• Anonym (vill adoptera)

    Vill adoptera lite äldre barn, är det okej med biologiska också då?

    Jag har en fundering kring adoption. Har alltid varit öppen för det och min man likaså. Har både adopterade och fosterbarn i min stora härliga brokiga släkt så för mig har adoption alltid varit ett helt normalt sätt att bilda familj på. Inget laddat eller konstigt eller så.

    Min man och jag har fått flera missfall efter varandra (har inga biolgiska barn) och mf-utredningen gav inget. Vi har fått beskedet att fortsätta försöka för någon gång borde det funka.

    Vi har därför tänkt på möjligheten att adoptera och att låta naturen ha sin gång, dvs fortsätta med oskyddat sex och se om det nån gång blir en fullgången graviditet. Nu är det så att jag är fullt medveten om att det anses fel att försöka få bio-barn när man adopterar.  Men vår situation är lite annorlunda. Ursprungsplanen var att först få ett bio-barn och sen adoptera ett småsyskon (om man godkänns som a-föräldrar då såklart) men nu tänkte vi att först adoptera och sen så om vi kan få till ett bio-barn.
    Vi vill gärna adoptera ett barn som är 4-5 år och undrar om reglerna som gäller att man inte har eller försöker få bio-barn är lika stränga när man adopterar ett äldre barn.

    Ber om ursäkt om inlägget är rörigt. Huvudfrågan är: är det okej att planera ett bio-barn när man vill adoptera ett lite äldre barn?

  • Svar på tråden Vill adoptera lite äldre barn, är det okej med biologiska också då?
  • Anonym (stolt AD-mor:o))

    Hej,

    Trevligt att du vill adoptera! Solig

    När det gäller att försöka få bio-barn samtidigt som man adopterar så är det inte tillåtet av adoptionsorganisationerna och socialtjänsten, och ännu värre om man adopterar äldre barn som är några år gamla!

    Tänk dig en 5-åring som du känner här i Sverige, tex en systerson eller en kompis dotter. Fantisera att främmande vuxna från tex Afrika, Kina eller Colombia kommer hit och tar detta barn och åker hem till tex Afrika eller Colombia med det.

    Vilken chock för barnet! Barnet upplever: Ingen talar mitt språk! Ingen förstår vad jag säger och jag förstår inte dom! Alla ser "konstiga" ut! Maten är konstig. De har konstiga rutiner! Kläderna är konstiga. Vädret konstigt. Lukterna. Var är mina kompisar? Det som JAG är van vid? Panik! Stress!

    Många adopterade (särskilt lite större barn) kan ofta drabbas av post-traumatisk stress. De behöver enormt mycket trygghet, lugn, språkträning och uppmärksamhet från sina nya föräldrar för att inte tappa fotfästet. Det kan ta flera år att landa.

    Därför är det inte särskilt omtänksamt att samtidigt planera in att få en uppmärksamhetskrävande bebis som genast får det adopterade barnet att känna sig som ett andrahandsalternativ....och den tid som det adopterade barnet verkligen behöver SJÄLV med sina föräldrar tas ifrån henne/honom.

    Det tar tid att anknyta och läka sår i själen.

    Försök få bio-barn innan, men inte medans ad.processen!

    Lycka till ! Nalle

  • Anonym (vill adoptera)
    Anonym (stolt AD-mor:o)) skrev 2011-09-20 12:04:41 följande:
    Hej,

    Trevligt att du vill adoptera! Solig

    När det gäller att försöka få bio-barn samtidigt som man adopterar så är det inte tillåtet av adoptionsorganisationerna och socialtjänsten, och ännu värre om man adopterar äldre barn som är några år gamla!

    Tänk dig en 5-åring som du känner här i Sverige, tex en systerson eller en kompis dotter. Fantisera att främmande vuxna från tex Afrika, Kina eller Colombia kommer hit och tar detta barn och åker hem till tex Afrika eller Colombia med det.

    Vilken chock för barnet! Barnet upplever: Ingen talar mitt språk! Ingen förstår vad jag säger och jag förstår inte dom! Alla ser "konstiga" ut! Maten är konstig. De har konstiga rutiner! Kläderna är konstiga. Vädret konstigt. Lukterna. Var är mina kompisar? Det som JAG är van vid? Panik! Stress!

    Många adopterade (särskilt lite större barn) kan ofta drabbas av post-traumatisk stress. De behöver enormt mycket trygghet, lugn, språkträning och uppmärksamhet från sina nya föräldrar för att inte tappa fotfästet. Det kan ta flera år att landa.

    Därför är det inte särskilt omtänksamt att samtidigt planera in att få en uppmärksamhetskrävande bebis som genast får det adopterade barnet att känna sig som ett andrahandsalternativ....och den tid som det adopterade barnet verkligen behöver SJÄLV med sina föräldrar tas ifrån henne/honom.

    Det tar tid att anknyta och läka sår i själen.

