Hur ska jag sluta tycka synd om honom?

Anonym (sorgsen)

Äldre 21 Sep 00:42
6 svar

Visa endast Anmäl

Hur ska jag sluta tycka synd om honom?

Hej alla! Jag undrar om någon har lite perspektiv och råd att komma med angående mina känslor för min man... Here goes.

Jag är 24 och tillsammans med min sedan fyra år tillbaka. Vi har det väldigt bra tillsammans, han är snäll, rar, tålmodig och får mig att skratta hela tiden. Jag älskar honom av hela mitt hjärta. Bra va? Men, jag tror nästan att jag älskar honom lite för mycket, eller snarare att jag älskar honom på fel sätt.

Han har haft ett rätt svårt liv, jobbig barndom och mycket motgångar också i vuxen ålder. Han själv är trots detta glad och positiv men jag mår dåligt över det :/ Jag kan få svår ångest över att tänka på att han haft det svårt. Jag kan börja gråta om jag tänker på att hans hund dog för 15 år sedan (ja jag vet. Det är knäppt). Jag blir helt skakig om han är ledsen eller besviken över något. Jag vill bara att han ska ha det bra, hela tiden.

Det här är väl inte normalt? Jag vill att han ska kunna berätta om jobbiga saker för mig utan att det slutar med att han typ stöttar mig för att jag blir ledsen å hans vägnar. Jag har själv en mamma som gärna överdramatiserar minsta lilla motgång och det har gjort att jag oftast undviker att berätta om jobbiga saker för henne för att bespara henne oro och ledsenhet. Jag vill inte bli sån och jag vill inte att min man ska känna så för mig!

Ibland (ofta är det kopplat till PMS men långt ifrån alltid) så får jag extrema ryck av närhetsbehov. Hjärtat känns tungt och jag vill bara krama honom och säga att jag älskar honom om och om och om igen (jag bromsar dock mig själv, fattar ju att det inte är kul om ens fru plötsligt beter sig som ett plåster). Det har hänt att jag börjat gråta på morgonen när jag gått till jobbet och lämnat honom sovandes i sängen. För att jag inte vill lämna honom och för att, ja, jag tycker så synd om honom. Av någon jäkla outgrundlig anledning.

Så snälla alla ni hobbypsykologer där ute - varför känner jag såhär och vad ska jag göra för att skärpa mig? Jag blir knäpp!
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Hur ska jag sluta tycka synd om honom?
rockaroll

Äldre 21 Sep 00:47
#1

Visa endast Anmäl

haha.. alltså förlåt, men du verkar ju så gullig. som en liten hundvalp som gråter när matte går till jobbet. ;)
kan det inte vara så att både du och din mamma har överskott på nåt sorts hormon? empati i överflöd har du ju iaf. :) han ska vara glad att han har dig! får jag fråga om du är kräfta??
Anonym (sorgsen) Trådstartaren

Äldre 21 Sep 01:06
#2

Visa endast Anmäl

rockaroll skrev 2011-09-21 00:47:19 följande:
haha.. alltså förlåt, men du verkar ju så gullig. som en liten hundvalp som gråter när matte går till jobbet. ;)
kan det inte vara så att både du och din mamma har överskott på nåt sorts hormon? empati i överflöd har du ju iaf. :) han ska vara glad att han har dig! får jag fråga om du är kräfta??
Hihi tack :) Men jag skulle gärna vara lite mindre ömsint och jag tror att min man också skulle vara glad om jag inte var fullt så känslosam :P

Vad gäller hormoner så kan det mycket väl ligga något i det, i synnerhet som det blir mycket värre när jag har PMS. Är lite rädd för att bli gravid faktiskt ifall det kommer att göra det värre.

Och nej jag är jungfru (och inte det minsta organiserad :D)
rockaroll

Äldre 21 Sep 01:13
#3

Visa endast Anmäl

men upplever du det som ett verkligt problem tycker jag att du ska ta upp det med en läkare. om det nu skulle vara överskott på hormorer, så går det säkert att reglera med tabletter.

hehe ok, tänkte eftersom kräftor brukar vara känsliga och "klängiga". (jag är själv kräfta)
Anonym

Äldre 21 Sep 01:16
#4

Visa endast Anmäl

Anonym (sorgsen) skrev 2011-09-21 01:06:02 följande:
Hihi tack :) Men jag skulle gärna vara lite mindre ömsint och jag tror att min man också skulle vara glad om jag inte var fullt så känslosam :P

Vad gäller hormoner så kan det mycket väl ligga något i det, i synnerhet som det blir mycket värre när jag har PMS. Är lite rädd för att bli gravid faktiskt ifall det kommer att göra det värre.

