Tänker på mitt gamla liv och saknar!

Jag känner mig så låg, så nere. Ledsen i hjärtat på något sätt.

Jag går med en massa känslor i bröstkorgen och scenarier från olika delar av mitt liv dyker upp i mitt huvud hela tiden. Jag tänker på gamla vänner, bostäder, skolor, jobb, kärlekar, familjemedlemmar, drömmar jag har haft som inte gått i uppfyllelse… och fylls av saknad och en känsla av förlust.

Mitt liv har ändrat sig enormt efter att jag träffade min sambo för 3 år sen. Jag har blivit mamma, flyttat till ett nytt land (Danmark), lärt mig ett nytt språk, blivit husägare, har ett nytt jobb i en för mig ny branch…

Mitt liv handlar om att jobba och sen vara husmor. Jag har aldrig tid att bara vara ensam! Och jag har varken tid, råd eller ork att hålla kontakten med gamla vänner och sammanhang som jag hade innan. Ibland har jag lust att sluta jobba på heltid så att jag kan ta hand om mig själv, och underhålla mitt nätverk igen…

Kanske behöver jag bara ta ledigt ett tag?

Det känns iallafall som att jag håller på att kvävas! Är det meningen att livet ska vara/kännas såhär när man blivit förälder? Bara att gilla läget? Någon som känner igen dessa känslor/tankar?