    Försök få bio-barn innan, men inte medans ad.processen!

    Lycka till ! Nalle
    Tack för ditt svar. Men tror du inte att det faktum att jag och min man kan få bio-barn gör att a-barnet INTE känner sig som ett andrahandsalternativ? Vi tänkte adoptera från början innan vi visste att vi hade missfallsproblem. Vårt förstahandsalternativ var: först ett bio-barn och adoptera ett småsyskon. Nu blev det istället: först adoptera ett storasyskon och sen få ett bio-småsyskon. Själva adoptionen är ju något vi tänkt på från början. Men du har rätt i att a-barnet kommer behöva mycket uppmärksamhet och då är det inte så bra med en spädis samtidigt.
  • Anonym (stolt AD-mor:o))
    Anonym (vill adoptera) skrev 2011-09-20 12:13:52 följande:
    Tack för ditt svar. Men tror du inte att det faktum att jag och min man kan få bio-barn gör att a-barnet INTE känner sig som ett andrahandsalternativ? Vi tänkte adoptera från början innan vi visste att vi hade missfallsproblem. Vårt förstahandsalternativ var: först ett bio-barn och adoptera ett småsyskon. Nu blev det istället: först adoptera ett storasyskon och sen få ett bio-småsyskon. Själva adoptionen är ju något vi tänkt på från början. Men du har rätt i att a-barnet kommer behöva mycket uppmärksamhet och då är det inte så bra med en spädis samtidigt.
    Jag menar att barnet känner sig som andra hand pga att att det kommer ett nytt barn in i familjen som kräver och får föräldrarnas uppmärksamhet.

    Det tar tid med anknytning när man "blivit uppdragen med rötterna".

    Adoptivbarnet behöver er fulla uppmärksamhet och trygghet själv (- utan konkurrens av en bebis), så länge som möjligt innan det blir syskon. Särskilt äldre barn som 4-5 år som byter språk och kultur, rutiner, vänner, vanor och har många tydliga minnen och separationer bakom sig.

    Ni kan ju prova med biobarn igen efter ett par år när adoptivbarnet knutit an och landat hos er ordentligt.Eller prova nu innan ni ansöker om medgivande för adoption.

    Solig
  • Tealhawk

    Tycker att "Stolt AD-mor :o)" har väldigt rätt i det hon skriver. Skaffa verkligen inte ett biologiskt barn i samma veva ni får hem det äldre adoptivbarnet. Det kommer bli syskonrivalitet när ni än väljer att skaffa ett till barn, oavsett om det blir biologiskt eller ett till adopterat, så det är sjukt onödigt att sätta hela äldre syskonets förtroende på spel genom att göra det för tidigt efter ankomsten. Det är ju vanligt att äldre syskonet känner sig utbytt, men med det bagage A-barnet kommer ha kan en ny baby i värsta fall leda till att det tror att det kommer bli bortskickat och lämnat ensam igen.

    Dessutom har adoptivbarn har statistiskt sett enklare att utveckla psykiska problem under tonåren. Nu har jag klarat mig undan själv (är adopterad vid 6 mån ålder.) och är lycklig för det, men om jag varit deppig och haft ett yngre syskon som hade biologiska band med föräldrarna skulle jag nog känna mig väldigt mycket som en sämre ersättare tills föräldrarna skaffat en "egen".
    De förblir ju inte barn för evigt, något många, många människor glömmer bort när de är i planeringsstadiet.

  • Anonym (vill adoptera)

    Ja jag är nog lite naiv i den här frågan eftersom jag bara sett goda exempel på adoptioner där alla mått bra. Det är verkligen ledsamt att det här med adoption är så laddat. Att ett barn känner oro för att bli övergivet en gång till eller har andra trauman från sin bakgrund är ju inte så konstigt men det riktigt ledsamma är ju om barnet skulle känna sig utanför eller mindre värd än ett ev. bio-barn. Varför skulle jag och min man älska det barnet mindre än ett barn vi tillverkat själva? Hursomhelst så kommer vi nog vänta med att försöka få ett bio-barn och fokusera på adoptionen istället.

  • dubbelmamma0310

    Om ni kollar på tex BFA finns där barn som söker föräldrar, där finns ofta barn som är lite äldre. Man kan ansöka om dem även om man inte har någon köplats (ännu), tror jag. Det verkar som om det går fortare att få äldre barn. Jag förstår det som att ni har försökt få barn länge, bara det kan göra att vissa länder tycker att det är okej att ni adopterar även om det finns länder som kräver att man ska ha intyg på varför det inte går. Vi har avslutade graviditeter i v 17 och en son född i v 24, det verkar inte vara några problem för oss. Har ni dessutom varit gifta ett tag så är det nog bara till att ordna med ett medgivande och sedan fixa ett land som ni känner att ni vill ha barn ifrån.

    Så spännande för er!

