• place

    syskonsvartsjuka !!

    Min äldsta son är nu 2½ år och min lilla flicka är 8 veckor och min son var världens gulligaste barn innan systern kom. När hon föddes förändrades han hel, det är som att se ett annat barn. Han gråter för allt, han försöker när han har chansen att peta på lillasystern och har till och med slagit henne när han har varit ledsen.....iblan så vet jag inte vad jag ska göra, känns som man tappar kontrollen över situationen och kan inte styra det . Finns det någon här som går eller gått igenom samma situation om sykonsvartsjukan.......snälla någon, ge mig några tips..... ...BEHÖVER DET JUST NU !!!

    claudia från göteborg.......

  • Svar på tråden syskonsvartsjuka !!
  • Jossan

    så där är mina styvbarn oxå..
    tyvärr fortfarande och deras hittills yngste bror är 1.5 år nu och de är fortfarande lika svartsjuka äldsta flickan är 5.5 år och mellersta är 3.5 år
    tror det blir hemskt när om 1.5-2 mån ska de få ett halvsyskon

    men försök att ge sonen mycket uppmärksamhet annars vet jag inget råd försöker få det att funka här hemma

    kram J

  • Venus

    Kan inte annat än lida med dig...
    Det är tufft, inte minst för det "stora" barnet som ska förstå att han ska dela mamma med en lillasyster han troligen inte ens bett om att få =)
    Min dotter var ganska lugn ändå när lillebror föddes för 4 månader, hon har aldrig slagit honom, men hon petar gärna på honom, speciellt när han sover och när hon "busar" med honom så kan det ibland se ut som om hon lägger sig på honom och hon har börjat kasta saker på honom...
    Jag försöker bara vara uppmärksam så att inget händer och så försöker jag i den mån jag kan lägga ifrån mig bebisen och ta hand om "det stora" barnet så att hon får känna att mamma fortfarande tycker om henne...
    Men jag säger ifrån så fort hon gör fel, jag låter det inte passera...
    Och vi fick en stor bebis när vi kom hem med lillebror, det var blöjor på, matas, bäras och andra småsaker som man "glömt bort"...
    Rådet vi fick var att låta henne få vara bebis ett tag och att så ofta vi kunde ägna oss åt endast henne, speciellt jag som mamma då...
    De har ju lite svårt att förstå att de helt plötsligt måste konkurera med en liten bebis, vi tycker inte att de behöver konkurera om vår uppmärksamhet, men det verkar som om de små tror det...

    Lycka till...
    Många kramar // Emma

  • Meli

    Jag har ingen egen erfarnehet, men jag skulle kunna tänka mig att det kanske skulle kunna hjälpa att låta honom delta mer i skötseln av bebisen så att han kan känna sig duktig, och kansek känna sig behövd för bebisen, då vill han kanske inte slå henne...

    Jag har dessutom läst att det är bra att prata mycket med det äldre barnet om hur det var när det var litet, kolla på foton från när han var liten och film om ni har det.

    Ge honom lite egen tid med mamma och pappa, om ni inte redan gör det.

    Förstår att det måste vara jobbigt, man älskar ju sina barn lika mycket, och vil ju att de ska vara glada för varandra.....

    Kramar

  • onka

    Har själv bara ett barn men minns hur det var när jag fick en lillebror. Jag var 8 år när brorsan kom och det var hemskt!! Jag älskar den ungen men jag gav honom många tjyvnyp när jag inte trodde mamma såg. Jag var så svartsjuk på att han fick all uppmärksamhet och jag fick skäll för att "jag som var så stor skulle veta bättre"
    Det jag saknade var att få vara mamma och pappas lilla flicka igen. Guld för mig var på helgkvällarna när mamma gjorde god mat och vi åt på finporslinet efter att lillebror hade somnat.
    Min åsikt om det hela är att låt storebror få vara liten, gör något som han tycker är kul när bebisen sover. Och snälla låt honom slippa höra att han som är så stor ska veta bättre. Tala om att det är fel att slåss och att lilla syster är liten och ynklig och han stor och stark i stället.

    Lycka till med dina barn!!!

  • mika78

    Jag kan till viss del förstå hur du känner dig. Jonathan ( 2 1/2 år ) har alltid varit glad och lätt att ha att göra med men när Albin kom för 10 veckor sedan blev han förändrad. Till en början var det lite tjyvnyp och hårda tag men allt eftersom tiden går så blir det bättre. Jag har sen allra första början låtit Jonathan vara med och hjälpa till med lille Albin. Jag tror dock att ganska mycket har att göra med åldern, allt ska testas. "Hur långt kan jag gå". Jag har bara varit extra tydlig om vart gränserna går. Hoppas att det löser sig. *kram*

  • längtat

    Det finns många barnböcker på biblioteket om svartsjuka som man kan läsa tillsammans... bra för båda parter.

  • Rebekka

    Ge honom mycket uppmärksamhet och mycket kramar och pussar och tilllåt honom bete sig som om han vore mindre än han är om han nu gör det.... du ser att det är en stor kris att bli syskon, att inte ha mamma för sig själv längre. Dessutom är det bra att låta honom hjälpa till lite grann i skötseln av bebisen och då kan du passa på att berömma honom extra och säga att han är så bra storebror så att han kan känna sig viktigt.
    Lycka till

Svar på tråden syskonsvartsjuka !!