och sambon plugga på komvux. Första veckan hade vi kortare intron i dom kurser vi nu läser och då gick sonen på dagis dom tiderna som vi hade intron. Det gick jättebra.
Veckan efter började han så gå på dagis varje vardag mellan 9:30-15:30. Jag och sambon pluggar på distans så vi kan ju välja själva hur sonen ska gå på dagis.
Ända sen dess mår sonen jättedåligt. Han är orolig, vill inte sova själv, är ledsen och nestämd mest hela tiden. Han vill verkligen inte gå till dagis, aldrig. Det är samma sak varje morgon. Och jag förklarar och berättar att han inte kommer vara på dagis så länge: "Först är ni ute en stund och leker, sen går ni in och äter mat. Efter det leker ni en stund, sen blir det mellanmål och efter det hinner du leka en liten stund innan jag kommer och hämtar dig".
Min son har väldigt lätt att sätta ord på sina känslor, så jag vet hur han känner och jag är noga med att visa att jag förstår honom och att hans känslor är helt ok. Jag förklarar oxå att när mamma och pappa gör skolarbete får du vara på dagis. Dom andra barnens föräldrar jobbar eller går i skolan dom oxå.
För en halvtimme sen ringde dom från dagis och sa att sonen var jätteledsen och klagade över ont i magen. Sambon åkte och hämtade sonen och så fort dom kom in genom dörren blir det uppenbart att sonen har ljugit för personalen för att han ska få gå hem. Han har inte ont i magen, han mår jättebra säger han.
Sonen är snart 4 år (i nov). Jag vill att han ska må bra. Men han kan ju inte vara hemma jämt, för vi måste hinna med skolan. Och i framtiden kommer vi ju få jobb och då kan han ju inte heller vara hemma.
Vad ska jag göra?  Hela den här veckan har han totalvägrat att äta på förskolan och har dragit sig mer och mer inom sitt skal och svarar knappt ens på tilltal.