Hur berätta för sina barn - vi skall skiljas

Det är ju bara att ni berättar? Barn är varken korkade eller ömtåliga.

Jag har inga barn själv, men mina föräldrar skilde sig då jag var ca 9-10 år. Det var en "ful" skilsmässa och mina föräldrar pratar fortfarande inte med varandra (det är ca 20 år sedan nu...). Så mitt bästa råd är: Även om ni föräldrar har svårt att kommunicera/samarbeta - tänk på barnen! Försök att hålla en "juste" nivå på samtalen då barnen är med. Jag menar inte att ni ska försköna något, men spar knivkastningen till någon gång då barnen inte är närvarande

Jag tycker ni samlar familjen och så berättar ni det.

Barnen är ju ändå inte så små så att dom förstår nog om ni förklarar eftersom dom säkerligen har kompisar / skol kompisar vars föräldrarna är skilda.

Ni kanske kan säga t.e.x att mamma & pappa ska inte bo tillsammans mer och förklara för dem, säga att pappa ska bo kvar i huset men mamma ska bo i ett annat hus osv.
Dom frågar säkert varför osv, som ni då får förklara..

Lycka till! :)

Anonym (Barnet).
Tack!
Tack och lov kan jag och min man kommunicera väldigt bra :). Det är vårt minsta problem ;).

Anonym (Skilsmässa)
Det var så vi tänkte göra. Samla hela familjen och sen verkligen ge det all tid hela helgen. De kommer säkert att ha tusen frågor som vi inte kan förutse.

Hej,
Det är bättre för barnen att ha två lyckliga föräldrar som inte lever tillsammans än att ha en "kärnfamilj" med olyckliga individer.
Hoppas att ni löser det på bästa sättet.
Jag vet (av egen erfarenhet och från andras) att det är viktigt att förklara för barnen att:
1. Er skilsmässa är INTE deras fel.
2. Oavsett vad som händer kommer ni att älska de lika mycket alltid.
Lycka till

Vi berättade i våras för våra barn. 2 och 4 år gamla. Jag har aldirg varit så nervös i hela mitt liv. Hade byggt upp en bild som var väldigt dålig
Den lilla var ju för liten för att förstå men den stora tänkte jag mest på.
Vi drog inte in några känslor i det hela eftersom vi själva inte riktigt visste mer än att vi inte ville bo ihop längre. Vi sa helt enkelt bara "mamma ska bo på ett ställe och pappa på ett annat". Våra barn har inte ifrågasatt varför än och nu är han 5 år den största. De bara accepterar att det är som det är. Det gick mkt enklare än vad jag någonsin kunde tro.

Nu 5 månader senare har de ännu inte reagerat på nåt annat sätt än att de är som vanligt

har också en sjuåring o vi msåte berätta snart, att min make vill skiljas. jag har dragit på det för jag behöver först få samtal med banken om jag kan ta över bostaden. vill att min dotter ska kunna få veta det direkt då vi berättar i så fall. att vi ska bo kvar här (o hon o pappa någon annanstans som vi inte löst än) o skola o kompisar o katten o allt blir detsamma. men att vi ska flytta isär. att vi älskar henne lika mycket alltid, att det är mig han flyttar ifrån, inte henne. men fy fan jag mår så dåligt över att det sker. jag vill ju inte ens. jag ska dock inte visa dottern hur dåligt jag mår. att jag är ledsen, men inte den stora sorgen... något mer jag ska tänka på att säga? det känns omöjligt att veta vilka frågor som komemr komma upp...
osäker på om vi ska säga som det är, att det är min mans beslut. elelr säga att det är ett gemensamt beslut?