"Onda barn" som njuter av att se andra barn gråta?

Jag har också träffat på såna barn och jag vet inte vad det beror på. Brist på empati helt klart och ja ofta är dom även så som vuxna men det kan också "växa bort". jag ogillar dessa barn och håller mina barn ifrån dom om ett annat barn visar sig vara en elak unge.

Eh den personen bör nog byta arbete... vilken fruktansvärd syn på barn!

Visst förekommer det empatistörningar och psykisk sjukdom även hos barn, om de blivit utsatt för fruktansvärt traumatiska händelser under de första åren tex, men då behöver ju de barnen akut hjälp! Men att påstå att en del barn bara helt enkelt beter sig så som friska och att det skulle vara något slags personlighetsdrag som inte är något att göra åt, det är ju katastrofalt fel!

Det är just de barnen som behöver kärlek ännu mer än alla andra välanpassade och snälla barn. Inget barn beter sig så utan anledning (men jag tror att det är en feltolkning från den vuxnas sida i de allra flesta fall) utan då finns det upprepade trauman i grunden.

För att ett barn ska kunna lära sig empati måste de också lära sig känslor. De kan bara lära sig känslor från människor i sin omgivning. Ingen annanstans. Det är ni vuxna runt omkring som drar er undan dessa barn som är orsaken till att de utvecklar empatistörningar.

Ja jag struntar i det. Om en unge pucklar på mina barn och njuter av det inte fan ger jag den ungen kärlek då! Mina barn är mig närmast. Och jo jag håller mina barn borta från såna elaka barn just för att jag itne vill att mina ungar ska bli slagpåsar för NÅGON. om barnet mår dåligt skiter jag i. mina barn ska fan itne behöva bli misshandlade för det.

Btw så måste det inte alls vara så att dessa barn har det svårt. Min mammas bästa väns son var väldigt elak som liten. Han puttade mig ner för bergs branter, Han slogs rev bet och skrattade när dom han gav sig på grät.

Hans mamma grät nästan blod då hon inte visste hur hon skulle få honom att förstå. Hon kunde inte lämna honom ur sikte när han var nära andra barn eller djur då han var så elak. Men nej han har INTE haft det svårt som barn.

Hans mamma var och är en väldigt bra kärleksfull mamma. Hon har idag 6 barn och ingen av dom andra barnen var som han som liten. Idag är han 30 år och from som ett lamm. Man kan inte tro han var så elak som barn.

Empatin utvecklas kanske senare hos vissa barn?

Jag hade också hållit mitt barn ifrån ett sånt "elakt" barn. Sen struntar jag i anledningen. Mitt barn ska inte vara slagpåse åt någon.

Exakt. I såna stunder gäller faktiskt "mitt barn andras ungar" jag skulle inte ha förståelse för ett sånt barn som misshandlade mina. hade nog känt avsky mot det barnet! Men jag kanske är en kall fisk vad vet jag. 

Osmakligt!

Man ger ALLA barn kärlek, det är vårt gemensamma ansvar som vuxna, Vi SKA veta bättre än att frysa ut utåtagerande barn. 

Usch! Skäms! Tänk en tanke på att ngn gång kommer även era barn att skratta när ngn annan gråter. Det är ett HELT vanligt beteende hos väldigt många, barn som vuxna att skratta när man blir nervös.
Den gången önskar ni nog att era barn får en varm famn istället för att en vuxen vänder ryggen  till.

Barn som har beteendestörningar behöver såklart ännu mer stöd. Av proffs och av vuxna runt omkring.

Självklart vill man inte att ens barn ska vara en slagpåse, lär då ditt eget barn vart gränserna går. Lär barnen säga nej, lära känna sina egna gränser, vad är OK, vad är det inte...

Jag har stött på mååånga barn i olika situationer, har varit kontaktfamilj till 3, har 2 egna och en kortare period arbetat på förskola-

Det finns INGA onda barn! Inte ens barn med riktigt tråkiga förutsättningar är onda.
Många däremot blir nervösa över sitt eget beteende och skrattar när dom blir åtsagda eller inte förstår konsekvenserna av sitt eget beteende.
Men en kompetent vuxen sätter sig ner i barnets nivå och har inga problem med att vända detta.

Ignorans, mobbing och okunskap är totalt oacceptabelt ifrån vuxnas sida mot ALLA barn. Mesig tyst mus/utåtagerande/aggresivt/slött barn ----> ALLA ska behandlas med kärlek och respekt! 

Ett mycket bättre alternativ är att lära era barn att själva sätta sina egna gränser om vad känns bra och inte. Lär dom att själva säga nej till beteenden där dom blir kränkta.
Det kommer även gynna barnen längre fram i tiden, på arbetsplatsen, i skolan...

Men att gå in och "ta bort" ev riskbeteenden hos andra barn jämte ens egna, är bara dumt!
Ni kan inte hålla era barn i handen hela livet, och den dagen då skolan startar så är det väl ändå ett bättre alternativ att ert barn själv lärt sig de magiska orden..
- Jag tycker om dig, men jag vill inte leka med dig om du gör så.

Det är aldrig barnet det är fel på, det är handlingen som kan vara mindre bra!