  • Anonym (A-mamma)

    Det är klart att ni kan skaffa syskon till ett adopterat barn som kommer magvägen. Det är bara en fråga om timing. Ert första barn behöver sin tid i familjen innan ett syskon kommer, oavsett hur syskonet kommer och hur gammalt det är.

    Att ha både adopterade barn och bio-barn i en och samma familj tycker jag inte är något annorlunda eller skrämmande men det är inte optimalt för varken föräldrar eller barn att syskon kommer allt för tätt, särskilt inte om det första barnet kommer till familjen efter flera levnadsår och med hem, land och språkbyte i bagaget.

  • Anonym (testa på bara...)

    Om ni vill kan ni ju utredas och köa och försöka samtidigt, berätta det inte för kommunen, en adoptionprocess är lång och ibland osäker, så länge inte era papper är iväg drabbas ingen om ni sedan inte fullföljer om ni blir gravida. Det blir bara nån annan på köplats efter er som blir glad.

    MEN när ni sedan har skickat era papper och kan bli föräldrar till ett äldre barn när som helst bör det få all uppmärksamhet tills det bott in sig. Då är det inget shysst att försöka. NI kommer nog känna hur mycket tid just ert barn behöver och då märker ni också om det känns rätt att skaffa bio barn som syskon till just ert barn!

  • Anonym (stolt AD-mor:o))
    Anonym (vill adoptera) skrev 2011-09-20 18:00:28 följande:
    Ja jag är nog lite naiv i den här frågan eftersom jag bara sett goda exempel på adoptioner där alla mått bra. Det är verkligen ledsamt att det här med adoption är så laddat. Att ett barn känner oro för att bli övergivet en gång till eller har andra trauman från sin bakgrund är ju inte så konstigt men det riktigt ledsamma är ju om barnet skulle känna sig utanför eller mindre värd än ett ev. bio-barn. Varför skulle jag och min man älska det barnet mindre än ett barn vi tillverkat själva? Hursomhelst så kommer vi nog vänta med att försöka få ett bio-barn och fokusera på adoptionen istället.
    Jag vill bara förtydliga att jag verkligen INTE menar att adoptivbarnet skulle känna sig mindre värd är ett bio-barn!? Varför skulle det det??  Jag menar att adoptivbarnet behöver egentiden med föräldrarna och inte ett syskon för tätt inpå. Det nya syskonet kan göra att adoptivbarnet känner sig åsidosatt. Sedan om syskonet är adopterat eller biologiskt har jag inga tankar om annat än att anknytningen ofta tar mer tid för adopterade barn... Glad

    Och jag vet inte riktigt varför din tanke dök upp om att fråga varför du & din man skulle älska adoptivbarnet mindre än ett ni "tillverkat själva"?!  Det har ju ingen här i tråden insinuerat på heller, så det kanske är din egna tanke? Varför skulle någon ha olika stark kärlek till sina barn oavsett adopterad eller ej?

    tyckte tanken var lite märklig.... Förvånad

    jag önskar er lycka till {#emotions_dlg.flower}
  • Anonym (vill adoptera)
    Anonym (stolt AD-mor:o)) skrev 2011-09-20 22:23:47 följande:
    Jag vill bara förtydliga att jag verkligen INTE menar att adoptivbarnet skulle känna sig mindre värd är ett bio-barn!? Varför skulle det det??  Jag menar att adoptivbarnet behöver egentiden med föräldrarna och inte ett syskon för tätt inpå. Det nya syskonet kan göra att adoptivbarnet känner sig åsidosatt. Sedan om syskonet är adopterat eller biologiskt har jag inga tankar om annat än att anknytningen ofta tar mer tid för adopterade barn... Glad

    Och jag vet inte riktigt varför din tanke dök upp om att fråga varför du & din man skulle älska adoptivbarnet mindre än ett ni "tillverkat själva"?!  Det har ju ingen här i tråden insinuerat på heller, så det kanske är din egna tanke? Varför skulle någon ha olika stark kärlek till sina barn oavsett adopterad eller ej?

    tyckte tanken var lite märklig.... Förvånad

    jag önskar er lycka till {#emotions_dlg.flower}
    Min kommentar var ett svar på något som du skrev i ditt första inlägg:
    Därför är det inte särskilt omtänksamt att samtidigt planera in att få en uppmärksamhetskrävande bebis som genast får det adopterade barnet att känna sig som ett andrahandsalternativ....och den tid som det adopterade barnet verkligen behöver SJÄLV med sina föräldrar tas ifrån henne/honom.
    Jag och min man skulle aldrig se det adopterade barnet som ett andrahandsalternativ men du skrev här i inlägget ovan att vårt tillvägagångssätt skulle kunna få barnet att känna sig som ett andrahandsalternativ. Jag tyckte också att tanken var lite märklig..

Svar på tråden Vill adoptera lite äldre barn, är det okej med biologiska också då?