Frågan är om man själv tolkar in naturliga ting som övernaturliga för att vi vill det, eller om det är övernaturliga väsen som visar sig när vi behöver det...
Har själv varit med om en mycket stark uppelvelse som också kan ha varit en ren tillfällighet men i en mycket speciell stund. Jagfick ett dödsbud, en nära vän som varit sjuk länge hade "äntligen" dött, plågan var över. Detvar väntat men jag brast ut i jättegråt ändå såklart. När jag står där med luren fortfarande i handen och tårarna rinnande ser jag en stor fågel, typ örn eller falk, hoppa i ett dyhål nedanför vårt hus. Jag liksom fastnade på den där fågeln, smög ut för att se vad det var. Gick närmare och närmare och den stultade omkring där i gyttjan. Och så plötsligt, när jag bara var några meter ifrånden, bredde den ut sina stora vingar flög upp, cirklade runt mig ett par varv och försvann. Har varken sett den förr eller senare. Då, i den stunden, tog jag det direkt som ett budskap från tjejen som dött, att nu är jag fri från skiten och flyger fritt.
Med lite distans till det hela inser jag att det kanske var precis det jag ville tänka och känna just då och att fågeln bara blev en slumpmässig sak som dök upp att hänga upp detta på. Vem vet?