Och nej jag är jungfru (och inte det minsta organiserad :D)
Jag är exakt likadan och måste tyvärr säga att det blev värre när jag blev gravid! Ibland kan jag börja gråta bara av att titta på min man. Jag känner sån ömhet att det gör ont i hela själen. Men jag är äldre än dig och har lärt mig att hålla tillbaks, tyvärr mår jag själv väldigt dåligt av detta men jag låter det iaf inte gå ut över honom

Jag tror inte det är så mkt att göra, vissa är bara mer empatiska än andra och vissa av oss är så empatiska att det ställer till det ibland. Det kanske går att lösa med terapi men jag vet inte, har inte provat..
Anonym (sorgsen) Trådstartaren

Äldre 21 Sep 01:25
#5

Visa endast Anmäl

rockaroll skrev 2011-09-21 01:13:09 följande:
men upplever du det som ett verkligt problem tycker jag att du ska ta upp det med en läkare. om det nu skulle vara överskott på hormorer, så går det säkert att reglera med tabletter.

hehe ok, tänkte eftersom kräftor brukar vara känsliga och "klängiga". (jag är själv kräfta)
Jo jag får väl eventuellt göra det... Jag är överlag hormonkänslig, tål inga p-piller osv så det kan mycket väl vara det!
Anonym skrev 2011-09-21 01:16:49 följande:
Jag är exakt likadan och måste tyvärr säga att det blev värre när jag blev gravid! Ibland kan jag börja gråta bara av att titta på min man. Jag känner sån ömhet att det gör ont i hela själen. Men jag är äldre än dig och har lärt mig att hålla tillbaks, tyvärr mår jag själv väldigt dåligt av detta men jag låter det iaf inte gå ut över honom

Jag tror inte det är så mkt att göra, vissa är bara mer empatiska än andra och vissa av oss är så empatiska att det ställer till det ibland. Det kanske går att lösa med terapi men jag vet inte, har inte provat..
Åh så skönt att höra att jag inte är den enda! Jag försöker också att lägga band på mig för jag vet att min man tycker att det är lite jobbigt.

Får jag fråga om du också är överempatisk mot andra än din man? Nu när jag tänker efter så har jag alltid varit överkänslig och haft lätt för att tycka synd om andra - gamla, mobbade barn etc. Men det har stegrats sen jag träffade min man och de känslorna har liksom blivit fokuserade på honom :/
Anonym

Äldre 21 Sep 11:07
#6

Visa endast Anmäl

Anonym (sorgsen) skrev 2011-09-21 01:25:30 följande:
Jo jag får väl eventuellt göra det... Jag är överlag hormonkänslig, tål inga p-piller osv så det kan mycket väl vara det!
Anonym skrev 2011-09-21 01:16:49 följande:
Jag är exakt likadan och måste tyvärr säga att det blev värre när jag blev gravid! Ibland kan jag börja gråta bara av att titta på min man. Jag känner sån ömhet att det gör ont i hela själen. Men jag är äldre än dig och har lärt mig att hålla tillbaks, tyvärr mår jag själv väldigt dåligt av detta men jag låter det iaf inte gå ut över honom

Jag tror inte det är så mkt att göra, vissa är bara mer empatiska än andra och vissa av oss är så empatiska att det ställer till det ibland. Det kanske går att lösa med terapi men jag vet inte, har inte provat..
Åh så skönt att höra att jag inte är den enda! Jag försöker också att lägga band på mig för jag vet att min man tycker att det är lite jobbigt.

Får jag fråga om du också är överempatisk mot andra än din man? Nu när jag tänker efter så har jag alltid varit överkänslig och haft lätt för att tycka synd om andra - gamla, mobbade barn etc. Men det har stegrats sen jag träffade min man och de känslorna har liksom blivit fokuserade på honom :/
Ja absolut, Det riktas mot alla och kan vara otroligt jobbigt ibland. Finns liksom ingen logik i det, gamla människor som är sådär skröpliga och darriga kan förstöra min dag totalt, mår jättedåligt. Eller vad som helst. Jag fokuserar på min man också numera men är inte helt okej med folk runt omkring bara för det. Det är verkligen galet jobbigt.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Hur ska jag sluta tycka synd om honom?

Hur ska jag sluta tycka synd om honom?

INNEHÅLL