Hjälp mig!
Jag får snart psykbryt, vad är det för fel på mig? Varför skiter barnen fullständigt i vad jag säger?
De får inte se på tv, varför ska jag behöva gömma fjärrkontrollerna för att de då ska låta bli att se på tv?
De vet att de inte får, de vet hur arg jag blir så VARFÖR sätter de på tv:n så fort de får en chans?
Det samma med tv:spelet.
Max 1 timme om dagen och det är de mer än väl medvetna om. Jag säger till att tiden är ute och ändå hittar jag dem framför tv:spelet en stund senare. De vet ju att jag är i rummet bredvid och hör dem...
Ska man behöva springa efter dem och kontrollera vad de har för sig hela tiden?
Vi pratar om regler dagligen, vi pratar om vad vi ska göra och vad vi får göra. Hur länge hit och dit osv. Men aldrig att det fungerar. Varför går det inte in? Var är jag otydlig?
Vi kan i bilen påväg till affären gå igenom vad som ska göras och vad jag förväntar mig av dem: att de sköter sig och lyssnar på mig och hjälper till.
De lovar dyrt och heligt, men ändå så går det åt h-vete i affären och jag skäms över mina vilda barn.
Jag försöker ge dem uppgifter för att sysselsätta dem, men efter några uppgifter var så tröttnar de och försvinner. Samma visa 99% av alla gånger vi handlar.
Jag är väldigt noga med att prata med dem i lugn ton och jag ser till att alltid berömma dem och ibland även belöna dem när de uppför sig. Jag menar absolut inte att de ska vara knäpp tysta och vänta på min signal innan de får gå utan bara att de gör så som vi kommit överens om. Det är inga orimliga krav alls. Vanligt hyfs bara.
Vid läggdags ber jag dem att gå till sina rum och plocka undan det värsta på golvet och ta på sig sina pyjamasar. Det fungerar inte. Efter 5-10 min får jag säga till igen för inget har hänt alls. Efter ytterligare 5-10min har inget hänt i alla fall och ibland så drar jag då in förmånen kvällssaga. Det bekommer dem inte ett dugg.
Jag har varit med dem och visat hur man plockar undan, jag berömmer och uppmuntrar, men de bryr sig inte ett dugg.
Jag har försökt med belöningssystem där de fick klistermärke för varje dag som det var ordning när de la sig och när de hade 7 märken fick de en peng. Det fungerade i 3 veckor sedan var det inte roligt längre och de struntade helt i att de blev utan pengar.
Jag har även vid några tillfällen genom åren plockat bort varenda leksak i hela huset. De fick var sin liten bil att leka med för att markera att de inte kan dra runt som en orkan i hela huset och sprida sina grejer över allt och sedan vägra plocka upp efter sig. 1:a dagen visste de inte vad de skulle göra, 2:a dagen lekte de med sin bil utan att bry sig om att allt annat var borta. När de sedan efter någon vecka fick tillbaka lite leksaker så brydde de sig ändå inte om att ta hand om sina saker.
De har varsitt stort sovrum och ett gemensamt lekrum så de har gott och väl plats att leka på och ska inte behöva ha sina saker över allt. Och jag säger inget om de har saker som de leker med, men när de hela tiden börjar med nya projekt utan att plocka undan de gamla blir jag irriterad. På de gemensamma ytorna ska det inte vara fullt med leksaker.
Minsta har till och med fått stå och handtvätta sina strumpor efter att han som vanligt sprungit ute på gräsmattan efter regn med strumporna på och utan skor. Det har inte alls hjälpt det heller.
Vad gör jag för fel? Varför går allt jag säger in genom ena örat och ut genom det andra? Varför bryr de sig inte om beröm och uppmuntran? Varför bryr de sig inte när de blir "bestraffade" så att de tänker till nästa gång och slipper straffet? WHY?
Ja, jag är konsekvent. jag ändrar mig inte hur mycket de än tjatar. Ett nej är ett nej.
Kan tilläggas att det är två pojkar på dryga 4 och 7 år.
