• Hugge

    Mammig 3-månaders?

    Senaste tiden har det hänt vid 4 olika tillfällen att min son blir helt hysterisk när han upptäcker att han är i någon annans famn än mammas eller pappas. Tyvärr så har sonens farmor varit den som råkat ut för det flera gånger. Nu tror jag inte att varken hon eller de andra tar det personligt, men jag själv funderar på vad orsaken till detta kan vara och om man kan göra något för att underlätta för honom. 

    Allt börjar bra, han är nöjd och glad och ler stort mot dem som pratar med honom, men när han kommer till deras famn så blir det tvärstopp. Han blir som en fiolsträng och skriker hysteriskt tills han knappt för luft eller får kväljningar. Då duger inget annat än bröstet som tröst. Han har hela tiden helst velat bli buren om han inte har något att titta på, exempelvis sitt babygym eller mobilen ovanför skötbordet. Med andra ord så har han hängt på min axel hela dagarna periodvis. I början var det värst, han skrek så fort man lade ner honom och kunde inte somna någon annanstans utom i famnen. Dem bitarna har liksom blivit mycket bättre, men nu undrar jag vad som kan göra att han reagerar såhär? Vi träffar hans farmor minst en gång i veckan, så han känner ju igen henne och spricker ofta upp i ett leende när han ser henne. Till saken hör att han kan först bli hysterisk, få bröstet och sedan komma tillbaka till farmor utan konstigheter. Han har ätit mindre än en halvtimma innan så det kan inte vara akut hunger som utlöser detta. 

    Ska man vara återhållsam med att lämna över honom till andra tills detta lagt sig, eller ska man "öva" på att vara hos andra för att vänja bort det otäcka?

    Sabbar jag mer trygghetsmässigt än jag hjälper honom om jag skulle lämna över honom och han blir hysterisk? Självklart försöker jag trösta med allt möjligt innan han får bröstet men det är som att han inte kan lugna ner sig förrän han får det. 

    Tacksam för lite input....det här är första barnet. 
     

  • Svar på tråden Mammig 3-månaders?
  • JeanneDArc

    Med en tremånaders hade jag bara gjort det barnet verkat mest tryggt och nöjt med. Klart man kan låta farmor få hålla, men jag tycker ni gör rätt som tar tillbaka honom och tröstar om han blir ledsen. Sånt går över också, min dotter panikskrek hos vissa personer ett bra tag. Oftast män med skägg. Nu för tiden är hon hypersocial.

  • oOMayaOo

    Jag anser att det är en självklarhet att man försöker få barnet nöjt och tryggt, även om de är lite äldre. Jag tar genast min 14 månader gamla son upp i famnen om han blir ledsen när han sitter med nån annan. 
    Jag ser inte alls poängen att "vänja" små barn med saker som gör dem ledsna. 

  • JeanneDArc

    Maya, jo jag håller med. Lät kanske lite konstigt när jag skrev "med en tremånaders" nu när jag själv läser det. Bästa sättet att göra ett barn självständigt och tryggt tror jag är att alltid erbjuda tryggheten. Att finnas som en trygg bas som barnet kan lämna på eget bevåg men vara säker på att den finns att komma tillbaka till vid behov. Men en pyttebebis kan den inte göra något på eget bevåg så då får man vara desto mer lyhörd för behoven bara.

  • wixi

    Jättelikt min son, det skulle kunnat vara det förutom några detaljer. Jag läste en hel del då han var sådan och det finns vissa barn som kommer in i en mini-seperationsfas vid ca 3 mån ålder (annars brukar den vanliga seperationsfasen komma runt 8-9 mån).  Det bästa är att du då lyssnar på ditt barn och följer honom och hans gränser. Håll honom nöjd och trygg för det är värt det! Visa honom att hans mamma/pappa/den han är trygg med alltid finns för honom när han behöver det, även om vi vuxna vet att det inte är nån fara så vet inte bebisen om det, men han får då uppleva att deras behov blir sett och att det fixas. Det kommer bygga upp en speciell slags tillit från hans sida till dig och den kommer ni båda ha stor nytta av! Det kan va slitgöra att bygga grunden och man ser inget direkt resultat när man gör grunden, men det är den du kommer ha hela din uppfostran vilande på, så det är bra att bygga den stark och stabil! Man har igen det längre fram. 

    Min son va sån till ca 5 mån och jag svarade ALLTID på hans önskningar/behov. Det var väääldigt jobbigt ett tag men det går över helt naturligt. Nu är han 8 mån och jag kan se om han är lite tveksam till någon person nu, men han tittar på mig och jag ler mot honom (godkänner personen/situationen) och då ser jag hur han blir helt lugn och glad! Han vet att jag finns där och är ett skydd att räkna med! Det gör honom lugn och trygg=) Och han har inga problem att vara hos någon inom familjen och nära vänner nu. 

    Jag har tagit det hela som en "komplimang", han vet vem mamma är och litar på mig=) De i familjen som inte kunnat hålla honom har så klart varit ledsna för det och ibland har de inte förstått, men jag har alltid känt att min son är viktigast på det sättet. Han är mitt ansvar. Det är ju bara att prova sig fram vad din son går med på. Vi provade varje gång vi sågs, ibland flera gånger, och jag va lugn och visade att det inte va nån fara men han ville inte och då slapp han. Tills en dag när det bara gick=)

    Lycka till! 

     

Svar på tråden Mammig 3-månaders?